Syftet med denna magisteruppsats är att belysa hur bosnienserbiska public servicejournalister upplever den journalistiska yrkesrollen, den redaktionella vardagen och den samhälleliga kontexten som de befinner sig i. Journalister på Radijo Televizija Republike Srpske, RTRS, har stått i centrum för undersökningen som är av kvalitativt slag. Två datainsamlingsmetoder användes ? samtalsintervjuundersökning och frågeundersökning. Båda genomfördes på redaktionen i Banja Luka.

SARS [Severe Acute Respiratory Syndrome] penetrated China in spring of 2003, created havoc in the social society, exposed weaknesses within the political system and pushed the nation towards a crisis of confidence. At the same time the crisis revitalised the Party's position, brought people from different social stratum together and had a beneficial impact on the populace's knowledge on health related issues.What makes the SARS crisis in China interesting for further and deeper investigation is the method it chose to respond to its national crisis. They plan of response was indeed a retrogression back to "older" times, using methods and propaganda very much like those used during Mao Zedong and later Deng Xiaoping. The first step of response was denial and cover up of the real situation, which quickly turned to unprecedented transparency, as the magnitude of SARS became known. The Party and the government were quick to proclaim themselves as the bearer of the key knowledge and information on how to best fight the disease, this in sharp contrast to the political trend of more co-operation between the private and public sector and political transparency.

SammanfattningDenna kandidatuppsats a?mnar underso?ka hur rester av kolonialismens uppdelningar av ?vi? och ?dom? florerar i SVT:s nyhetsrapportering om flyktingar och asylso?kande. En verksamhet som har saklighet, folkbildning och opartiskhet som honno?rsord. Syftet a?r att ta reda pa? om, och i sa? fall hur SVT reproducerar koloniala, stereotypa fo?resta?llningar om dessa akto?rer som underordnade, annorlunda eller ?de Andra?.

Islamologen Jan Hjärpe har en gång skrivit att ingen historieskrivning är oskyldig. Vilket även stämmer överens med den historia som presenteras i skolans undervisning. Historien är en del av såväl individens som nationens minne, därför måste den konstant reproduceras. Historikern Ulf Zander har påpekat att för att ens identitet skall övergå till en identifikation måste den aktiveras och ges en innebörd. Alltså måste en nationell, eller annan, identitet sättas i förhållande till någon eller något annat för att göras legitim och användbar.

I uppsatsen läggs ett intersektionellt perspektiv på konsthistorien. Det sker genom en belysning av det sydsvenska bonadsmåleriets undanskymda plats i allmänhet och de kvinnliga bonadsmålarnas osynliga roll i synnerhet.Uppsatsen består av fyra kapitel. I det första studerar jag den svenska konsthistorieskrivningen i tre historiografiska undersökningar: först en narrativ, sedan en kvantitativ och sist en komparativ diskussion av några historiografiska verk. Min huvudsakliga slutsats är att klassanalys lyser med sin frånvaro, ordet klass och framför allt arbetarklass nämns förhållandevis sällan. Genusstrukturer analyseras i varierande grad och på olika sätt medan etnicitet mest omnämns som en kanoniserad uteslutning.I det andra kapitlet introduceras först den sydsvenska bonadstraditionen.

Regionalisering är en av de viktigaste trenderna i global politik sedan Kalla Krigets slut. De många sydamerikanska länderna som valt och återvalt vänster- och centervänsterpresidenter beslutade sig 2008 för att skapa en union i enlighet med den Europeiska Unionen. Det är statsvetenskapligt relevant att studera detta fenomen, eftersom det inte bara förändrar Sydamerikas förhandlingsläge visavi ?nord?, utan också har potential att förändra alla fattiga regioners förhandlingsläge.Sydamerika har i stort en gemensam kultur, historia, språk, religion och etnisk sammansättning ? ändå har kontinenten historiskt plågats av gränsstrider och konflikter, ofta med nationalistiska förtecken. Men demokratierna i de flesta av de sydamerikanska länderna är unga.