Urskiljning och inkludering. Lyssningscentrerat musiklärande i förskolan
Syfte: Det övergripande syftet med denna studie är att generera ny kunskap om förskolebarns musiklyssnande i ett lärandeperspektiv. Då det inte finns väldokumenterad metodologi för hur denna kunskap kan produceras har studien ett andra övergripande syfte, en metafråga: hur kan vi skapa pedagogiska situationer som ger oss tillgång till barns lyssnande på musik? Mer specifikt fokuserar studien på följande frågor: Hur svarar barnen på den pedagogiska utmaningen att redogöra för vad de hör när de lyssnar på musik? Hur kan pedagogiska situationer utformas så att forskare och även lärare får tillgång till barns lyssnande? Hur ter sig de pedagogiska praktiker som utvecklas härför i termer av inkludering och exkludering?Teori: Studien utgår från det utvecklingspedagogiska perspektivet (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, 2003). Då studien belyser olika aspekter utifrån musiklyssning i förskolan har stöd funnits i andra näraliggande perspektiv. Det specialpedagogiska perspektiv som används i studien, det kommunikativa relationsinriktade perspektivet (Ahlberg, 2007), har samma teoretiska grund som utvecklingspedagogiken, då även den bygger på den fenomenografiska forskningsansatsen (Marton & Booth, 2000). Som stöd i analyserandet av barnens meningsskapande i musik har ett ekologiskt perspektiv (Clarke, 2005) samt variationsteori (Marton, 2005) varit användbara. Corsaros (1997; 2003) teorier om barns kamratkulturer har varit betydelsefulla i analyserandet av de inkluderande processerna i barngruppen. Metod: Det empiriska material som ligger till grund för studien är åtta videoinspelade observationer av lärarledda samlingar i förskolekontext där barnen har fått lyssna till, röra sig till samt reflektera kring musiklåtar. Då studien är explorativ (Blumer (1969/1986) till sin metod och därmed flexibel i sin struktur har det även varit viktigt att redogöra för fältanteckningar från samtal och möten med lärare samt forskargruppen. Resultat: Genom att anta ett utvecklingspedagogiskt förhållningssätt i lyssningscentrerade lärsituationer i förskolan, ges det förutsättningar för barn att lära sig urskilja aspekter i musiken. Detta förutsätter att lärare agerar utifrån systematisk variation, för metakognitiva dialoger med barnen samt att barnens medvetande riktas mot kritiska aspekter i musikens likheter och olikheter. Av vikt är att utgå från barnens erfarenhetsvärld genom att välja musikstycken som tilltalar barnen. För att stötta barnens möjligheter att komma till sin rätt som kunniga har erbjudanden om kommunikativa redskap i form av kategorier och distinktioner visat sig betydelsefulla. Barnens inkluderande processer bl.a. i form av delande av ritualer har varit ett stöd för det enskilda barnets lärande, vilket även pedagogers förmåga att tvinna samman delaktighet, kommunikation och lärande har visat sig vara.