Bakgrund: Bristande kommunikation och informationsöverföring Àr huvudorsaken till upp-komsten av vÄrdskador i hÀlso- och sjukvÄrden. Komplexiteten i hÀlso- och sjukvÄrds organisat-ion i kombination med den mÀnskliga faktorn stÀller krav pÄ struktur i kommunikationen med hjÀlp av standardisering. En utmaning för hÀlso- och sjukvÄrden Àr att implementera och studera standardiserade kommunikationsmetoder och studera effekten pÄ patientsÀkerhet och arbets-miljö. SBAR (Situation-Bakgrund-Aktuell Status-Rekommendation) Àr en kunskapsbaserad kommunikationsmetod, utvecklad för överföring av kritisk information i komplexa arbetssituat-ioner. Metoden hjÀlper till att skapa den struktur och förutsÀgbarhet som krÀvs för effektiv kommunikation i komplexa arbetssituationer sÄvÀl under normala förhÄllanden som under stress.

År 2005 inleddes förhandlingar med Turkiet gĂ€llande medlemskap i Europeiska Unionen, detta efter en synnerligen lĂ„ng process av anpassningar frĂ„n den turkiska sidan. I den svenska riksdagen jublades det frĂ„n höger till vĂ€nster dĂ„ man enligt egen utsago lĂ€nge varit en förkĂ€mpe för Turkiets inkorporering i den europeiska gemenskapen. Slutligen skulle Turkiet, detta stora muslimska land i öst en gĂ„ng ansett som ett av de största hoten mot VĂ€sterlandet bli en del av detsamma; men kan man i realiteten bli det? Ser VĂ€sterlandet i allmĂ€nhet och Sverige i synnerhet verkligen pĂ„ Turkiet som pĂ„ vilket annat land som helst, eller bĂ€r orden inom diskursen pĂ„ djupt rotade förestĂ€llningar om landet? Det Ă€r detta som studien utifrĂ„n ett teoretiskt ramverk bestĂ„ende av Edward Saids Orientalism och den postkoloniala teoribildningen Ă€mnar behandla; kan man i den svenska politiska diskursen kring Turkiet finna spĂ„r av förestĂ€llningar hemmahörande i kolonialismen och orientalismen?Turkiet har inte ett lika tydligt kolonialt förflutet som mĂ„nga andra lĂ€nder; inte heller har Sverige nĂ„gon djupt gĂ„ende historia av kolonialism pĂ„ det direkta viset. Att dĂ„ applicera teorier tydligt förknippade med och sprungna ur kolonialismen som maktfenomen pĂ„ dessa lĂ€nder kan te sig nĂ„got avigt; denna uppsats menar motsatsen.

ForskningsöversiktUnder denna rubrik har jag beskrivit den historiska utecklingen av de psykoterapeutiska skolbildningarna, frĂ„n Anton Mesmer och markis de PuysĂ©gur pĂ„ 1700-talet till 1900-talets psykoanalytiska och psykodynamiska inriktningar, fram till de dĂ€refter framvĂ€xande transpersonella inriktningarna.AvhandlingI avhandlingen har jag fokuserat pĂ„ nĂ„gra teoretiska begrepp i C.G. Jungs Analytiska Psykologi; arketypteorin, Skuggan, Animus och Anima och SjĂ€lvet. Jag har redovisat kritiska synpunkter och kommentarer till dessa begrepp bl.a. frĂ„n de post-jungianska och neo-jungianska skolorna och frĂ„n Roberto Assagioli, Stanislav Grof, Richard Noll och Ken Wilber.Jag har dessutom beskrivit Jungs intresse för ockultism och spiritualism och hur dessa har haft betydelse för utformningen av Analytisk Psykologi. Framför allt har jag försökt visa pĂ„ hur den psykiska processens regressiva respektive progressiva tendenser har utnyttjats av olika psykologer i deras arbete med den medvetandegörande processen.Avslutningsvis har jag kortfattat berört Rudolf Steiners antroposofi och Martin Bubers judiska filosofi, eftersom bĂ„da dessa tĂ€nkare, som intar en helt annan stĂ„ndpunkt Ă€n Jung, kan bidra till förstĂ„elsen av skillnaden mellan djuppsykologi och höjdpsykologi.DiskussionI diskussionsavsnittet har jag stĂ€llt frĂ„gan: Är Jungs analytiska psykologi transpersonell? Wilber, som tidigare aktivt arbetade för Association for Transpersonal Psychology, lĂ€mnade denna organisation dĂ„ han insĂ„g att den hade utvecklats till att innefatta helt disparata grupperingar.