Arbetet består av en utvärdering av kvävereningen vid åtta Avloppsreningsverk samt en litteraturstudie avseende tekniker för kväverening samt kommande förändringar av kraven på kväverening. Utvärderingen omfattar förutspådd och nuvarande belastning, reningsresultat, resursförbrukning och erfarenheter från driften. De verk som har studerats är Västra Stranden, Himmerfjärdsverket, Hammargård, Lindholmen, Ölmanäs, Nynäshamn, Strängnäs och Margretelund.

Detta examensarbete behandlar slamhanteringen på Sibbhults Avloppsreningsverk (Sarv).I denna rapport tas det upp hur avvattningen och förtjockningen av slammet går till i dagsläget och vilka förändringar som kan göras för att förbättra dessa processer.Här visas även vilka eventuella vinster som kan fås med förändringar och eventuella investeringar i en avvattningsapplikation. Redan med små medel kan förtjockningen av slammet förändras, även om det inte införskaffas en mekanisk avvattnare, som t ex med inblandning av polymerer i avloppsvattnet.För att finna olika fungerande alternativ har information insamlats från flera företag som tillhandahåller applikationer för slamavvattnare. Information har även införskaffats genom egen erfarenhet under min verksamhetsförlagda utbildnings (VFU) period på SArv, och vid diskussion med personal som arbetar vid vatten- och Avloppsreningsverken i Östra Göinge kommun..

Sekretessbelagd.

Det huvudsakliga syftet med detta arbete var att undersöka innehållet av totalkväve, fosfor och BOD7 på inkommande avloppsvatten till Guldfågeln AB:s reningsverk. Guldfågeln AB har ett tillstånd enligt miljöskyddslagen för verksamhet vid fjäderfäslakteri från 1999. De har ett eget reningsverk där processvattnet renas genom fällning och flockning. Därefter går avloppsvattnet vidare till Mörbylånga kommunala Avloppsreningsverk (KARV) där det renas ytterligare innan det når recipienten Kalmarsund. Guldfågeln har haft problem med förhöjda värden av kväve och BOD7 i sitt avloppsvatten som når KARV.Genom att ta prover på avloppsvattnet under ett dygn undersöktes förändringarna under processdygnet.

Idag fokuserar företag mer och mer på att energieffektivisera sina verksamheter då det finns både ekonomiska och miljömässiga vinster i detta. För att minska energiförbrukningen i samhället är det bra att börja med dess infrastruktur. För att funktionen hos ett Avloppsreningsverk ska vara god samtidigt som energikostnaderna hålls nere är bland annat valet av rätt pumpar och blåsmaskiner för den aktuella driftsituationen av största vikt. Att hitta balansen mellan funktion och energieffektivitet hos en kombination av maskiner är dock ett tidskrävande arbete. Genom två fallstudier och matematisk modellering var syftet med detta examensarbete att bestämma huruvida det är möjligt att grovt uppskatta livscykelkostnaden hos olika kombinationer av pumpar och blåsmaskiner i varierande driftsituationer.

Detta examensarbete har utförts vid Sundets Avloppsreningsverk i Växjö och avhandlar rejektvattenbehandling med SBR-teknik (satsvis biologisk reningsteknik). Uppgiften har varit att ge förslag till en förbättrad rejektvattneprocess. Rejektvattnet som är mycket kväverikt behandlas med SBR-teknik. Varje sats genomgår nitrifikation och denitrifikation. Vid försök att få processen att fungera har vikten lagts vid att få en fungerande nitrifikation.

I det svenska samhället tillför diffusa och direkta föroreningskällor metaller till Avloppsreningsverk, metaller som sedan hamnar i avloppsslam och recipient. Avloppsslam innehåller höga halter av växtnäringsämnen som bör återföras till jordbruksmark, men om detta ska ske får inte metallhalterna i slammet vara för höga. REVAQ är ett certifieringssystem vars syfte är att utveckla och systematisera Avloppsreningsverkens uppströmsarbete och därmed möjliggöra en återföring av det växtnäringsrika slammet till jordbruksmark. Flera REVAQ-certifierade Avloppsreningsverk prioriterar antimon, guld, kadmium, silver och vismut i uppströmsarbete på grund av att ackumulationshastigheten för dessa spårelement är hög i jordbruksmark som gödslas med Avloppsreningsverkens slam. Source Finder (SoFi) är ett verktyg som kan användas vid uppströmsarbete för att kvantifiera identifierade källor till utsläpp av kadmium, koppar, krom, kvicksilver och zink.Syftet med examensarbetet var att vidareutveckla och anpassa verktyget SoFi till att göra beräkningar på spårelementen antimon, guld, silver och vismut samt att utveckla källan hushåll så att emissioner inom hushåll kartläggs för spårelementen och kadmium.

Gästrike Vatten är ett kommunalägt driftbolag bildat 2008. Bolaget har Avloppsreningsverk i Gävle, Hofors, Ockelbo och Älvkarleby kommuner som tillsammans renar avloppsvatten från cirka 120 000 personer. Totalt producerar Gästrike Vatten cirka 11 000 ton slam per år som renderar en total kostnad om 5 000 000 kr.Med anledning av riksdagens uppsatta miljömål om återföring av 60 % av fosforn till produktiv mark vill Gästrike Vatten undersöka hur deras avsättningsmöjligheter ser ut.I dag går slam från samtliga Gästrike Vattens reningsverk till kompostering till anläggningsjord eller som täckmaterial på deponier. Slammet från fem av sex Avloppsreningsverk har metallhalter under, i SFS 1998:944 ansatta, gränsvärden för att få spridas på produktiv mark. Det reningsverk som innehåller för höga metallhalter är Duvbackens reningsverk som tar emot spillvatten från Gävle kommun med omnejd och bidrar med mer än 60 % av den totala slammängden från Gästrike Vatten.

Uddebo Avloppsreningsverk är det största i Luleå kommun, med ungefär 61 000 anslutna personer i Luleå tätort och omkringliggande byar. Man har haft vissa problem i reningsverket de senaste åren ? misstankar finns att det kommer in miljöfarliga ämnen som stör bl.a. de biologiska reningsprocesserna i verket. Dessutom har slammet emellanåt uppvisat för höga halter av tungmetaller för att det ska få spridas på jordbruksmark.

Kommunal avloppsvattenrening är en energikrävande verksamhet. Det beror till stor del på att avloppsvattnet behöver transporteras med hjälp av pumpar och att den biologiska reningen kräver syretillförsel. Reningen ger även upphov till ett slam och behandlingen av detta kräver ytterligare energi. Samtidigt kan det energirika slammet utnyttjas för att alstra energi. Att minska energiförbrukningen är till nytta både för samhället och för miljön.Syftet med detta examensarbete var att utveckla ett enkelt verktyg som stöd till personer som arbetar med avloppsvattenrening.

Rapporten behandlar aeroba dränkta biobäddar som biologiskt reningssteg i Avloppsreningsverk. Syftet med examensarbetet är att studera de dränkta biobäddarna i Järbo och Kungsgården avseende reduktion av näringsämnen och parametrar som pH, syre och belastning. Rapporten har dels en teoridel där funktionen hos dränkta biobäddar genomgås samt en praktisk del där Avloppsreningsverken i Järbo och Kungsgården studerats avseende reduktion av bland annat fosfor, kväve, COD, BOD. Studien omfattades av två provtagningsomgångar om vardera en vecka. Studien har utförts under våren 2004..

Detta examensarbete utfördes under 2005 i samarbete med Nordic Water Products. Arbetetsyftade till att utreda potentialen att minska utsläppen av ammoniumkväve i avloppsvattnetvid ett Avloppsreningsverk i Östhammars Kommun och på så vis begränsa påverkan avsyretärande ämnen i de närliggande vattendragen runt verket. Examensarbetet genomfördesmed ett sandfilter anpassat för nitrifikation i pilotskala på ett litet Avloppsreningsverk iÖsterbybruk.För att besvara syftet var arbetet utformat som en jämförande studie där kombinationen av tvåolika sorters bärarmaterial och två olika luftningsmetoder skulle jämföras för att undersökavilken kombination som gav den bästa reduktionen. Men då den biologiska aktiviteten i filtretinte kom igång som förväntat uppstod förskjutningar i den ursprungliga planeringen, vilketledde till att denna omformades. Momentet att byta ut bärarmaterialet lyftes bort på grund avtidsbrist och senare togs även momentet med en annan luftningsmetod bort på grund avtekniska problem.

De idag mest använda alternativen för sluthantering av slam är deponering, spridning på jordbruksmark, och olika former av annan användning som markbyggnad och jordtillverkning. Mycket händer idag inom ?slamhanteringsområdet? och till följd av nya lagar och mål kommer de tillgängliga alternativen för sluthantering se annorlunda uti framtiden. För att kunna föra en diskussion om hur sluthanteringen kommer att se ut i framtiden behövs dels en överblick över vad som kommer att gälla i framtiden, dels en överblick över hur hanteringen ser ut idag. Syftet är att kartlägga sluthanteringen av slam från Avloppsreningsverken idag, att ge en sammanfattning av mål och regleringar, samt diskutera hur sluthanteringen av slam kan tänkas se ut i framtiden.

I och med övergödningsproblematiken i Östersjön och Sveriges åtaganden i samband med Baltic Sea Action Plan kommer det i framtiden ställas högre krav på rening av kväve från de större Avloppsreningsverken i Sverige.Anammox är processen där ammonium oxideras till kvävgas med nitrit som elektonacceptor. Anammox har under den senare tiden implementerats för rejektvattenbehandling i Avloppsreningsverk runt om i världen.  När anammox används för att rena ammonium krävs att ca hälften av inkommande ammonium oxideras till nitrit genom nitritation. Detta steg utförs av ammoniakoxiderande bakterier (AOB) vilka kräver en aerob miljö. Den kombinerade processen med anammox och nitritation kallas deammonifikation. På Sjölunda Avloppsreningsverk i Malmö har en pilotstudie, i sammarbete med VA-teknik på Lunds Tekniska Högskola, startats för att undersöka potentialen i att implementera deammonifikation i huvudströmmen på reningsverket.

This master thesis is developed based on the desire of the water and sewage department in the municipality of Karlskrona. The department, which vouches for the quality of produced drinking water and sewage cleaning, was in need of help dealing with risk analysis.The water and sewage department is obliged to identify and assess risks according to Swedish legislation. However, no guides for this purpose regarding safety, health, environment and quality were available. The aim of this report was to accomplish a guideline for the performance of risk analysis within water and sewage plants. If the guideline is used, the requirements in the legislation will be obtained.