Syftet med denna studie var att beskriva erfarna sjuksköterskors erfarenheter av omvårdnadsåtgärder i samband med venpunktion på barn. Nio sjuksköterskor på ett länssjukhus i Sverige deltog och intervjuades. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys och tre kategorier framträdde: förberedelser, avledande strategier samt hantera rädsla hos barn och föräldrar. Att som sjuksköterska genomföra venpunktion på barn kan innebära att ställas inför en komplex situation där sjuksköterskan behöver anpassa sig och fortlöpande överväga vilka omvårdnadsåtgärder som skapar de bästa förutsättningarna..

Arbetets art: C-uppsats, Barndoms- och ungdomsvetenskapTitel: Att vara eller inte vara ett barn i svårigheter ? vem avgör det?Författare: Lidija PetkovicHandledare: Göran KvistSammanfattning: Bakgrund: Jag har undersökt min partnerskola som ligger i södra Sverige i ett lågstatusområde och med hög invandrartäthet. Min undersökning handlar om barn i svårigheter. Syfte: Syftet med mitt arbete är att ta reda på hur lärarna/skolan ser på barn i svårigheter samt vilken hjälp skolan kan erbjuda för att förbättra skolsituationen för dessa barn och hjälpa dem. Syftet är även att närmare undersöka ett resursteam som arbetar med specialundervisning för att få reda på varför de har valt att arbeta med barn i svårigheter.

I vårt arbete har vi undersökt hur föräldrar med barn i neuropsykiatriska svårigheter ser på det stöd deras barn fått i skolan. Vi har intervjuat sex föräldrar i Skelleftå kommun om deras erfarenheter. Det som framkommit är att alla barn har fått någon form av stöd, föräldrarna är överlag nöjda med det stöd deras barn fått. Enligt vår undersökning är de områden skolorna skulle behöva utveckla föräldrainflytande, skrivande av åtgärdsprogram och kompetensutveckling inom neuropsykiatriska funktionshinder..

Uppmärksamheten kring vårdrelaterade infektioner har lyfts fram i media som ett växande problem på sjukhus i Sverige. En av de stora anledningarna till spridning av smitta är personalens brist på korrekt utförande av basala hygienrutiner. Syftet med studien var att undersöka följsamheten gentemot Handbok för hälso- och sjukvårds riktlinjer gällande handhygien, användande av handskar och skyddskläder. Data samlades in genom strukturerade observationer på en avdelning på ett sjukhus i södra Sverige och analyserades därefter både kvalitativt och kvantitativt med hjälp av en modifierad version av Burnards (1991) innehållsanalys. Resultatet visade att följsamheten var mindre god inom samtliga kategorier.

Bakgrund: En vårdrelaterad infektion (VRI) är en av de vanligaste komplikationer som drabbar patienter som vårdas på sjukhus eller andra vårdinrättningar; uppskattningsvis drabbas cirka 10 % av patienterna. Basala hygienrutiner är en effektiv metod för att förhindra kontaktsmitta och därmed minska spridningen av VRI. Enligt Socialstyrelsens föreskrifter om basala hygienrutiner inom hälso- och sjukvården ska vårdpersonalen för att begränsa VRI iaktta dessa åtgärder vid all undersökning, behandling eller annan direktkontakt med patienten.Syfte: Syftet med studien var att kartlägga vårdpersonalens kunskaper om basala hygienrutiner och om det finns faktorer som påverkar följsamheten till de basala hygienrutinerna.Metod: Studien hade en kvantitativ ansats med icke experimentell design, där personalens kunskaper om basala hygienrutiner beskrevs och mättes. Hypoteser utformades och testades. Deskriptiv- och sambandsanalys genomfördes på resultatet.Resultat: Kunskapsnivån hos personalen är relativt hög men förbättringspotential finns.

Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att beskriva de psykosociala och existentiella behov som kan uppstå hos kvinnor med bröstcancer samt i hur stor utsträckning bröstcancerpatienter upplever att dessa behov tillgodoses i vården. Dessutom var syftet att få en uppfattning om betydelsen av komplementär och alternativ medicin för bröstcancerdrabbade kvinnor. De vetenskapliga artiklar (n=25) som ingick i studien söktes datoriserat samt manuellt och en kvalitetsgranskning gjordes av litteraturen utifrån olika bedömningsformulär. Resultaten visar att de behov som uppstod hos kvinnorna med bröstcancer var behov av stöd, behov av information samt behov av kontinuitet i sjukvården. Majoriteten av kvinnorna upplevde att det psykosociala och existentiella stödet i sjukvården samt den information de fick hade stora brister.

SAMMANFATTNINGBakgrundPerifer venkateter (PVK) är en medicinsk produkt bestående av en tunn kateter som, med hjälp av en ledarkanyl, förs in i en perifer ven för att kunna tillföra patienten läkemedel, näring, vätska och blodprodukter. Inläggande av PVK är ett vanligt förekommande ingrepp inom sjukvården. För att undvika komplikationer relaterade till PVK finns i Sverige nationella riktlinjer. Det finns även internationella riktlinjer gällande vårdhygien i allmänhet. Det ligger i sjuksköterskans uppgift att hantera PVK i enlighet med dessa riktlinjer.

Att bli mamma har alltid setts som ett självklart val för majoriteten av kvinnor. Det tillhör normen att en dag föda barn. Syftet med denna studie var att studera kvinnors reflektioner kring deras beslut att skaffa barn. Resultatet baserades på fem halvstrukturerade intervjuer som tolkades med induktiv tematisk analysmetod. Ett bekvämlighetsurval användes och de informanter som deltog var kvinnor som hade ett seriöst förhållande med en man.

AbstraktSyfte. Att beskriva vilken farmakologisk smärtlindring barnen på en neonatalintensivvårdsavdelning erhåller inför och efter insättning av thoraxdränage, samt att jämföradetta mot avdelningens lokala anvisningar för smärtbehandling.Bakgrund. Smärta hos nyfödda barn är historiskt sett underskattad och underbehandlad.Barn som vårdas på neonatal intensivvårdsavdelning utsätts för många smärtsammaprocedurer dagligen, och en av de mest smärtsamma procedurerna är insättning avthoraxdränage. Det finns anvisningar för hur procedursmärta ska behandlas hos nyföddabarn, men det finns inga studier som visar att dessa anvisningar följs i praktiken.Design. Studien är en retrospektiv journalgranskningsstudie som utförts med kvantitativmetod.Metod.

Att som ambulanssjuksköterska behandla patienter med hypoglykemi i hemmet är en vanlig åtgärd, i relation till den ökade belastningen på akutmottagningarna är det viktigt att kunna identifiera vilka patienter som behöver transporteras in till sjukhus. De flesta av patienterna vill stanna kvar i hemmet efter behandling, att vara medveten om vilka potentiella risker som finns om patienten stannar kvar hemma kan göra att det är lättare att bedöma vilken patient som bör åka med till sjukhus.Syftet med denna studie är att belysa riskerna med att patienter som behandlas för hypoglykemi kvarstannar i hemmet. Studien genomfördes i form av en litteraturstudie. Sökningar gjordes i databaserna PubMed samt Cinahl. Dessa sökningar resulterade i fyra artiklar som inkluderades i resultatet.Under analysen av artiklarna framkom två problemområden, risk för återkommande hypoglykemi samt bristande uppföljning. För att kunna identifiera de patienterna som har ökad risk för återkommande hypoglykemi krävs en adekvat bedömning av sjuksköterskan samt att det finns beslutsstöd till hjälp.

Syfte med föreliggande arbete är att undersöka vilka barn det är som anses ha behov av särskilt stöd. Litteraturgenomgången tar upp relevanta litteratur som specialpedagogik, särskilda behov i förskolan m.m. Studien tar även upp vad det står i skollagen och i läroplanerna om barn i behov av särskilt stöd. Jag har valt att använda mig av intervjuer med pedagoger i förskolan för att undersöka vilka barn som pedagogerna anser är barn i behov av särskilt stöd, samt vilket stöd som ges till barnen. Intervjuerna genomfördes efter en semistrukturerad modell.

Bakgrund: Den postoperativa smärtans utfall påverkas av en rad olika faktorer såsom kirurgins lokalisation och omfattning, barnets ålder och dess förväntningar. I mitten av 1900-talet sågs negativa konsekvenser av att barn blev lämnade ensamma på sjukhus. Detta har lett fram till en mer familjecentrerad vård där föräldrarna har en viktig roll. Vården bygger på ett nära samarbete, där föräldrarna är en bro mellan barnet och vårdpersonalen. Föräldrarna kan med sin närvaro trösta, stötta och hjälpa barnet att lindra sin smärta.

Vårt syfte med detta arbete är att genom intervjuer med personal i förskolan undersöka hur pedagoger talar om sitt arbetar med barn i behov av särskilt stöd. Arbetet ger en översikt över tidigare forskning om barn i behov av särskilt stöd i förskolan med hjälp av kvalitativa intervjuer ville vi se följande; Hur talar/definierar pedagoger om barn i behov av särskilt stöd? Vilken hjälp beskriver pedagogerna att barn i behov av särskilt stöd kan få i förskolan? Vilka resurser beskriver pedagogerna att de kan få för att hjälpa barn med särskilda behov?Sammanfattningsvis pekar resultatet på att alla barn på något vis är i behov av särskilt stöd. Pedagogerna i förskolan ska bemöta barnen utifrån varje enskilt barns behov. Det är pedagogerna som ska anpassa sig efter barnen, inte tvärtom detta menar vår specialpedagog om vi intervjuade..

Syftet med examensarbetet är att undersöka pedagogernas uppfattning om förekomsten av diagnoser i förskolan och vad pedagoger har för syn om att barn i förskoleåldern har diagnoser, våra forskningsfrågor blev därför följande, vilka diagnoser är vanliga i förskolan? Vilka uppfattningar har pedagogerna på att barn i tidig ålder får en diagnos? Hur arbetar pedagogerna med barn i behov av stöd och hur fungerar samarberbetet med föräldrar till barn i behov av stöd? Metodisk ansats har varit kvalitativ och data har hämtats genom kvalitativa intervjuer med tio pedagoger i två olika kommuner. Det vi fått fram är bland annat att alla våra informanter någon gång under sin karriär stött på barn i behov av stöd. Vi har även fått en inblick i hur de bemöter dessa barn. För pedagogernas skull är en diagnos inte viktig, men den behövs för att sätta in de resurser som är viktiga i verksamheten för att barnet ska kunna utvecklas på bästa möjliga sätt..

Arbetet behandlar sex förskolepedagogers tankar om lek, varför vissa barn har svårt att komma med i den gemensamma leken och vilka förutsättningar som bidrar till dessa barns deltagande i leken. Arbetet bygger på sex kvalitativt genomförda intervjuer av förskolepedagoger, på 3-5årsavdelningar, på två skånska förskolor. Syftet med detta examensarbete är att ge utökad kunskap om hur man kan få med leksvaga barn i den gemensamma leken i verksamheten på en förskola. De frågor som arbetet bygger på är: Hur definierar pedagogerna lek? Hur kan man som pedagog upptäcka barn som hamnat utanför den gemensamma leken? Vilka orsaker kan ligga bakom att ett barn inte kommer med i den gemensamma leken? Hur kan man som pedagog arbeta för att alla barn kommer med i den gemensamma leken? Hur påverkar förskolans resurser ett leksvagt barn? Resultatet visar att: trygghet är en förutsättning för att barn ska kunna leka, det är väsentligt att barn får gott om tid på sig att leka i den dagliga verksamheten, mindre barngrupper verkar ha positiv inverkan på barns lek och att pedagoger kan hjälpa leksvaga barn genom att själva delta i leken tillsammans med barnen. Nyckelord: Leksvaga barn, lek, förskola, trygghet, samspel, gemenskap.