This essay is about use, misuse and non-use of history in politics. To recognize genocide is a use of history that has been established in politics, but also sparked debate. The position of non-use of history in international policy towards Turkey's denial policy has increasingly been replaced by recognition of genocide as a matter of making up with the story, moral consider, and where fundamental issues of culture, identity, history and morality has become guiding element in the discourse behind European expansion and integration policies. A breakthrough for this change is due to the Cold War's end; since the 1980s it has become possible to realize the humanitarianism which has its roots in the Enlightenment humanism underlying the United Nations, and later the EU conventions on human rights and genocide conventions. A genocide concept has become an important discourse in world politics that puts moral pressure on states to act.

This essay is a textbook study where I aim to review four textbooks regarding some historical events in the subject History. The textbooks are used in junior high school and the historical events are as follows: the genocide that happened in Congo during the leadership of king Leopold II, the genocide on Armenians in the Ottoman Empire, the Holocaust and the Vietnam War.By performing this study I wanted to answer these three questions:What differences and similarities can be found in how the events circumscribed?How much space do the various events have and has it evolved through the years 1980-2009?How can this be explained?The study has been analyzed from a post-colonial perspective and the recurring patterns that appear show how the texts are post-colonial. This means that the authors of the textbooks are writing about the same subjects, but in very different ways..

År 2005 inleddes förhandlingar med Turkiet gällande medlemskap i Europeiska Unionen, detta efter en synnerligen lång process av anpassningar från den turkiska sidan. I den svenska riksdagen jublades det från höger till vänster då man enligt egen utsago länge varit en förkämpe för Turkiets inkorporering i den europeiska gemenskapen. Slutligen skulle Turkiet, detta stora muslimska land i öst en gång ansett som ett av de största hoten mot Västerlandet bli en del av detsamma; men kan man i realiteten bli det? Ser Västerlandet i allmänhet och Sverige i synnerhet verkligen på Turkiet som på vilket annat land som helst, eller bär orden inom diskursen på djupt rotade föreställningar om landet? Det är detta som studien utifrån ett teoretiskt ramverk bestående av Edward Saids Orientalism och den postkoloniala teoribildningen ämnar behandla; kan man i den svenska politiska diskursen kring Turkiet finna spår av föreställningar hemmahörande i kolonialismen och orientalismen?Turkiet har inte ett lika tydligt kolonialt förflutet som många andra länder; inte heller har Sverige någon djupt gående historia av kolonialism på det direkta viset. Att då applicera teorier tydligt förknippade med och sprungna ur kolonialismen som maktfenomen på dessa länder kan te sig något avigt; denna uppsats menar motsatsen.