Syftet med min uppsats är att undersöka om det finns ett behov för en ny bolagsform, som är enkel att bilda och administrera för fysiska eller juridiska personer som önskar bedriva näringsverksamhet i liten skala. Om en ny bolagsform skulle införas i svensk associationsrätt, ämnar jag undersöka om det kan bidra till att de mindre näringsverksamheternas administrativa börda minskar. Frågan om en ny bolagsform avslogs senast i utredningen om förenklingar i aktiebolagslagen med hänvisning till att förenklingar i ABL var att föredra framför införandet av en ny bolagsform. Regeringen har under de senaste åren uppsatt målsättningar som syftar till att sänka den administrativa bördan. Bland de åtgärder som genomförts har revisionskravet för mindre näringsverksamheter avskaffats, kapitalkravet för privata aktiebolag har sänkts och ytterligare förenklingsåtgärder avseende ABL planeras.

I Sverige finns många sommarstugeföreningar som direkt arrenderar ut mark till sina medlemmar genom bostadsarrende. Frågor kring bostadsarrendeställets skötsel finns inte reglerat i lag och inte heller alltid i arrendeavtalet. I vissa fall kräver arrendegivaren i arrendeavtalet att arrendatorn måste vara medlem i föreningen. Syftet med uppsatsen är att analyser om det går att inskränka en bostadsarrendators totalnyttjanderätt genom att föra in skötselregler i föreningens stadgar och i så fall med vilket majoritetskrav. Det ska även utredas vilken effekt en klausul som tvingar arrendatorn att vara medlem har på majoritetskravet.

Förhållandet mellan en franchisegivare och dennes franchisetagare bygger i mångt och mycket på Avtalsfrihet parterna emellan och grundar sig i många avseenden på affärsmässiga överväganden. Parterna är skilda rättssubjekt, som var och en ansvarar för sina egna rättshandlingar. Likväl innehåller en franchiserelation stora inslag av samverkan och bygger på de synergieffekter som parterna kan ta del av genom en effektiv fördelning av arbetsuppgifter. Följande framställning ämnar besvara frågan i vilken utsträckning en franchisegivare är ansvarig gentemot sina franchisetagare för kostnader som dessa har åsamkats p.g.a. att de anvisats av franchisegivaren att ingå avtal med tredje man.

This paper considers the Swedish regulations of purchase taking the perspective of private persons as a starting point. The law of purchase from the year 1990 is applicable on a number of legal purchase situations where the contracting parties varies. Nevertheless, the law is mainly focused on the purchase between businessmen. This places private persons on level with businessmen, since they are given equal responsibility regarding legal knowledge and the drawing up of contracts. In order to get a deeper knowledge of the law of purchase and to reach an understanding of how it should be interpreted we have studied the government bill on the law, cases from the Supreme Court, doctine on the area and legal articles. The purpose with this paper is to examine whether the law of purchase from the year 1990 is too old to be applicable on private purchases today.

Bakgrunden till denna uppsats är att i Sverige borde alla medborgare ha samma rätt att uttrycka sin åsikt. Det är en grundläggande rättighet som försvaras i vår grundlag, Regeringsformen 2:1, samt en mänsklig rättighet som skyddas av artikel 10 i Europakonventionen. Av yttrandefriheten följer rätten att som arbetstagare framföra kritik. Yttrandefriheten är i första hand tillförsäkrad medborgaren gentemot det allmänna och därmed skiljer sig rätten att uttrycka sig för anställda inom privat respektive offentlig sektor.Som ett konkurrerande intresse till kritikrätten är lojalitetsplikten som följer av anställningsavtalet. Lojalitetsplikten innebär en skyldighet för arbetstagaren att sätta arbetsgivarens intresse framför sitt eget och därmed undvika situationer där vederbörande kan komma i pliktkollision.

Syftet med ett servitut är att förbättra en fastighet genom att tillföra funktioner som fastigheten är i behov av men som inte kan tillgodoses inom fastighetens egen tomtgräns. Vad som menas med servitut är att en ägare av en fastighet genom avtal kan få rätt att nyttja en annan fastighet. Men för att få kallas servitut så måste några villkor vara uppfyllda, dessa kallas servitutsrekvisit. Den fastighet som erhåller servitut kallas härskande fastighet och den fastighet som belastas av servitutet kallas tjänande fastighet. Viktigt att nämna när det gäller servitut är att det inte har någon tidsgräns, enligt JB 7:6, och att det är knutet till fastigheten och inte till fastighetsägaren vilket gör att det följer med fastigheten vid eventuell försäljning.

Aktieägaravtal tecknas mellan aktieägare, i både små och stora aktiebolag, och ändamålet med avtalet är att reglera förhållandet mellan aktieägarna. Det kan ingås mellan ett fåtal eller samtliga aktieägare och även bolaget har möjlighet att vara part i avtalet. I avtalet kommer aktieägarna överens om bolagets verksamhet. Vanligt förekommande klausuler i aktieägaravtalet är bland annat röstbindningsklausuler, samtyckesklausuler och vinstfördelningsklausuler. Aktieägaravtalet ses som ett komplement till bolagsordningen, vilken är offentlig och ofta neutralt hållen.

Exploateringsavtal är ett rättsligt verktyg som används regelmässigt för att på olika sätt precisera ett byggprojekts innehåll och de inblandade parternas förpliktelser. Avtalspartnerna utgörs av kommunen respektive en privat aktör, en s.k. byggherre. Trots att exploateringsavtalen är vanligt förekommande råder viss osäkerhet kring avtalsslaget; dels med avseende på gränserna för de krav som kommunen kan ställa på byggherren, dels i vilken utsträckning exploateringsavtalet skall bedömas utifrån det civilrättsliga respektive det offentligrättsliga regelverket. Denna osäkerhet anses bero på bristande lagstiftning och begränsad praxis.

Standardavtalskollisioner innebär att oförenliga standardvillkor har inkorporerats i ett avtal och att parterna, efter den tidpunkt när fullgörelse har ägt rum, är oense om vilka villkor som skall gälla samtidigt som de är eniga om att avtal har ingåtts i och för sig. Problemet utgör ett exempel på en oklar rättsfråga i svensk rätt. Det saknas inte bara praxis på området utan även en dominerande uppfattning i doktrinen. För att få tillgång till praxis har även engelsk, samt tysk rätt studerats.Den befintliga avtalsrätten är inte helt anpassad för att avtalsinnehåll tillförs genom standardvillkor. Det föreligger en begränsad förståelse för att parterna inte alltid är medvetna om vad som förs in i avtalet.

Föreliggande uppsats behandlar lönesättning på den svenska arbetsmarknaden. Lönesättningen i Sverige är inte i vidare utsträckning reglerad i lag. Grunden för lönesättningen är att det råder Avtalsfrihet och att det är upp till arbetsmarknadens parter att genom kollektivavtal reglera området. Kollektivavtalen innehåller olika typer av reglering avseende arbetsgivarens lönesättning, exempelvis anges ofta minimilöner samt utrymme för lönehöjningar vid lönerevision. Avtalen innehåller dessutom oftast lönesättningsprinciper för hur löneutrymmet ska fördelas mellan enskilda arbetstagare.

Förhållandet när en elitishockeyspelare kontrakteras av en svensk ishockeyklubb regleras av tre olika avtal. I uppsatsen görs en inledande utredning och granskning av dessa avtal som är skräddarsydda för att användas som grund för att besvara de två nedan angivna frågeställningarna.Avtalen granskas först utifrån ett arbetsrättsligt perspektiv där vi undersöker ishockeyspelarens rättsliga ställning och fastställer om spelaren kontrakteras av sin klubb i egenskap av arbetstagare eller om han är att anse som självständig uppdragstagare samt undersöker vilka konsekvenser detta får i form av tillämpligheten av svensk arbetsrättslagstiftning. Avtalen undersöks sedan ur ett avtalsrättsligt perspektiv med fokus riktat på hur långt de grundläggande principerna om Avtalsfrihet och avtalsbundenhet kan sträcka sig samt vilken inbördes ställning och förhandlingsposition avtalsparterna har vid avtalsskrivandet. Vi undersöker vidare hur ett ingånget avtal kan fullgöras samt på vilket sätt avtal kan begränsas i syfte att skydda en avtalspart i underlägsen ställning från att drabbas av oskäliga avtalsvillkor. Rättsläget är utifrån denna problemställning oklart vad gäller spelaravtal inom svensk elitishockey.Inom ramen för de två frågeställningar som vi vill besvara gäller den första frågeställningen vid den situationen att en svensk ishockeyspelare som står i ett avtalsförhållande med en svensk ishockeyklubb väljer att lämna klubben för spel i NHL.

Sammanfattning Ett privat försäkringsavtal ses som både en social och ekonomisk trygghet utifall någon oväntad, ogynnsam händelse som omfattas av försäkringsavtalet skulle inträffa. Att kunna teckna ett sådant privat försäkringsavtal är därför av betydelse för de flesta individer. Av denna anledning föreligger en så kallad kontraheringsplikt för försäkringsgivare vid försäkringar som tecknas av konsumenter, vilket innebär att en konsument inte får nekas att teckna en försäkring om det inte finns särskilda skäl för ett sådant nekande. Uppsatsen utgår från bestämmelsen om försäkringsgivares kontraheringsplikt vid individuella skadeförsäkringar för konsumenter i 3 kap. 1 § FAL.

Sammanfattning Ett privat försäkringsavtal ses som både en social och ekonomisk trygghet utifall någon oväntad, ogynnsam händelse som omfattas av försäkringsavtalet skulle inträffa. Att kunna teckna ett sådant privat försäkringsavtal är därför av betydelse för de flesta individer. Av denna anledning föreligger en så kallad kontraheringsplikt för försäkringsgivare vid försäkringar som tecknas av konsumenter, vilket innebär att en konsument inte får nekas att teckna en försäkring om det inte finns särskilda skäl för ett sådant nekande. Uppsatsen utgår från bestämmelsen om försäkringsgivares kontraheringsplikt vid individuella skadeförsäkringar för konsumenter i 3 kap. 1 § FAL.

Sammanfattning Ett privat försäkringsavtal ses som både en social och ekonomisk trygghet utifall någon oväntad, ogynnsam händelse som omfattas av försäkringsavtalet skulle inträffa. Att kunna teckna ett sådant privat försäkringsavtal är därför av betydelse för de flesta individer. Av denna anledning föreligger en så kallad kontraheringsplikt för försäkringsgivare vid försäkringar som tecknas av konsumenter, vilket innebär att en konsument inte får nekas att teckna en försäkring om det inte finns särskilda skäl för ett sådant nekande. Uppsatsen utgår från bestämmelsen om försäkringsgivares kontraheringsplikt vid individuella skadeförsäkringar för konsumenter i 3 kap. 1 § FAL.

Gränsöverskridande försäkringsavtal har fått en ökad betydelse i takt med globaliseringen och efter genomförandet av en inre europeisk marknad på försäkringsområdet. Trots det saknas ett samlat regelverk som reglerar lagval avseende gränsöverskridande försäkringsavtal. De regelverk i svensk internationell privaträtt som idag aktualiseras vid fastställandet av tillämplig lag på gränsöverskridande skadeförsäkringsavtal är lag (1993:645) om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal (1993 års lag) och lag (1998:167) om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Romkonventionen). Då Romkonventionen är det enda gemenskapsinstrument som är i formen av ett fördrag pågår det ett arbete för att omvandla konventionen till en förordning, med arbetsnamnet Rom I. Även den framtida Rom I-förordningen är av betydelse för uppsatsen eftersom den med stor sannolikhet kommer att ersätta Romkonventionen.