Rejektvattenbehandling med SBR-teknik
erfarenheter från
rejektvattenanläggningen vid Sundets avloppsreningsverk i
Växjö
Detta examensarbete har utförts vid Sundets avloppsreningsverk i Växjö och avhandlar rejektvattenbehandling med SBR-teknik (satsvis biologisk reningsteknik). Uppgiften har varit att ge förslag till en förbättrad rejektvattneprocess. Rejektvattnet som är mycket kväverikt behandlas med SBR-teknik. Varje sats genomgår nitrifikation och denitrifikation. Vid försök att få processen att fungera har vikten lagts vid att få en fungerande nitrifikation. Nitrifikationen påverkas av flera olika parametrar, där de huvudsakliga är syrehalt, alkalinitet, pH, temperatur, slamålder samt hämmande ämnen. Den parameter som påverkar nitrifikationen mest är syrehalten i vattnet. En hög syrehalt gör att nitrifikationshastigheten ökar. För att öka syrehalten luftas rejektvattnet. Kortare behandlingstid kräver högre luftflöde men medför att skum bildas på ytan. Skummet kan bli så volymöst att översvämning sker och för att undvika detta tillsätts skumdämpningsmedel. Skumbildning har ändå skett och leder till att luftflödet måste minskas. På grund av låg syrehalt är det svårt att få en fungerande nitrifikation och därigenom har reduktionen av ammonium varit låg. När nitrifikation sker minskar alkaliniteten. Sjunker alkaliniteten för lågt så avstannar nitrifikationen. För att undvika för låg alkalinitet tillsätts kalk när pH-värdet sjunker. Kalken löser sig dock för dåligt för att ge någon bra effekt. Fortsatt provtagning samt intrimning bör göras och vissa förändringar av anläggningen kan troligen förbättra förutsättningarna för en väl fungerande nitrifikation.