Ambulanssjuksköterskor ställs dagligen i sin profession inför både akuta och icke akuta situationer som kan vara psykiskt och fysiskt krävande. Tidigare studier visar att en av de mest känslomässigt krävande situationer som ambulanssjuksköterskorna kan möta är de larm som involverar barn. Ambulanssjuksköterskor med utbildning i omvårdnad och medicinsk kompetens är ofta de som först anländer till det sjuka eller skadade barnet. Syftet med detta examensarbete var att genom semistrukturerade intervjuer beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenheter av att vårda akut sjuka och skadade barn. Åtta specialistutbildade ambulanssjuksköterskor deltog i studien och intervjuerna analyserades med kvalitativ tematisk innehållsanalys.

Sömnparalys innebär att man vaknar upp men inte kan röra sig, och ofta har man skrämmande sinnesupplevelser. Tolkningen och upplevelsen under en sömnparalys kan leda till rädsla att berätta om paralysen, och även om man berättar kan det leda till social stigmatisering och feldiagnostisering.En enkätinsamling gjordes med 100 studenter. Huvudfrågan var om upplevarna av sömnparalys var oroliga för att berätta om det, för att de är rädda att ses som psykiskt sjuka. De som haft sömnparalys berättade för andra, men hellre för någon de känner väl. De och dem som inte upplevt sömnparalys såg det som ett fysiskt problem snarare än ett psykiskt.

Att möta närstående vid vård av akut sjuka och skadade barn prehospitalt kan vara en svår utmaning för ambulanssjuksköterskor och ställer stora krav på kompetens och kreativitet. Behovet av pediatrisk akutsjukvård är inte vanligt förekommande men när det väl behövs är det viktigt med effektiva och omedelbara åtgärder för att förbättra utfallet för det akut sjuka eller skadade barnet och deras närstående. Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av att möta närstående vid vård av akut sjuka och skadade barn prehospitalt. Studien har en kvalitativ ansats och data samlades in genom individuella, semistrukturerade intervjuer med nio specialistutbildade ambulanssjuksköterskor med mellan 5 och 18 års erfarenhet av prehospital ambulanssjukvård. Dataanalysen genomfördes med en tematisk innehållsanalys och ett övergripande tema: Att tillgodose närståendes enskilda behov, och fem kategorier framkom: Att känna trygghet i sin yrkesroll, Att etablera en värdefull relation med närstående, Att möta och hantera svårigheter i mötet med barnets närstående, Att bli känslomässigt berörd och Att känna behov av att bearbeta jobbiga händelser.

Studiens syfte var att undersöka hur och i vilken omfattning som ett barnperspektiv tillämpas i vuxenpsykiatrisk verksamhet. Frågeställningarna var: Hur      uppmärksammas barn till vuxna med psykisk sjukdom inom vuxenpsykiatrin?Hur      uppfattar professionella sina möjligheter och begränsningar att uppmärksamma      Barn till psykiskt sjuka föräldrar? Kvalitativa intervjuer genomfördes och Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori användes för att beskriva hur barnperspektivet kan uppmärksammas på olika nivåer.Vi fann att barnperspektivet beaktades i form av samtal med patient om föräldraskapet och barnets situation samt enskilt med barnet. Detta är dock väldigt personberoende och inte styrt av rutiner på enheterna och skiljer sig mellan enheterna där psykosenheten träffar barn i större utsträckning. Enheterna erbjuder patientens barn gruppverksamhet hos socialtjänsten och här sker samverkan medan övrig samverkan är nästan obefintlig.

Bakgrund: Att vara förälder till svårt sjuka barn är stressande och innebär en stor påfrestning. Även andra anhöriga, såsom mor- och farföräldrar påverkas av svår sjukdom hos barn i familjen. Känslor av skuld, rädsla och chock är vanligt. Individuell information, stöd och delaktighet i vård och omvårdnad kan inge en känsla av trygghet.Syfte: Att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av att bemöta anhöriga till svårt sjuka barn.Metod: En kvalitativ intervjustudie gjordes för att uppnå studiens syfte. Inklusionskriterierna var sjuksköterskor med minst 2 års yrkeserfarenhet inom ambulanssjukvården.

Arbetsmiljön inom vårdarbeten skiljer sig från många andra arbetsmiljöer genom att de har daglig kontakt med sjuka människor som kan vara krävande både fysiskt och psykiskt för arbetstagaren. Ett av dessa yrken är sjukhusclowner som arbetar med barn inom vården. Deras verksamhet kan beskrivas som terapeutiskt clownarbete med barn på sjukhus. Syftet med denna studie är att undersöka sjukhusclownernas psykosociala arbetsmiljö för att få en djupare förståelse för hur man som sjukhusclown hanterar möten med svårt sjuka människor. Intervjuer utfördes med fem personer som arbetar som sjukhusclowner.

SammanfattningGenom historien har det, både i Sverige och i andra västländer, hänt mycket på det psykiatriska vårdområdet. De behandlingsmetoder som stått till buds har växlat, liksom synen på psykiskt sjuka människor. Huruvida vården kan anses ha fungerat tillfredställande eller inte har följt utvecklingen i samhället samt den rådande synen på psykiskt sjuka och psykisk sjukdom. Syftet med denna uppsats har varit att undersöka om den svenska psykiatriska tvångsvården kan anses fungera i Sverige idag, men även vad det är som avgör om den fungerar eller inte. För att kunna förstå tankarna bakom den lagstiftning vi har idag i form av lagen om psykiatrisk tvångsvård, tar uppsatsen upp en kortfattad redogörelse för den historiska utveckling som slutligen ledde fram till denna lagstiftning.

Syfte: Var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med psykisk sjukdom inom den somatiska sjukvården.Design: Studien genomfördes som en litteraturstudie.Metod: Litteratur som publicerats mellan 2003-2013 söktes i databaser PubMed CINAHL, PsykInfo, PsykArticles och ERIC. Tolv vetenskapliga artiklar utgjorde grunden för resultatet, dessa artiklar blev kvalitetsgranskade innan de användes.Resultat: Sjuksköterskor kände rädsla, oförutsägbarhet, osäkerhet samt frustation och hopplöshet i vården av psykiskt sjuka patienter då de saknade kunskap. Bristen av kunskap upplevdes som det största hindret i vården av denna patientgrupp. De upplevde osäkerhet till en följd av egna värderingar och fördomar till dessa patienter, vilket ledde till att sjuksköterskor undvek denna patientgrupp. Sjuksköterskor beskrev avsaknad av handledning och samarbete med psykiatriska kliniker då denna patientgrupp vårdades på somatiska avdelningar.Slutsats: Med en utökad kunskap inom psykiatri kan sjuksköterskor få möjlighet att minimera fördomar och rädsla i mötet med psykiskt sjuka patienter..

Psykiskt och/eller fysiskt våld förekommer i alldeles för stor utsträckning i Sverige och även i resten av världen. Trots lag mot barnmisshandel i flera länder så fortsätter anmälda fall av barnmisshandel att öka. Personer som utsätts för psykiskt och/eller fysiskt våld under barndomen påverkas av detta i hög grad. De psykiska våldet upplevs som värre än det fysiska våldet av de utsatta. Detta stämmer överens med aktuell forskning som visar att psykiskt våld har mer djupgående påverkan på individens känsloliv. .

Inom alla verksamheter och organisationer finns det idag någon form av informationssystem. För att effektivisera, förändra och stödja verksamheten har allt fler företag valt att anskaffa ett standardsystem som hjälpmedel. Tyvärr innebär detta även att ett antal problem kan uppstå. Ett av de mest kritiska problemen som bör försöka undvikas är utebliven användaracceptans. Syftet med detta arbete var att undersöka vilka insatser som bör vidtas i arbetet med att anskaffa ett standardsystem, för att förbättra användaracceptansen.

Bakgrund: Psykisk sjukdom tros ha funnits i alla tider och påverkan på familjen är stor, inte minst för barnen. Det finns lagar som betonar att anställda inom hälso- och sjukvård ska se till barnets bästa. Trots detta var det svårt att få fram uppgifter om antal barn i Sverige som växer upp med psykiskt sjuk förälder. Enligt kartläggningar gjorda av Socialstyrelsen uppskattas det att mellan 20-40 % av vuxenpsykiatrins patienter har minderåriga barn.Syfte: Att få kunskap om barns upplevelse av att växa upp med en psykiskt sjuk förälder.Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats baserad på sju vetenskapliga originalartiklar. Texten analyserades enligt Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys.Resultat: I studien framkom sex olika kategorier.

Akutmottagningar idag får ofta in barn som behöver opereras akut. Personalen på akutmottagningen ställs då inför en situation där de inte hinner informera och förbereda barnet på vad som ska ske. Detta kan skapa en otillräcklighetskänsla hos anestesisjuksköterskorna på operation som därmed får ta hand om ett barn som inte är förberett på vad som kommer att hända. Att skapa förtroende hos barnet är en process som inte kan skyndas på och kräver mycket tid ända från första mötet med barnet. Denna studie vill belysa vad anestesisjuksköterskorna baserar sina val och strategier på i detta möte.

Min studie handlar om bemötande av psykiskt funktionshinder. Syftet med min uppsats är att beskriva och belysa hur bemötandet av människor med psykiska funktionshinder/funktionsnedsättningar kan gestalta sig. Genom min undersökning hoppas jag kunna bidra med kunskap om situationen för människor med psykiska funktionshinder i syfte att öka förståelsen i bemötandet av personer med psykiska funktionshinder. I min studie använde jag mig av kvalitativ metod för jag ansåg att det var bäst för min uppsats. Jag intervjuade tre personer, två personer som arbetar på ett boende för psykiskt funktionshinder.

Titel: Distriktssköterskor upplevelser av telefonrådgivning till föräldrar, vars barn är sjuka.Bakgrund: Distriktssköterskor bemannar ofta vårdcentralernas telefonrådgivningar. Det är många föräldrar som ringer dit när deras barn blir sjuka. Ofta vill de ha stöd och rådgivning, men ibland behöver de också träffa en läkare. Det ställs stora krav på distriktssköterskan vid den här typen av rådgivning, då han/hon förväntas göra rätt bedömning och fatta rätt beslut. Distriktssköterskan är ensam ansvarig för besluten som fattas, och kan ibland känna sig utlämnad i sitt arbete.Syfte: Att belysa distriktssköterskors upplevelser av telefonrådgivning till föräldrar, vars barn är sjuka.Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats.

Syftet med studien var att beskriva hur vårdpersonal skattar användbarheten av stöd samt i vilken frekvens de använder sig av stöd gentemot syskon till svårt sjuka barn. Syftet var även att undersöka skillnader mellan sjuksköterskor och undersköterskor gällande den skattade användbarheten samt frekvens i användandet av stöd till syskon till svårt sjuka barn.Studien var deskriptiv och jämförande. Ett bekvämlighetsurval användes. Datainsamlingen skedde med hjälp av en enkät som delades ut till 94 personer på tre avdelningar och mottagningar i ett mellansvenskt län. Femtiofem respondenter besvarade enkäten och inklusionskriterierna motsvarades av 53 respondenter, vilka inkluderas i studien.