Bedömning av yngre barn ökar och den nya reviderade läroplanen för förskolan har fått ett nytt avsnitt som handlar om utvärdering där det ställs krav på att dokumentera varje barns utveckling och lärande. Vad denna ökande bedömningskultur kan få för konsekvenser i relation till barns olika förutsättningar, är en av frågor som problematiseras i studien. Studien har hämtat inspiration från poststrukturalism och som metod används diskursanalys. Sammanlagt har genomförts fem gruppintervjuer där tjugofyra pedagoger har medverkat. Pedagogernas egna bedömningsmaterial har använts som diskussionsunderlag.

Syftet med studien är att ur ett Vygotskijperspektiv skildra förskollärares syn på barns samspel och samlärande samt vilken syn de har på sin egen roll i detta sammanhang. Studien utgår från följande frågeställningar: Vilka uppfattningar har förskollärare om samspel och samlärande hos förskolebarn? Hur ser förskollärare på den pedagogiska miljöns betydelse för att främja samlärande och samspel? Hur beskriver de sin egen roll i barns samarbete och samlärande? I studien intervjuas fem verksamma förskollärare på tre olika förskolor. Det visar sig att nästan alla känner till Vygotskij och delar av hans teorier och en förskollärare har även honom som förebild. Resultatet visar att de på många sätt arbetar efter hans teorier men att ibland saknas en medvetenheten om det.

Vårt syfte var att undersöka i vilken utsträckning pedagoger genomför planerade rörelseaktiviteter i förskolan samt på vilket sätt pedagogerna upplever sig aktiva under dessa aktiviteter. Inledningsvis presenteras ett sammandrag av hur vi tolkat läroplanen för förskolan gällande rörelseaktiviteter. Därefter beskrivs forskaren Jean Piagets kognitivistiska utvecklingsteori vilken kan kopplas till den forskning och den litteratur vi tagit del av. Vidare redogörs för olika forskares och författares uppfattningar på vilka sätt fysiska aktiviteter påverkar och har betydelse för barns totala utveckling, exempelvis motorisk, perceptuell och sensorisk utveckling, samt deras synsätt på rörelseaktiviteters betydelse för barns lärande, självkänsla och hälsa. Avslutningsvis beskrivs förskolans respektive pedagogens uppdrag gällande planerade rörelseaktiviteter.

Bakgrund Idag spenderar barn mycket tid inomhus eller på schemalagda aktiviteter. I och med barns rättighet till ett hälsosamt liv har förskolan i uppgift att se till att barn får vara ute och där också få en positiv upplevelse av utomhusmiljön så att barnen som vuxna får en bra relation till naturen.Teori Studien utgår från teorier som åskådliggör positiva effekter av utomhusvistelse för barn. Lek i utomhusmiljö bidrar i hög grad till att utveckla motoriska och kognitiva färdigheter och väderväxlingar berikar barnens stimulans av olika sinnen. Teorier visar även att vatten är en stor källa till inspiration och experimentslust.Syfte Syftet är att undersöka hur tre förskolor i Stockholm använder sin förskolegård i nederbörd samt att studera hur redskap på gården är utformade för att kunna användas i nederbörd på hösten. Meningen är att studien ska ge inspiration till andra förskolor att se möjligheter i dagar med nederbörd.Metod Arbetet utgår från observationer på förskolor samt kvalitativa interjuver med en pedagog från varje förskola.Resultat Resultatet visar att redskap finns på alla gårdar men att de överlag inte är utformade speciellt för lek i nederbörd.

Syftet med detta examensarbete var att belysa genusperspektivet i ett antal bilderböcker för förskolebarn samt att ge en bild av några barns uppfattningar om flickor och pojkar. De teoretiska utgångspunkterna fokuserades på barns genusskapande utifrån de stora utvecklingspsykologiska teorierna men en beskrivning av kamraters samt barnböckers påverkan på barns genusskapande gavs också. Forskningsmetoden som användes var kvalitativ, bl.a. beroende på att endast en förskoleavdelning medverkade i studien. I undersökningen analyserades åtta barnböcker där det visade sig att böckerna ofta gav en stereotyp bild av könen men också att det förekom flera exempel då könsstereotyperna bröts.

I detta examensarbete har jag studerat hur pedagoger i förskolan har arbetat med barns kulturella bakgrund och flerspråkighet, samt hur de stöttade dem i utvecklandet av en flerkulturell identitet och tillhörighet. Jag har använt mig av en kvalitativ undersökningsmetod och genom detta tagit del av pedagogernas uppfattningar om deras uppdrag. Jag har gjort min empiriska studie på två olika förskolor och intervjuat tre pedagoger. Mitt resultat visade att pedagogerna ansåg att deras uppdrag var betydelsefullt och att deras förhållningssätt kunde främja men också hämma barns utveckling och lärande. Resultatet visade även att förskolans miljö och sättet pedagogerna organiserade verksamheten på, kunde främja ett interkulturellt lärande, i vilket barns kulturella bakgrund och språk sågs som resurser och kunde tas till vara på i lärandet.

Undersökningens syfte har varit att studera hur barn upplever sitt lärande i utomhusmiljön och hur pedagogerna använder utomhusmiljön för barns lärande på en förskola. Som metod har använts observationer och samtal med sex pedagoger och åtta barn. Observationerna av två olika förskolegårdar har skett under vintern och våren. Tidigare genomförd forskning visar på att utevistelse för barn är viktig, då alla deras sinnen stimuleras av att vara ute. I samtalen med barn och pedagoger användes den kvalitativa ansatsen fenomenografi, för att studera det fenomen som undersökningen handlar om, det vill säga hur barn och vuxna har upplevt sin utemiljö på förskolan.

Syftet med studien är att undersöka föräldrars syn på barns lärande. Studien belyser även förskolans uppdrag vad gäller det livslånga lärandet. Den teoretiska utgångspunkten hämtas ur det sociokulturella perspektivet. Syftet är också att få kunskap om huruvida förskolans och föräldrarnas syn på lärande, sammanfaller eller skiljer sig åt. Genom att öka medvetenheten hos pedagogerna i förskolan om föräldrars syn på barns lärande kan mötet mellan familj och förskola stärkas.

Syftet med examensarbetet är att undersöka pedagogers uppfattning av lekens roll i pedagogiken samt hur leken används i undervisningen i årskurs ett. Vi har undersökt om det förekommer problem för pedagogerna när det gäller att använda sig av lek i undervisningen. Vi har också undersökt vilka problem som i så fall kan uppstå. Vi har gjort en kvalitativ studie som är byggd på intervjuer och observationer. Studien har genomförts på en skola och vi har intervjuat fyra pedagoger i årskurs ett samt rektorn.

 Vårt syfte är att beskriva pedagogens syn på lek och sin egen roll i barns lek. Vi vill också göra en jämförande studie gentemot vår teoretiska ram där fokus ligger i det utvecklingspedagogiska perspektivet.Som metod använde vi oss av semistrukturerade intervjuer där 8 förskolepedagoger deltog. Alla samtal baserades på en intervjuguide och genomfördes under en period om två veckor. Utifrån intervjuerna sammanställde och analyserade vi stoffet som framkom, och ställde mot vår teori för att kunna dra slutsatser och få ett resultat.Det som kom fram i undersökningen var att pedagogerna anser att leken har stor betydelse för barnets sociala och emotionella utveckling. Vi fann att pedagogerna i studien såg sin roll som observatörer, vilket innebär att pedagogens roll blev avvaktande och passiv så länge leken pågick utan konflikter.Pedagogerna undervärderar sin egen roll och betydelse vid barns lek.            ?.

Anknytningens betydelse för barns utveckling, hjärnans uppbyggnad,psykologisk funktion och känslomässig stabilitet har bekräftats avneurobiologisk forskning. Behandlingsmetoden Theraplay stärkeranknytning och samspel mellan barn och föräldrar. Inom ramen för enutvärderingsstudie av Theraplaybehandling ville denna delstudie beskrivapatientgruppen samt undersöka samband mellan föräldrarnas mående ochbarnens funktionsnivå. Hypotesen var att föräldrarnas psykiska måendehade samband med barnens funktionsnivå. Deltagare var 24 barn 2-9 årmed föräldrar.

Denna rapport handlar om pojkars och flickors intresse av skönlitteratur samt om det finns några kopplingar mellan utvecklingspsykologin och barns läsvanor. I litteraturgenomgången tar jag upp barns utveckling 7-15 år och barns läsvanor 10-12 år. I min resultatdel presenterar jag vad jag fått fram av min enkätundersökning som jag gjort i tre klasser i år 4, 5 och 6, sammanlagt 68 elever. Jag har frågat eleverna angående deras fritidsläsning. Vilken skönlitteratur läser eleverna? Hur ofta läser eleverna? Hur mycket läser elverna? När läser eleverna? samt Varför läser eleverna? Jag kom bl.a.

Syftet med denna studie är att belysa hur pedagoger uppfattar och värderar lekens betydelse för barns lärande samt hur de beskriver att de tillämpar lek i verksamheten. Pedagogerna intervjuades med öppna frågor för att vi skulle kunna ta tillvara på deras individuella åsikter. Resultaten behandlades och utformades efter olika katego­rier. Ur resultatet framkom att samtliga pedagoger uppfattar och värderar leken som ett verktyg då barn tillägnar sig och befäster kunskaper. De menar även att lek underlättar inlärningen så att den blir motiverande och lustfylld för barnen.

Forskning visar att barn har svårt att komma till tals i familjerättsliga processer. Syftet med studien var att undersöka familjerättssekreterares erfarenhet av att tillförsäkra barn rätten att komma till tals och få inflytande i vårdnad-, boende- och umgängesutredningar. Kvalitativa intervjuer genomfördes med åtta familjerättssekreterare och resultatet analyserades med IPA, en fenomenologisk forskningsansats. Familjerättssekreterare upplever att barnsamtal är givande och viktigt, de träffar alla barn i utredningarna och är lyhörda för enskilda barns behov men barns delaktighet varierar till följd av exempelvis kommunikationssvårigheter. Ramar, riktlinjer och förutsättningar för utredningsarbetet försvårar delvis barns delaktighet, barnsamtal efter utredarnas bedömning eller uppföljningssamtal genomförs därför inte i vidare hög grad.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka i vad mån de för studien utvalda förskolepedagogerna tillvaratar och utvecklar små barns musikalitet. Med små barn menas ett- och tvååringar vilka inte ännu har ett verbalt utvecklat språk vilket gör att kroppsspråket blir en viktig del för att förstå små barns vilja och behov. För att uppnå syftet har en kvalitativ metod används i form av gruppintervjuer och observationer där ambitionen var att skapa ett kollegialt samtal mellan förskolepedagogerna för att de skulle kunna bidra med mer tillsammans än vad var och en skulle kunna bidra med. På så sätt kunde en djupare förståelse nås och observationerna bidrog även till denna djupa förståelse. Studien visar på att det finns en förståelse för små barns musikalitet hos förskolepedagogerna vilket bidrar till att deras musikalitet till viss mån tillvaratas och utvecklas..