Uppsatsen är en litteraturstudie som syftar till att definiera begreppet Dyspraxi och kartlägga de faktorer som ger upphov till dyspraktiska svårigheter. I arbetet framgår hur svårigheterna manifesteras i individens vardag samt hur man på bästa sätt kan möta och stödja individer med Dyspraxi. Det som framkommit av vår studie är att Dyspraxibegreppet är ett mångfacetterat begrepp med olika definitioner beroende på i vilket land man befinner sig. Det är i hjärnan och nervsystemet man kan finna de bakomliggande faktorer som ger upphov till svårigheter i främst tre specifika områden nämligen: perception, motorik och sensorisk integrering. Det har visat sig att det neuropedagogiska synsättet är ett ypperligt sätt att se på individens svårigheter men även att lyfta fram individens starka sidor och potentiella utvecklingsmöjligheter.

BakgrundDyspraxi är ett funktionshinder som enligt undersökningar i England och USA tycks drabba mellan 2-10 % av befolkningen i dessa länder. Problematiken finns omnämnd i svensk specialpedagogisk litteratur. Den forskningsfråga som ställts i detta arbete be-handlar hur pass allmänt känd problematiken är bland svenska specialpedagoger.SyfteSyftet var att undersöka hur elever med funktionshindret Dyspraxi uppfattas i skolan av specialpedagoger, vilka pedagogiska strategier de föreslår, vilket kunskapsbehov de uttrycker och vilka externa resurser som finns att tillgå.MetodFör att besvara syftet gjordes en enkätundersökning respektive en intervju. I enkäten ingick en fallstudie, vilken tillsammans med intervjusvaren gav ett kvalitativt perspek-tiv.ResultatResultatet pekar på att specialpedagoger känner igen de symtom som tas upp i fallbe-skrivningen. Helhetsbilden av vad Dyspraxi innebär kommer däremot inte till uttryck.

Syftet med denna studie är att undersöka hur en grupp typiskt utvecklade, svenska barn, i åldrarna fyra till tio år presterar på tre deltest i VMPAC, för att därmed skapa ett underlag för en referens för svenska barn i bedömningen av avvikande utveckling. Studiens frågeställningar är: 1. Hur presterar en grupp typiskt utvecklade, svenska barn, i åldrarna fyra till tio år, på tre deltest i VMPAC (Focal Oromotor Control, Sequencing Maintenance Control och Connected Speech and Language Control)? och 2. Förekommer det några skillnader mellan en grupp typiskt utvecklade, svenska barn, jämfört med den amerikanska normeringen i VMPAC och barn med verbal Dyspraxi (CAS) undersökta inom ramen för en magisteruppsats (Björelius-Hort, 2009)? Oral- och talmotorisk förmåga hos 23 svenska barn i åldrarna fyra till tio år, som åldersmatchats mot barn med verbal Dyspraxi (Björelius-Hort, 2009), testades med deltest två, tre och fyra ur VMPAC.

Många barn har svårt att tillägna sig ett korrekt uttal och de kan uppvisa olika typer av uttalssvårigheter. Termen verbal Dyspraxi används då uttalssvårigheterna är neurologiskt orsakade och den motoriska planeringen och/eller programmeringen av talets rörelsesekvenser är nedsatt. I tidigare forskning har behandlingsmetoden Dynamic Temporal and Tactile Cueing (DTTC) lett till förbättring av uttalet hos barn i 5-8 års ålder med verbal Dyspraxi på stimuli (ord/meningar) som de har tränat på. Huvudsyftet i följande studie var att undersöka huruvida behandlingen har effekt på uttalet hos äldre barn med komplexa uttalssvårigheter inklusive verbal Dyspraxi då behandlingen genomförs 20- 30 minuter, 3 dagar i veckan i 4 veckor. Åtta skolbarn (8-13 år) med nämnda svårigheter samt eventuell komorbiditet ingick i studien.

Dynamisk motorisk talbedömning (DYMTA) är ett nyutvecklat test för diagnosticering av verbal Dyspraxi. Verbal Dyspraxi är termen för barn som har en nedsättning i förmågan att viljemässigt programmera motoriken vid talproduktion. Den här studien syftar till att stärka den kliniska användningen av DYMTA genom att bidra till insamlingen av referensdata från typiskt utvecklade barn. Studien tillhör ett större doktorandprojekt där sammanlagt tre magisteruppsatser kommer att bidra till insamlingen av referensdata av barn med typisk tal- och språkutveckling. I föreliggande studie undersöktes 16 barn i åldern 4:0?4:11 och 17 barn i åldern 7:0?8:11 med DYMTA och ett omfattande testbatteri.

Sammanfattning/Abstract Elever med språkliga svårigheter utgör en sammansatt och svårdiagnostiserad grupp. En språkstörning får konsekvenser för tankeutveckling, minne, lärande och läsförståelse. Det finns ett behov hos lärare att nå en större medvetenhet och en djupare förståelse för hur funktionsnedsättningen påverkar skolsituationen och vilka arbetsätt och arbetsmetoder, som kan vara motiverande och effektiva för elever med språkstörning. Syftet med studien är att belysa hur lärare till en elev med generell språkstörning och verbal Dyspraxi och eleven själv upplever möjligheter och hinder i olika skolsituationer. Studien vill också lyfta fram de faktorer, som anses betydelsefulla för kunskapsutveckling och social gemenskap. ? Vilka arbetssätt och arbetsformer upplevs som positiva och motiverande av en elev med språkstörning och verbal Dyspraxi? ? Hur upplever två lärare sin yrkesroll och användandet av olika arbetssätt och arbetsformer? ? Vilka dilemman och hinder visas och i så fall på vilket sätt? Studien grundar sig på ett sociokulturellt perspektiv.

Dynamisk motorisk talbedömning (DYMTA) är ett nyutvecklat test för diagnosticering av verbal Dyspraxi. Verbal Dyspraxi är termen för barn som har en nedsättning i förmågan att viljemässigt programmera motoriken vid talproduktion. Den här studien syftar till att stärka den kliniska användningen av DYMTA genom att bidra till insamlingen av referensdata från typiskt utvecklade barn. Studien tillhör ett större doktorandprojekt där sammanlagt tre magisteruppsatser kommer att bidra till insamlingen av referensdata av barn med typisk tal- och språkutveckling. I föreliggande studie undersöktes 16 barn i åldern 4:0?4:11 och 17 barn i åldern 7:0?8:11 med DYMTA och ett omfattande testbatteri.

Dynamisk motorisk talbedömning (DYMTA) är ett nyutvecklat test för diagnosticering av verbal Dyspraxi. Verbal Dyspraxi är termen för barn som har en nedsättning i förmågan att viljemässigt programmera motoriken vid talproduktion. Den här studien syftar till att stärka den kliniska användningen av DYMTA genom att bidra till insamlingen av referensdata från typiskt utvecklade barn. Studien tillhör ett större doktorandprojekt där sammanlagt tre magisteruppsatser kommer att bidra till insamlingen av referensdata av barn med typisk tal- och språkutveckling. I föreliggande studie undersöktes 16 barn i åldern 4:0?4:11 och 17 barn i åldern 7:0?8:11 med DYMTA och ett omfattande testbatteri.

Dynamisk motorisk talbedömning (DYMTA) är ett nyutvecklat test för diagnosticering av verbal Dyspraxi. Verbal Dyspraxi är termen för barn som har en nedsättning i förmågan att viljemässigt programmera motoriken vid talproduktion. Den här studien syftar till att stärka den kliniska användningen av DYMTA genom att bidra till insamlingen av referensdata från typiskt utvecklade barn. Studien tillhör ett större doktorandprojekt där sammanlagt tre magisteruppsatser kommer att bidra till insamlingen av referensdata av barn med typisk tal- och språkutveckling. I föreliggande studie undersöktes 16 barn i åldern 4:0?4:11 och 17 barn i åldern 7:0?8:11 med DYMTA och ett omfattande testbatteri.

Syftet med studien är att skapa ökad kunskap om på vilket sätt arbetsmetoden PRAXIS kan vara en del av arbetet med den tidiga läsinlärningen för elever som är i riskzonen för läs- och skrivsvårigheter. Det undersöker jag genom att göra ett undervisningsförsök i en klass under en period. Det är en blandklass där halva gruppen är förskoleklass och den andra halvan årskurs ett. Elevernas kunskaper testas före och efter undervisningsförsöket. Resultatet från testen visade att den intensiva träningen i undervisningsförsöket nådde en viss framgång för den fonologiska medvetenheten hos eleverna under den här perioden.