This study is a qualitative content analysis which sets out to examine the representation of stereotypic masculine traits amongst the main characters in two films from The Swedish Institute of Film's (Svenska Filminstitutets) selection for ?School Cinema? (Skolbio). The study is operationalised through the use of a scheme, constructed by Lorraine Evans and Kimberly Davies for their study No sissy boys here, which maps stereotypical masculine and feminine traits and originates from Sandra Lipsitz Bems ?Sex Role Inventory?. The masculine traits in the scheme are: aggressive, competitive, argumentative, decisive, assertive, risk-taking, self-reliant and adventurous, and the feminine are: affectionate, emotionally expressive, impetuous, nurturing, panicky, passive, tender, and understanding.

It?s not for nothing the time we live in is often referred to as the age of information. Children and young adults who grow up I today?s society have greater access to facts and opinions than any earlier generations. This also applies to popular culture that during the last couple of decades have taken new expressions that no one could have ever dreamed of and more time goes to the consumption of it via visits to the cinema, television and computers.

I Ingmar Bergmans filmer förekommer det ofta olika typer av konstnärer eller dess "likar", enligt Bergman (i form av t ex gycklare). Dessa rollfigurer belyser inte enbart konstnärliga spörsmål utan deras främsta uppgift är kanske att fungera som en slags "ställföreträdare" - eller en symbol för människan - eftersom just konstnärerna i hög omfattning tangerar mer djupa allmänmänskliga frågor i Bergmans filmer. Exempel på detta är kanske i första hand då konstnärerna frågar sig vad sanning är för någonting, samt hur detta sedan berör en metafysisk verklighet där Bergmans hela existentiella problematik verkade kretsa kring frågan om man överhuvudtaget kan vara sann; samtidigt som han då också verkar konstatera att en "riktig" verklighet inte verkade vara möjlig att inringa.Meningen med denna uppsats är att titta på vilken och vilka bilder Ingmar Bergman ger av konstnärerna i sina spelfilmer (fram till Fanny och Alexander), vilket då också berättar något om Bergmans egna existentiella problematik och hur den utvecklades under hans liv och skapande..

Denna uppsats hanterar hur kvinnliga karaktärer porträtteras i romantisk komedi genom att närmare studera begreppet ?Manic Pixie Dream Girl?. Detta begrepp leder till missförstånd om kvinnans roll i filmens värld och skapar diskussioner om jämställdhet och västerländsk berättarkultur. Syftet med denna uppsats är att undersöka två kvinnor i två olika romantiska komedier uppfyller de kriterier som nämns av Manic Pixie Dream Girl-begreppets myntare, Nathan Rabin, har lagt fram och om det således är motiverat att argumentera att karaktärerna upprätthåller sexistiska synsätt. Den teoretiska grund som uppsatsen bygger på kommer främst från feministisk teori, men även från Laura Mulveys teori om skopofili och den manliga blicken.

I mitten av 1990-talet närmare bestämt 1996 gjordes en film kallad Diary of a Camper. Filmen handlade om en person som satt och lurpassade på sina fiender i ett datorspel. Det som var speciellt med denna film var inte handlingen eller något fantastiskt kameraarbete. Nej det som var speciellt var det faktum att filmen spelades in i ett datorspel. Denna film anses vara startskottet för machinimakulturen som idag omfattar flera tusen utövare världen över.Det var personerna bakom Diary of a camper som myntade uttrycket machinima som är en sammanslagning av de engelska orden ?machine? och ?animation? alltså maskin och animation.

Jag tycker många skådespelare resonerar felaktig när dom anser att man inte är tillräckligt serös som skådespelare om man kan stunt, vilket jag tycker är helt absurt! Jag skulle säga att man som skådespelare är mer seriös ju allsidigare man är. En skådespelare borde ju ha ett intresse av att kunna gestalta en mångfald av olika karaktärer beroende på vad en föreställning och scen kräver, och inte nöja sig med att spela samma person i föreställning efter föreställning utan någon som helst tanke på vad för roll dom gestaltar, och förlita sig på att dom kommer undan kritik med att vara duktiga på att höja och sänka rösten, samt flitigt använda sig av kortare eller längre processer. När det gäller stunt så tror jag många skådespelare är kritiska för att dom inte vet vad ett stunt är eller för att dom själva inte kan utföra ett stuntmoment och är för lata för att lära sig. Redan Konstantin Stanislavskij frågade hur det kom sig att inte skådespelarna tränade sitt instrument lika mycket som en dansare tränar sin kropp eller en sångare tränar sin röst? Jag tror många skådespelare av någon konstig anledning inte tror sig behöva träna sitt instrument, dom förlitar sig på att det räcker med att visa sitt kända ansikte för en publik och använda sig av stora känslor och gester på en scen för att få folk att tycka man är duktig.

Arbetet behandlar Universals skräckfilmsproduktion under dess så kallat klassiska period, från ljudfilmens genombrott fram till USAs inträde i andra världskriget i december 1941. Det inleds med en kort historik av studions utveckling, främst under Laemmle-dynastins ledning, samt med korta tillbakablickar på stumfilmsperiodens skräckfilmer. Syftet är att beskriva hur skräckfilmen utvecklades, konstnärligt, företagsekonomiskt och produktionstekniskt, under denna period. Tyngdpunkten ligger givetvis främst på Universal, som snabbt blev kända som de främsta skräckfilmsproducenterna, ett rykte som man fortfarande upprätthåller.Vidare beskrivs alla Universals skräckfilmer från och med Dracula (1931) fram till och med The Wolfman (1941), som väl kan beskrivas som den sista riktigt stora skräckfilmen, innan bolaget förföll till mer eller mindre obegåvade uppföljare..

The study is aimed at investigating the images of God, or how God is percepted, that is beingpresented in the artistic work of Ingmar Bergman, and how they differ from each other. The filmsthat are being analysed in this study is The seventh seal (1957), The Magician (1958), Through aglass darkly (1961), Winter light (1963), The Silence (1963), Persona (1965) and Cries andwhispers (1973).To examine the images of God that are being presented throughout the scope of the study Iam mainly using common cinematic theories that are presented in James Monacos How to read afilm (2000) and Louis Giannettis Understanding film(1993) which basically are structuralistapproaches to discussing film as a language and interpretation.I am studying each movie as it is presented to us, the viewers, and only speaking of the film.I am also looking into Ingmar Bergmans personal life, not to examine if he was a Christian believer,but for clues to interpret themes, characters and the event taking place in each of the films. Thestudy is investigating the series of films as a connected unity, a connected unity that explores therelationship of God and mankind as it is presented in the films.The result of the study is that the image of God presented in the films of Ingmar Bergman isa God that moves from the transcendent sphere to the immanent sphere, a God, or ?the Holy? thatover the years transforms into something materialistic. This new God, or holiness, is something thatexists in the interpersonal relations of mankind in the latter work of Ingmar Bergman..

In today's society we are used to regularly visit the sport arena to cheer for our favorite team, we go to the cinema to enjoy a good movie or maybe to the theatre to experience a grand performance. It has become far more common in the last years to buy tickets to these kinds of events online. To make sure that the customer will keep on buying their tickets from the online booking companies the booking experience itself has to be hassle-free and easy to understand. The customer will most likely, if possible, avoid the website if the booking itself is experienced as having problems and insecurities.  The purpose of this study is to determine some of the most fundamental designs and functions of online booking websites today as perceived by the general public.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur den amerikanska ockupationen påverkade den japanska filmen i allmänhet, och Akira Kurosawas (1910-1998) produktion under denna tidsperiod i synnerhet. För att uppnå detta skisserar jag en översiktlig och lättillgänglig bild av den japanska filmhistorien, från dess tidigaste skede fram till 1952, vilken jag hoppas kan fungera som en historisk fond. Vad gäller ockupationstiden, ger jag inledningsvis en kortare historisk överblick, för att sedan begränsa perspektivet och fokusera på Akira Kurosawas filmproduktion under denna tid. Jag har vidare valt att begränsa valet av filmer - ur Kurosawas repertoar under åren 1945-52 - till följande alster: The Men Who Tread on the Tiger's Tail (1945), No Regrets for Our Youth (1946), One Wonderful Sunday (1947), Drunken Angel (1948) och Stray Dog (1949). Jag har valt dessa filmer, främst därför att de alla innehåller material som i mångt och mycket exemplifierar den påverkan som den amerikanska ockupationsmakten hade på Kurosawas produktioner - och japansk film - under ockupationen.

Syftet med min uppsats är att analysera på vilket sätt Nanni Moretti framställer mediekritik, vilken som är denna mediekritik, vilka teorier som möjligen kan spåras i denna mediekritik och vad som enligt Moretti blir den demokratiska konsekvensen av italiensk mediekultur. Jag kommer även att gå in på den filmstil han använder, vad som kan vara ursprunget till Morettis filmiska metod och hur detta används i formulerandet av Morettis mediekritik. Vilken är den mediekritik Nanni Moretti uttrycker implicit och explicit i Caro Diario och Aprile, och hur ställer han sig i förhållande till gamla mediekritiska teorier? På vilket sätt får hans filmstil en roll i mediekritiken och vari ligger denna filmstils ursprung?Resultatet av studien är att jag funnit tydliga spår från medieforskare som Jürgen Habermas, Pierre Bourdieu, Hans Magnus Enzensberger och Douglas Kellner i den kritik som av Moretti uttrycks genom filmerna. De teorier som dessa forskare formulerat, liksom äldre mediaforskning, kritiseras samtidigt av Moretti och han visar i sina filmer en metod att undkomma de demokratiska problem som en dominerande mediekultur innebär.

Bakgrund för studien är ett intresse för filmens förmåga att spegla ett samhälle och ge uttryck för olika hegemoniska ideologier. Sverige är ett litet land med en liten, till stora delar statssubventionerad, filmindustri och det är därför intressant att se vilken ideologi som uttrycks i de filmer som belönas med Guldbaggar och därmed framhävs som filmer av god kvalitet.Syftet är att genom analys av tre utvalda prisbelönta filmer försöka ge exempel på hur i Sverige rådande hegemoni och dess ideologi avspeglas i svensk film.Frågeställningen lyder: går det att spåra några trender i uttryck av ideologi och hegemoni i studiet av En kärlekshistoria (1970 - Roy Andersson), Pelle Erövraren (Bille August) och Lilja 4-ever (2002 - Lukas Moodysson).Studiens utförande har skett i formen av en innehållsanalys av filmerna med fokusering på deras tema och stil.Studiens resultat pekar på att det finns ett intresse bland dagens svenska filmmakare att skildra och kritisera sin samtid i större utsträckning än vad 1980-talets regissörer gjorde, något som dagens film verkar ha gemensamt med 1960- och 1970-talsfilmen. Det som är svårt att säga är vilken hegemoni eller ideologi som kritiseras..

The aim of this research is to examine the Göteborg International Film Festival Fund (GIFFF, 1998?2011) as a part of the festival's overall operations, to provide answers to questions about if/how the Fund can be understood as an expression of the festival's fundamental values, and how the Fund can be recognized within the festival's strategic development. The GIFFF is also discussed in relation to contemporary academic studies that interpret Western film funds for the developing countries ? such as Hubert Bals Fund and Fond Sud Cinéma ? as an expression of Eurocentrism.The investigation is based on the contemporary film festival research, previous academic studies on Göteborg International Film Festival, the festival?s printed material ? such as programs and press releases ? as well as interviews with the former festival director Gunnar Bergdahl, who initiated the Fund, and festival editor Ulf Sigvardson, who ran the Fund during its final years of existence.The conclusions are: The Fund's objectives ? such as to support filmmakers and film schools in the developing countries, and also to screen their films at the festival ? can be seen as a broader interpretation of the vision that was determined by the festival founders, that the festival should be a platform for independent filmmaking and also help screen the films that otherwise would not reach the Swedish audience. Also, the Fund was a significant part of the festival's expansion strategies during the 1990s.

This paper aims to investigate the terms and conditions of a lesbian gaze and a lesbian spectatorship from a feminist and queer theoretical point of view. The empirical material consists of three paintings by the American artist Romaine Brooks (1874-1970).  Brooks was based in Paris in the early 20th century where she was surrounded by a group of intellectual and usually cross-dressing lesbians. The women within this context are the ones depicted in Brooks? paintings and this makes her one of the first artists in modernity to openly portray lesbian and cross-dressing women.

Since the Chinese economy?s reform in 1980, it has been attracting enormous foreign investments. Many Swedish firms from different sectors such as technology, manufactory production, consumer, service industries and so on, had started their investments in China. China has become the first choice for global manufacturing due to the huge market, continuous economic growth, stable political situation, sound investment environment and the WTO membership. In addition, China's enormous potential in finance, service, infrastructure, telecommunications, wholesales and retail industries will also attract a great deal of foreign capital.