Utvärderingar visar att svenska elevers kunskaper i geometri har försämrats under de senaste decennierna och att dagens elever upplever geometri som ett av de svårare områdena i matematikkurserna. Samtidigt finns det forskningsresultat som säger att laborativa arbetsformer kan öka elevernas intresse, motivation, inställning och självförtroende gällande matematikämnet. Syftet med detta arbete är att undersöka vilka laborativa arbetssätt i matematik, med fokus på geometri, som av lärare upplevs vara mest positiva eller ge bäst resultat i olika åldersgrupper. Med detta avses både vad som väcker störst intresse hos eleverna och vad de verkar lära sig mest av. I denna studie undersöks vilka laborativa arbetssätt som lärare upplever fungera bäst i olika åldersgrupper, vad i det laborativa arbetssättet som de anser vara positivt samt om nämnda arbetsformer tycks ge elever en ökad förståelse av geometri eller förhöjd prestation i matematikämnet.

Min uppsats är en textanalytisk studie som undersöker och värderar de anspråk på det estetiska som formulerats i skolans styrdokument under 1990-talets senare hälft och i dokument som formulerats av aktörer på fältet Kultur i skolan vid millennieskiftet. Studiens huvudsyfte är att ta fram och pröva begrepp med vars hjälp man kan undersöka och kvalificera en lärarledd estetisk praktik i förskola, skola eller lärarutbildning. Jag använder mig av Bourdieus fältbegrepp. Det är min hypotes att man kan börja tala om Kultur i skolan som ett fält under 90-talet. De två aktörer på fältet som jag särskilt fokuserar är Statens Kulturråd och Skolverket/Myndigheten för Skolutveckling i deras gemensamma uppdrag Kultur för lust och lärande.