Parasiter i magtarmkanalen och framför allt nematoder, orsakar världsomfattande produktionsförluster hos lantbrukets djur. För att kontrollera nematodinfektioner används anthelmintika. En överanvändning av anthelmintika har resulterat i att vissa nematoder utvecklat resistens. Därför är det väsentligt att vi tillämpar en sund användning av anthelmintika som inte gynnar vidare resistans utveckling. Makrocykliska laktoner är den substansgrupp som används flitigast.

Läkemedelsresistenta parasiter är ett allvarligt globalt problem. Läget är framför allt kritiskt inom gruppen gastrointestinala nematoder hos små idisslare, vilka ofta uppvisar resistens mot bredspektrumverkande anthelmintika. Resistensproblematiken resulterar i en försämrad djurvälfärd och lägre produktionsnivåer. Det har visat sig vara svårt att reda ut de exakta orsakerna till läkemedelsresistens då flera olika mekanismer ofta samverkar. Cytokrom P450-systemet (CYP) ingår som en del av xenobiotikametabolismen på cellnivå hos både värddjur och parasiter och kan ha betydelse för såväl utveckling som undvikande av anthelmintika-resistens. För att optimera anthelmintikaanvändningen och utveckla hållbara behandlingsstrategier krävs kunskap om värddjurets metabolism av xenobiotika samt vävnadsdistribution av aktiva metaboliter.

Parasiter som utvecklat resistens mot maskmedel (anthelmintika) är ett utbrett problem över hela världen. De preparat som används idag har funnits länge på marknaden och endast ett fåtal nya preparat finns under utveckling. Det är därför angeläget att på sikt finna hållbara lösningar för att hantera den allt mer växande resistensproblematiken. För detta krävs både utökad kunskap och fortsatt forskning om hur resistens hos parasiter uppkommer och vilka möjligheter som finns att häva den. Ett flertal teorier kring resistensutveckling hos parasiter kretsar kring effluxproteiner som till exempel P-glykoproteiner (P-gp). En teori är att det hos resistenta parasiter har utvecklats överuttryck av de effluxproteiner som har till uppgift att pumpa ut anthelmintika ur parasiten varvid effekten av läkemedlet uteblir.

Hos häst finns två olika arter av spolmask, Parascaris equorum och Parascaris univalens. P. equorum har ansetts vara den av parasiterna som orsakar infektion hos häst. Huruvida väl detta stämmer är dock en fråga som nyligen lyfts fram och är betydelsefull för framtida forskning. Den här litteraturstudien kommer ändå huvudsakligen inrikta sig på P.

I denna litteraturstudie sammanfattas ett flertal undersökningar av effekten av olika anthelmintika till hund och katt för behandling mot spolmaskarterna Toxocara canis, Toxocara (cati) mystax och, till viss del, Toxascaris leonina. Samtliga studier har publicerats mellan åren 1998 och 2011.T. canis drabbar hundar, T. (cati) mystax angriper katter och T. leonina har både hund och katt som huvudvärd.

Hypotyreoidism är en vanlig endokrin sjukdom hos hundar. Den orsakar nedsatt livskvalitet i form av utbredda symptom från flera olika organsystem och sjukdomen kräver livslång medicinering. En orsak till hypotyreoidism är Canine Lymphocytic Thyroiditis (CLT), en autoimmun sjukdom som står för ett stort antal av sjukdomsfallen hos hund. Mycket talar för att utvecklandet av sjukdomen har en ärftlighetskomponent eftersom den uppträder i mycket hög frekvens inom vissa raser medan det är en tämligen ovanlig åkomma inom andra raser. Studier av hundpopulationer har visat på en genetisk koppling mellan CLT och gener för Dog Leukocyte Antigen II (DLA II) hos vissa raser.

Följande litteraturstudie sammanställer information från sex rapporter om hästar med kolik orsakad av spolmask. Särskild tyngdpunkt är ägnad förekomsten av spolmaskassocierad kolik, predilektionsområde för obstruktionen, riskgrupp, riskperiod samt avmaskning i samband med kolikfallen. Detta ämne är synnerligen aktuellt då avmaskningsmedel numera är receptbelagt och en alltmer utbredd läkemedelsresistens mot anthelmintika förekommer. Riskperioden då flest kolikfall inträffar är under hösten och riskåldern är cirka fem månader. Majoriteten av hästarna är avmaskade med ett paralyserande anthemintikum en till fem dagar innan koliken.

Resistensutvecklingen hos hästens inälvsparasiter har länge varit omtalad och har på senare år blivit ett ännu hetare ämne. Inte minst hästens spolmask som på bara några år har gått från; att kunna avdöda med de flesta avmaskningsmedel, till att nu vara kandidat för multiresistens. Studier världen över bevisar en multiresistens mot samtliga makrocykliska laktoner och det finns även studier som tyder på att så även är fallet med pyrantel-preparat. Den enda substans som idag är effektiv mot Parascaris equorum är bensimidazol; emellertid har vi det i Sverige gott ställt i resistensproblematiken där även pyrantel har fortsatt god effekt.Det finns många negativa effekter som kan uppkomma vid en spolmaskinfektion, där kolik och tarmruptur är de allvarligaste. Det finns även studier som indikerar att koliksymptomen kan ha en relation till föregående avmaskning och att det på grund av denna blir en stockning av avdödade maskar.En förebyggande åtgärd mot infektion av spolmask är framför allt att ha en fungerande avmaskningsrutin, gärna med selektiv avmaskning genom träckprov.

Parasitangrepp är en av de vanligaste och allvarligaste orsakerna till produktionsbortfall hos får och nöt. Akut sjukdom till följd av parasitangrepp uppstår ofta plötsligt och med hög mortalitet. Kroniska parasitangrepp kan vara svåra att upptäcka, då djuren inte alltid uppvisar symptom, men dessa angrepp kan ge följder över en längre tidsperiod med bl.a. nedsatt produktion av mjölk och ull samt sämre tillväxt av lamm och kalvar. Inom modern djurproduktion idag är den primära nematodkontrollen att begränsa antalet infektiösa larver på betet genom strategisk användning av anthelmintikum kombinerat med beteshygien.

Stafylococcus aureus, Stafylococcus epidermidis, Escherichia coli, Streptococcuspyogenes och Bacillus sp. är bakterier som förekommer i vår normalflora eller runt om ivår omgivning. De är i de allra flesta fall harmlösa men kan orsaka sjukdom ifall dehamnar i t.ex. sår eller kontaminerar mat. Vissa av dessa bakterier har även en tendens attutveckla resistens mot antibiotika, infektioner orsakade av resistenta bakterier kan bliallvarliga och väldigt svåra att behandla.

Diversiteten bland gener som ger resistens (R) mot infektionssjukdomar är mycket stor i växtriket, särskilt i den effektorutlösta klassen av försvaret. Denna artikel beskriver interaktioner mellan växters effektorutlösta fösvar och patogeners effektorproteiner och undersöker evolutionära och genetiska mekanismer för uppkomsten av ny resistens. R-genprodukter har en typisk domänstruktur och interagerar både direkt och indirekt med patogeners effektorproteiner.Vid kontakt med ett effektorprotein utlöses en försvarsrespons som kan förhindra fortsatt patogen tillväxt. Flera genetiska mekanismer verkar samtidigt på R-gener, något som resulterar i en hög hastighet för uppkomst av nya R-varianter. Den intima samevolution som existerar hos många patogen-växtsystem formar det evolutionära utvecklingsmönstret av R-gener.

Stafylococcus aureus, Stafylococcus epidermidis, Escherichia coli, Streptococcuspyogenes och Bacillus sp. är bakterier som förekommer i vår normalflora eller runt om ivår omgivning. De är i de allra flesta fall harmlösa men kan orsaka sjukdom ifall dehamnar i t.ex. sår eller kontaminerar mat. Vissa av dessa bakterier har även en tendens attutveckla resistens mot antibiotika, infektioner orsakade av resistenta bakterier kan bliallvarliga och väldigt svåra att behandla.

Bensimidazoler är en flitigt använd bredspektrumverkande substansgrupp antiparasitmedel. I Sverige finns det fem substanser (albendazol, febantel, fenbendazol, flubendazol och oxfendazol) som används inom veterinärmedicinen, varav en är en pro-bensimidazol (febantel). Däremot finns endast en substans tillgänglig inom humanmedicinen (mebendazol). Syftet med detta arbete är att reda ut skillnader och likheter mellan dessa substanser. Fokus ligger på kemisk struktur, kinetik, aktivitet, spektrum samt resistensläget i Sverige. Kemiskt sett är bensimidazoler relativt lika varandra då enbart substitutet (d.v.s.

Stafylococcus aureus, Stafylococcus epidermidis, Escherichia coli, Streptococcuspyogenes och Bacillus sp. är bakterier som förekommer i vår normalflora eller runt om ivår omgivning. De är i de allra flesta fall harmlösa men kan orsaka sjukdom ifall dehamnar i t.ex. sår eller kontaminerar mat. Vissa av dessa bakterier har även en tendens attutveckla resistens mot antibiotika, infektioner orsakade av resistenta bakterier kan bliallvarliga och väldigt svåra att behandla.

I Sverige och övriga världen ses en ökad resistensutveckling mot anthelmintika hos ett flertal parasiter. Spolmasken, Parascaris equorum, är en av hästens vanligaste parasiter. För diagnos av läkemedelsresistens hos hästens spolmask används idag FECRT-metoden (faecal egg count reduction test). Detta trots att metoden varken är utvecklad eller validerad för detta ändamål. Det finns dock ingen annan metod att tillgå.