I det samhälle vi lever idag ser vi en avsaknad av de sociala band som fanns i tidigare samhällen.Detta numera individualistiska samhälle skapar en otrygghet föryngre människor. De individer som inneharsvagt socialt kapital, där sociala band ingår, fastnar lättarei en missbruksproblematik.Målet med denna studie var att undersöka det fält, som kallas för den tredje sektorn eller civilsamhället. Vi var intresserade avdetstödoch vilka möjligheter detharatterbjuda till de signifikanta andra, där det finnsbarn eller ungdomar som har fastnat i ett drogrelateratberoende. Studien utgörsom en kartläggning över de civila organisationerna, som handhar missbruks-problematik,i Karlstad.Datainsamlingsmetoden var semi-strukturerade intervjuer Samtligadata är kartlagdmed hjälp av analys och kodning som lett fram till kategorier. Anknytning till tre teorier har gjorts: Empowerment, socialt kapital och det salutogena perspektivet med KASAM. De teoretiker som är kopplade till dessa är:Bourdieu,Coleman,Putnamoch Antonovsky.Resultatet visar att det finns ett visst stöd från den tredje sektorn för anhöriga till missbrukande barn eller ungdomar.Våra respondenter påpekar att de önskar en utvidgning av stödet till anhöriga.

Introduktion: Föräldrar till barn med funktionsnedsättning är en grupp som i högre grad än andra föräldrar lider av psykisk ohälsa i form av exempelvis oro och nedstämdhet. Det är utmanande för dessa föräldrar att försöka överblicka och mobilisera de stöd och resurser som finns tillgängligt för deras barn. Forskning visar att bristande samverkan mellan olika professioner och vårdinrättningar samt bristande kunskap gör att det blir ytterligare utmaningar för dessa föräldrar. Syfte: Syftet var att beskriva hur föräldrar till barn, ungdomar och unga vuxna med diagnos inom autismspektrat upplevt stöd från vård och omsorg.Metod: En kvalitativ design med intervjuer valdes. Datainsamlingen genomfördes genom autismföreningen i Göteborg där föräldrar till barn, ungdomar och unga vuxna med autismspektrumtillstånd tillfrågades.

I denna studie talar fyra kvinnor om sina upplevelser av att stå utanför arbetsmarknaden och hur de med hjälp av bildterapi och basal kroppskännedom börjar omdefiniera synen på sig själva och sitt handlingsutrymme och på så sätt blir mer delaktiga i samhället. Syftet med denna studie är att undersöka långtidssjukskrivna kvinnors upplevelser och erfarenheter av att ha gått i bildterapi och basal kroppskännedom i grupp inom öppenpsykiatrin. Syftet är också att undersöka vilken betydelse kropp och bildgruppen hade för kvinnornas val och motiv till att fortsätta i egen regi, med fokus på gruppens betydelse. Bakgrunden var att det fanns ett behov av att samordna och utveckla metoder inom organisationen samt att göra det mer kostnadseffektivt. Samtidigt var flera utav patienterna långtidssjukskrivna och behövde få rehabilitering för att komma vidare ut i praktik eller arbete när det nya sjukförsäkringssystemet infördes i juli 2008.