En företrädare som har bestämmande inflytande i ett bolag kan, om bolaget inte betalar in sinaskatter i tid, bli personligt betalningsansvarig enligt skattebetalningslagen. För att undkommaansvaret måste företrädaren ha vidtagit avvecklingsåtgärder i samtliga borgenärers intresseföre skatternas förfallodag men han måste även ha handlat uppsåtligen eller grovt oaktsamt.Rättspraxis är vid tolkningen av lagen snäv, vilket medför att det är svårt att bli befriad frånansvar, om åtgärder inte har skett före skatternas förfallodag. Lagstiftningen innehåller ävenen paragraf om att ansvaret kan jämkas eller efterges om särskilda skäl föreligger. För att fåett jämkat ansvar krävs dock att flera orsaker ligger bakom till att skatterna inte har betalts,även här är det alltså svårt att undkomma ansvaret. Det kan därför tyckas att ansvaret är attjämställa med strikt ansvar när det väl har inträtt och att det ställs orimligt höga krav påföreträdaren för att undkomma ansvaret.I vår undersökning genomförs en studie av rättspraxis från uppbördslagen samt läns- ochkammarrätts avgöranden.

Mervärdesskatten är en konsumtionsskatt som utgår vid all yrkesmässig omsättning av varor och tjänster i Sverige. Mervärdesskatten styrs av den så kallade neutralitetsprincipen. Principen innebär i stort att mervärdeskatten inte ska påverka vare sig en enskild individs val till konsumtion eller ett företags utformning. Mot bakgrund av neutralitetsprincipen är det av stor vikt att ett företag förblir oförändrat rent mervärdesskatterättsligt även i det fall företaget väljer att ändra sin struktur.Ett företag kan överlåtas på två sätt, genom en verksamhetsöverlåtelse eller genom en andelsöverlåtelse. I enlighet med 3 kap.

Bolag ingår i koncerner av företagsekonomiska orsaker där de kan tillförskaffa sig fördelar på den marknad de befinner sig i och expandera utan stora kostnader. För att koncernbolag inte ska behandlas mindre fördelaktiga än andra former av bolagsbildanden har det därför möjliggjorts för bolag inom en koncern att överföra vissa kostnader och intäkter mellan bolagen för bättre skatteeffekter. En typ av vinstöverföring är det i denna uppsats behandlade koncernbidraget och för att kunna ge ett bidrag ska moderbolaget uppfyllt vissa krav, däribland att moderbolaget äger mer än 90 % av dotterbolaget.  I Kap 35 IL finns koncernbidragsreglerna som behandlar främst koncerner inom Sverige. Reglerna har ansetts ge en väldigt begränsad möjlighet för gränsöverskridande koncerner att kunna ge och motta koncernbidrag vilket uppdagades i samband med ett antal avgöranden från EU-domstolen - bland annat domen Mark & Spencer. RegR dömde därför i flera mål som behandlade just gränsöverskridande koncernsituationer för att klargöra de svenska koncernreglernas förenlighet med EU-rätten.

Vid omsättning av varor ska svensk mervärdesskatt debiteras, vilket stipuleras i mervärdesskattelagen. Försäljning till andra EG-länder, s.k. gemenskapsinterna förvärv är undantagen svensk mervärdesskatt. Detta är reglerat i 3 kap. 30 a § ML.

Betydligt fler mammor än pappor tillerkänns ensam vårdnad. I dagens debatt hävdas ofta att rätten är ?mammavänlig? och att kvinnan i princip alltid utses till ensam vårdnadshavare. Uppsatsen ska ses som mitt bidrag till debatten och syftar till att öka medvetenheten om könstillhörighetens betydelse för domstolens vårdnadsbeslut. En rättsfallsanalys har genomförts utifrån 14 tingsrättsdomar från 2012, för att få en bild av om det finns skillnader i hur kvinnor och män utses till ensamma vårdnadshavare.

Informationsplattformen Internet har blivit som en självklarhet för många. Dock har den tekniska utvecklingen medfört omfattande upphovsrättsintrång på Internet och utmaningen att komma till rätta med problemet utgör främst fall där Internetleverantörer eller så kallade mellanhänder av teknikens hjälp endast tillhandahåller uppkoppling till nätet. Med anledning av att Internetleverantörers tjänster utnyttjas av kunder för att begå intrång kan det diskuteras huruvida det är möjligt och eftersträvbart att ålägga dessa leverantörer en blockeringsskyldighet för att begränsa åtkomsten av Internet. Vitesförbudsbestämmelsen 53 b § i upphovsrättslagen och även annan reglering ger begränsat utrymme för att meddela förelägganden mot mellanhänder i den utsträckning som torde vara önskvärd utifrån den olagliga verksamhet som förekommer på Internet. Med stöd av 53 b § har Internetleverantörer förbjudits att tillhandahålla uppkoppling till tjänster som används på ett sätt som innebär upphovsrättsintrång.

Positiv särbehandling är ett ständigt aktuellt ämne. Frågor som diskuteras är bland annat var gränserna går mellan positiv särbehandling och otillåten diskriminering, samt om dessa typer av åtgärder kan rättfärdigas som medel för att uppnå rättvisa mellan grupper. Positiv särbehandling finns reglerad i nationell såväl som EG-rättslig lagstiftning. I svensk rätt återfinns undantaget från direkt diskriminering i Jämställdhetslag (1991:433). I gemenskapsrätten stadgas rätten till positiv särbehandling i artikel 141.4 EG-fördraget, likabehandlingsdirektivet samt i rådets rekommendation 84/635/EEG.

Den indirekta beskattningen är numera nästintill fullständigt harmoniserad inom EU. Beskattningen av aktieutdelningar till fysiska personer är en direkt skatt vilken saknar direkt EG-rättslig reglering. Utformningen av denna beskattning är alltså lämnad åt de enskilda medlemsstaterna vilka tillämpar olika former av bolagsskattesystem. Dessa bolagsskattesystem varierar i sin tillämpning av ekonomisk dubbelbeskattning. Vissa stater önskar eliminera dubbelbeskattningen genom lättnader av olika slag, antingen på bolagsnivå eller på aktieägarnivå.Vid internationella aktieinvesteringar uppstår dock problem ur statsfinansiell synvinkel.

Syftet med denna uppsats är att analysera huruvida, och i så fall på vilket sätt, EU-domstolens avgörande Eurofood och därpå följande nationell domstolspraxis har minskat utrymmet för insolventa bolag att utföra forum shopping genom artikel 3.1 IF i jämförelse med rättsläget innan Eurofood. Uppsatsens slutsats är att EU-domstolens uttalanden i Eurofood i viss mån har försvårat genomförandet av forum shopping. Innan Eurofood var det en utbredd praxis (fallen Enron Directo SL, Daisytek-ISA Ltd m.fl.) att bryta sätespresumtionen med hänvisning, såsom primärt och avgörande skäl, till att det insolventa bolagets huvudkontorsuppgifter utförs i den medlemsstat där den aktuella domstolen är belägen, trots att bolagets (hela) verksamhet utförs i en annan stat där bolaget även har sitt säte. I Eurofood uttalade EU-domstolen att sätespresumtionen enbart kan brytas med hänvisning till objektiva och fastställbara omständigheter för tredje man. Därvid uttalades att när ett bolag bedriver verksamhet i den medlemsstat där det registrerade sätet är beläget, är den omständigheten att dess ekonomiska val kontrolleras eller kan kontrolleras av ett moderbolag i en annan medlemsstat inte i sig tillräckligt för att kullkasta presumtionen.

Inom svensk rätt saknas det lagregler för en situation där ett aktieägaravtal med vitesklausul strider mot ett legalt förbud i ABL. Anledningen till att denna situation blir problematisk är att aktieägaravtalet ses som ett separat rättsförhållande mellan aktieägarna, vilket inte binder bolaget bolagsrättsligt. Att ett aktieägaravtal inte binder aktiebolaget bolagsrättsligt hindrar dock inte aktieägarna från att ingå aktieägaravtal vilka indirekt får samma effekt som om aktiebolaget vore bundet av vad som stadgas i aktieägaravtalet. I små aktiebolag förhåller det sig ofta som så att en aktieägare antingen sitter med i styrelsen eller är verkställande direktör för aktiebolaget. Detta gör att en aktieägare, i egenskap av aktieägare, kan ingå ett aktieägaravtal med en annan aktieägare om exempelvis att denne skall fatta ett specifikt beslut i egenskap av verkställande direktör eller styrelseledamot.I ABL finns ett antal legala förbud som stadgar vad ett bolagsorgan får respektive inte får göra.

Verksamhetsöverlåtelser är enligt 3 kap. 25 § mervärdesskattelagen undantagna från mervärdesskatt. Motsvarande EU-rättsliga bestämmelser återfinns i artiklarna 19 och 29 mervärdesskattedirektivet. En analys av bestämmelsen är intressant eftersom det förekommer vissa problem kring tillämpningen. Svårigheter att bedöma bestämmelsens tillämpnings-område i ett specifikt fall kan leda till oklarheter huruvida undantaget är tillämpligt eller inte.

SammanfattningUppsatsen behandlar EU-stadgans tillämplighet på det svenska dubbelförfarandet, påförande av skattetillägg och utdömande av straffrättsliga påföljder vid oriktig uppgift. Framställningen baseras på gällande lagtext vid 1 december 2011, men hänsyn har även tagits till lagförslaget avseende den nya skatteförfarandelagen, SFL, som avses träda i kraft den 1 januari 2012.  Besvarandet av syftet sker ur ett svenskt perspektiv med beaktande av rättssäkerheten för den enskilde. Det klargörs att EU-stadgans ställning innebär att den skall ha företräde framför motstridig nationell rätt. Vidare kan kravet på klart stöd som HD har uppställt för att underkänna det svenska dubbelförfarandet med stöd av Europakonventionen, inte upprätthållas vid EU-stadgans tillämpning. Ett sådant krav skulle strida mot rättssäkerhetskravet på en bestämd rättskällehierarki, och därmed inte tillförsäkra den enskildes rättssäkerhet.

Frågan om vid vilket moment bundenhet uppstår vid successivt undertecknande av formalavtal har prövats i Högsta domstolen (HD) vid tre avgöranden de senaste 15 åren, av vilka det senaste avgjordes så sent som 2012. Avgörandena har berört frågan huruvida bundenhet uppstår vid den tidpunkt den andra parten undertecknar avtalet eller om bundenhet uppstår först vid den tidpunkt det undertecknade avtalet kommuniceras till den första parten eller till en i förhållande till den andra parten fristående person.Med anledning av bristen på tydlighet i gällande rätt, vilken tagit sig uttryck i skiljaktiga meningar i rättstillämpningen, har det varit upp till HD att, med vägledning från lagtext, förarbeten, doktrin och allmänna principer, besvara bundenhetsfrågan. HD har, med härledning från en allmän princip, klargjort att bundenhet uppstår vid den tidpunkt köpehandlingen utges antingen till den först undertecknande parten, de av HD specifikt bestämda personerna eller en i förhållande till den sist undertecknande parten fristående person. Genom analys av HD:s resonemang identifieras den riktningsändring som vidtagits av HD samt på vilket sätt HD:s resonemang eller uteblivna resonemang ger upphov till betänkligheter vid successivt undertecknande av avtal om fastighetsköp. Riktningsändringen, som synes bero på att HD valt att utföra en stilfull ändring av tidigare praxis, tar sig uttryck i en komplex definition av den fristående person till vilken den undertecknade köpehandlingen kan utges.

Att upprätthålla en god affärsetik är viktigt för många företag, eftersom det skapar ett för- troende hos intressenter i olika led. För att inta en stark ställning på marknaden krävs även att företagen är konkurrenskraftiga. Ökad konkurrenskraft kan fås genom konkurrentbe- vakning, då information inhämtas från konkurrenter. Dock saknas det tydliga regler huruvida informationsutbyte omfattas av artikel 101.1 FEUF, som reglerar konkurrensbe- gränsande företeelser på marknaden.Kommissionen har meddelat att artikel 101.1 FEUF bör omfatta informationsutbyte, ef- tersom det kan påverka ett företags självständighet att ta beslut. Detta har även fastslagits av domstolen och artikeln måste därför anses omfatta informationsutbyte.