Bakgrund:Entreprenöriellt lärande är en undervisningsform i skolan som tränar elevernas entreprenöriella attityder, kompetenser och förmågor. För en lärare i klassen handlar entreprenöriellt lärande om en förhållningsätt i undervisningen. Kompetenser som beskriver framtidens entreprenör är självständighet, kreativitet, initiativtagande, viljan att samarbeta, lätthet att kommunicera, beslutsamhet, konsekvens och rikedom på idéer. Samhället går igenom stora förändringar och förskolan måste lägga grunden till att barnet lär sig ta ansvar och utvecklar kompetenser som samhället i framtiden kommer att behöva. Barnet lär sig genom att leka, utforska, testa, kommunicera med andra människor, iaktta.

Bakgrund: För hundra år sedan var döden en naturlig del av familjelivet. Det var accepterat och förstods av alla familjemedlemmar, barn fick se människor som åldrades och dog. Idag växer barn upp i en kultur där man undviker sörjandet och den oundvikliga döden (Willis, 2002). För bara några årtionden sedan frågade man sig om små barn faktiskt kunde sörja, idag frågar vi oss hur barn sörjer och hur vi vuxna kan förstå deras sorg (Dyregrov, 1999). Vuxna underskattar varaktigheten och djupet i barns reaktioner.

Att vara empatisk innebär att vara medveten om andra människors känslor och att handla efter dessa. Vissa forskare anser att denna intelligens är medfödd, men att den som andra intelligenser måste tränas för att utvecklas (Smith 2006; Hoffman 2000) Enligt Läroplan för förskolan Lpfö 98 (Skolverket 2010) ska empatiarbete finnas med i den dagliga verksamheten, genom att arbetsmetoder som främjar förmåga till inlevelse och medkänsla med andra inkluderas.Syftet med arbetet är att undersöka hur förskolepersonal kan ta del av metoder som stöds av forskning, för att stärka och uppmuntra barns empatiska handlingar och utveckla dem. Flera forskare och författare anser att verksamma metoder i detta arbete är vuxnas närvaro och förhållningssätt, hur/att barn får använda känslor och blir bekräftade i dessa samt hur empatiska handlingar uppmärksammas i vardagen (Niss, Hindgren och Westin 2007; Öhman 2003). Genom att systematiskt tillämpa det väsentliga i sådana metoder i en småbarnsgrupp under sex månader, har jag följt och observerat vad de haft för inverkan på barnens empatiska förmåga.Observationerna i arbetet är uppdelade i två delar. Första delen visar exempel på spontana empatiska handlingar hos barnen.

Det sägs ibland att människan kan tala hundra olika språk men endast använder ett? Genom att arbeta multimodalt, det vill säga genom att gestalta vårt examensarbete med hjälp av olika uttryckssätt, arbetar vi på det sätt som våra huvudämnen, Barndoms- och ungdomsvetenskap och Kultur, medier och estetik, förespråkar. Huvudämnenas grundsyn är likartade och gemensamma nämnare för dessa är bland annat intresset för hur kunskap och mening skapas i språkliga sammanhang. Inom båda huvudämnena arbetas det mycket med det vidgade språkbegreppet. Båda huvudämnena bygger på det sociokulturella perspektivet som innebär att mening skapas i ett sammanhang och att man lär i den kontext man ingår i.

Syftet med studien är att synliggöra och analysera de diskursiva framställningarna, av specialpedagogik och barn i behov av särskilt stöd, i fem artiklar i förskollärarnas facktidskrift Förskolan.Teorin utgår från ett socialkonstruktionistiskt och diskursteoretiskt synsätt med antagandet att vi tillsammans använder språkliga handlingar för att konstruera en verklighetsförståelse (Bergström & Boréus, 2000a, b; Winther Jørgensen & Phillips, 2000; Dahlberg, Moss & Pence, 2001). Denna teoretiska plattform ger en syn på språket som havande en central roll i hur människors identiteter, relationer och trosuppfattningar formas och det innebär att texter får konsekvenser för läsarnas tankar och handlingar (Fairclough, 1992). Metoden som används är diskursanalys, inspirerad av Faircloughs kritiska diskursanalys. Det empiriska materialet består av samtliga artiklar (fem stycken), från år 2012 och 2013 i tidningen Förskolan, som bedömts beskriva specialpedagogik och barn i behov av särskilt stöd.Resultatet visar hur texterna beskriver barn i behov av särskilt stöd som barn med svårigheter utifrån en kompensatorisk specialpedagogisk diskurs. I texterna visar sig en bristdiskurs när språkbruket beskriver hur barn med särskilda karaktäristika är i svårigheter, eller riskerar att hamna i svårigheter på olika sätt.

Syfte: Det övergripande syftet med denna studie är att generera ny kunskap om förskolebarns musiklyssnande i ett lärandeperspektiv. Då det inte finns väldokumenterad metodologi för hur denna kunskap kan produceras har studien ett andra övergripande syfte, en metafråga: hur kan vi skapa pedagogiska situationer som ger oss tillgång till barns lyssnande på musik? Mer specifikt fokuserar studien på följande frågor: Hur svarar barnen på den pedagogiska utmaningen att redogöra för vad de hör när de lyssnar på musik? Hur kan pedagogiska situationer utformas så att forskare och även lärare får tillgång till barns lyssnande? Hur ter sig de pedagogiska praktiker som utvecklas härför i termer av inkludering och exkludering?Teori: Studien utgår från det utvecklingspedagogiska perspektivet (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, 2003). Då studien belyser olika aspekter utifrån musiklyssning i förskolan har stöd funnits i andra näraliggande perspektiv. Det specialpedagogiska perspektiv som används i studien, det kommunikativa relationsinriktade perspektivet (Ahlberg, 2007), har samma teoretiska grund som utvecklingspedagogiken, då även den bygger på den fenomenografiska forskningsansatsen (Marton & Booth, 2000).

Syfte: Syftet med studien är att ta reda på förskollärarnas syn på behov, användning och relevans av specialpedagogiska kunskaper och specialpedagoger i förskolan samt hur förskol-lärare tar tillvara på specialpedagogisk kunskap i nuet. ? Under vilka former ges det specialpedagogiska stödet?? Hur ser förskollärarna på behovet av specialpedagogisk kunskap i förskolan?? På vilket sätt anser förskollärarna att den specialpedagogiska kunskapen tas tillvara på i förskolan?? Hur hanterar förskollärarna svårigheter som barn uppvisar. Teori: Studiens teori kommer att ses utifrån ett systemteoretiskt helhetsperspektiv. Gruppen, i gällande studien, pedagogerna, specialpedagog och barngrupp, ska ses utifrån ett öppet system.

Kommunikation, dialog och samspel är viktigt för barns lärande. Enligt förskolans läroplan Lpfö 98 skall pedagogen arbeta så att barnen får stöd och stimulans i sin språk- och kommunikationsutveckling. Pedagogen skall även arbeta på ett sätt som stimulerar barns nyfikenhet på och förståelsen av skriftspråket. I förskolan förekommer språk och kommunikation i verksamhetens alla delar. En av dessa är när pedagogen läser högt för barnen, högläsning är en del av förskolans tradition och kultur.

Problemområde: Barn i förskolan delar en specifik kamratkultur som innehåller kunskaper och information om gruppens sociala vardagsliv. För att kunna bekräfta, förstå och respektera barns relationer behöver pedagoger analysera och agera utifrån barns perspektiv. Om man erkänner barn som kompetenta aktörer och Barngruppen som en viktig tillgång för det pedagogiska arbetet, behöver alla som arbetar inom förskolan uppmärksamma det barnen själva bidrar med i verksamheten. Syfte: Det övergripande syftet med studien är att undersöka hur barns erfarenheter, uppfattningar och förståelse av tillhörighet kan komma till uttryck i en specifik förskolegrupp. Avsikten är att identifiera hur kamratkulturen speglas ur barns perspektiv.

BakgrundI bakgrunden presenteras tidigare forskning i form av artiklar, avhandlingar samt litteratur med koppling till undersökningsområdet. Ur Läroplanen för förskolan Lpfö-98 (reviderad 2010) har vi även valt att lyfta de delar som vi anser relevanta för undersökningen. Vi har valt att använda oss av Michel Foucaults teorier kring normalitetsbegreppet, vilket även presenteras i ett avsnitt.SyfteSyftet med studien är att undersöka hur ett antal pedagoger resonerar kring normalitet hos barn i förskolan. Våra frågeställningar är: Finns det beteenden hos barnen som pedagogerna värdesätter högre än andra? Hur resonerar pedagogerna kring bemötandet av barns olikheter? Hur förhåller sig pedagogerna till de normer som existerar i samhället gällande hur ett barns beteende bör vara?MetodMetoden vi valt att tillämpa i undersökningen är kvalitativ intervju.

För dagens och morgondagens barn och vuxna i det mångkulturella och globaliserade samhället, blir kunskapen om andra kulturer helt avgörande. Det har bidragit till en förändring som kräver ökad förståelse och medkänsla hos individer eftersom möten med främmande kulturer har blivit en alltmer viktig del av vardagen.Detta arbete handlar om pedagogens uppdrag att arbeta med mångfalden, förhållningssätt, kulturell bakgrund samt samverkan. Studiens fokus har varit att undersöka hur nio förskollärare uppfattar om mångkulturella frågor och hur pedagoger arbetar med ett interkulturellt förhållningssätt. Genom kvalitativa intervjuer har förskollärarnas varierande uppfattningar vaskats och som sedan analyserats. Avsikten är att skapa utökad kunskap för att förstå en del av det komplexa samhället.I tidigare forskning framkommer det att den mångkulturella utbildningen i högskolan inte kom igång förrän på 1990 talet, det innebär att skolan långsamt försöker hitta nya interkulturella former.

ABSTRACT Klang, Malin (2015). Pedagogisk miljö i förskolan ur ett specialpedagogiskt perspektiv (Learning environment in preschool from a special educational perspective). Specialpedagogprogrammet, Lärande och samhälle, Skolutveckling och ledarskap, Malmö högskola. Bakgrund Förskolan har som uppdrag att erbjuda barnen en trygg miljö som utmanar till lek och aktivitet. Verksamheten ska anpassas till alla barn och de barn som behöver mer stöd och stimulans ska få detta. Min erfarenhet av förskolan är att pedagogerna i allmänhet är duktiga på att fånga upp barn som skapar oro.

Sammanfattning/Abstract Problemområde Förmågan att koncentrera sig och att hålla fokus har stor betydelse för allt lärande. Det finns många olika faktorer som kan påverka uppmärksamhetsförmågan. I denna uppsats undersöker jag hur pedagogens kommunikationsstil kan påverka barnens uppmärksamhetsförmåga och huruvida pedagogerna är medvetna om detta. Syfte och preciserade frågeställningar Syftet med mitt examensarbete var att få en inblick kring vilka kommunikationsstilar pedagogerna i studien använder sig av och dess eventuella samband med barnens uppmärksamhetsförmåga. Mina frågeställningar gäller pedagogers kommunikationsstil under samlingen i en förskoleklass och om det finns något samband med barnens uppmärksamhet samt vilka tankar som pedagoger och barn har om olika sätt att kommunicera och om uppmärksamhet. Teoretisk ram Jag utgår från ett sociokulturellt perspektiv. Vygotskij (1995) menar att lärandet är situerat, vilket innebär att vad vi lär oss och hur vi reagerar är beroende på sammanhanget, miljön och situationen.