Tidigare har man använt sig av gipsmodell och profilröntgen som komplement till den kliniska undersökningen för diagnostisering av Bettavvikelser i sagittalled på Tandvårdhögskolan i Malmö. Idag har profilröntgen uteslutits då patienten fått den dentala diagnosen Angle II:I. Vid Angle III används fortfarande profilröntgen som diagnostiskt underlag och för behandlingsplanering. I studien jämförs den dentala och basala diagnosen, hos ortodontipatienter, med intentionen att se hur väl dessa två diagnostiska metoder följs åt. Resultaten visar att patienter med Angle II får i regel behandling utifrån sin dentala diagnos varpå profilröntgen kan ses som onödig bestrålning för patienten.

Introduktion: Läpp-käk-gomspalt (LKG) är en av de vanligaste medfödda defekterna. Det beräknas att det i Sverige föds cirka 200 barn per år med olika typer av läpp-käk-gomspalt, drygt 2/1000 födslar varje år. Defekten medför ett stort behandlingsbehov, vanligtvis utfört av ett specialiserat LKG-team. Teamet består av flera specialister inom olika områden, till exempel plastik- och käkkirurger, ortodontister, logopeder med flera då defekten bland annat medför påverkan av ansiktets utseende, talsvårigheter samt bett- och tandavvikelser. Läpp-käk-gomspalt kan påverka livskvaliteten hos barn och ungdomar och behandling och hjälp från olika vårdgivare kan hjälpa till att höja livskvaliteten.

INTRODUKTION OCH SYFTE: Tidigare studier av kooperation och ortodonti har visat att ett av de bästa sätten att öka patienternas kooperation är genom att övervaka användningstiden och påminna patienten om att använda sin apparatur. Den här pilotstudiens syfte var att undersöka om någon utav två olika typer av påminnelser objektivt ökar användningstiden vid behandling med avtagbar apparatur eller inte. MATERIAL OCH METOD: 18 patienter i åldrarna 9-14 års ålder från en patientpopulation som behandlades vid avdelningen för Ortodonti, Odontologiska Fakulteten på Malmö Högskola, deltog i studien. Patienterna hade olika typer av Bettavvikelser som gjorde dem behandlingsbara med antingen van Beek eller expansionsplåt. Patienterna placerades slumpmässigt in i en av tre grupper, alarm, kalender eller kontrollgrupp. Användningstid registrerades objektivt med en TheraMon®-timermodul som placerades inuti den ortodontiska apparaturens akrylbas. RESULTAT: Alarm-gruppen hade högst genomsnittlig användningstid.