Syftet med denna uppsats är att skapa en socialpsykologisk studie om hur det kan vara att leva och växa upp med ADHD som ung. Sociala processer och interaktionens betydelse lyfts fram för att diskutera upplevelser av ensamhet, stigmatisering och tillhörighet. Studien undersöker unga mäns upplevelser i retrospektiv av att ha växt upp med ADHD och hur deras erfarenheter av omgivningens bemötande har påverkat deras självuppfattning och identitet. Studien avser även undersöka vilken betydelse det kan ha för unga med ADHD att umgås med varandra inom ramen för en organiserad gruppverksamhet. Studien har en fenomenologisk ansats och bygger på kvalitativa semistrukturerade djupintervjuer av fyra personer med ADHD.Människor med ADHD löper risk att stigmatiseras med följder av utanförskap och ensamhet.

ADHD är en förkortning för Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder som innebär neuro¬psykiatriska problem med hyperaktivitet, ouppmärksamhet och bristande impulskontroll. Socialstyrelsen (2002) beräknar att 3-5 procent av barn och unga lider av denna svårighet. En mindre andel av dessa får hjälp och behandling via barnpsykiatrin.Studien avser att ge en beskrivning och analys av den barnpsykiatriska icke medicinska personalens, psykologer och socionomers, sätt att arbeta och tänka kring behandlingsarbete med ADHD-barn och deras familjer. Inledningsvis försöker jag dels beskriva ADHD diagnostiskt och vilka problem det kan medföra, men också sätta in problematiken i ett sammanhang utifrån BUP:s arbetsmetoder, behandlingsforskning och behandlingserfarenheter. Jag har valt att göra en kvalitativ intervjuundersökning.

Genom att göra en studie med fenomenografisk ansats, har jag försökt att studera hur föräldrar och lärare upplever att det är att få en neuropsykiatrisk diagnos på sitt barn. Jag har i min studie utgått från min egen förförståelse, eftersom jag är förälder till en pojke med DAMP. Efter att ha intervjuat, skrivit ner och analyserat mitt material upptäckte jag två kategorier med tillhörande underkategorier. Jag har också försökt att kortfattat förklara diagnoserna AD/HD, DAMP och Asperger syndrom. I min litteraturgenomgång har jag presenterat de som företräder det positiva med en neuropsykiatrisk diagnos och de som företräder det negativa med att få en neuropsykiatrisk diagnos.

Syfte med denna studie är att belysa olika strategier som pedagoger ser som användbara i en integrerad inlärningsmiljö och pedagogernas syn på möjligheter och svårigheter i mötet med elever med ADHD i skolan. Syftet är också att undersöka vilken beredskap som finns i mottagandet av dessa elever på olika nivåer i skolan.Studien har en kvalitativ ansats och har en hermeneutisk utgångpunkt. Detta innebär att att tolka och skapa en djupare förståelse.  Metoden som har använts är semistrukturerade intervjuer vilka har utförts med fem pedagoger på fyra skolor i tre olika kommuner i södra Sverige. För att tolka det empiriska materialet har ramfaktorteorin i Gustafssons (1999)  omvända form använts. Resultatet, att elever med ADHD ofta har en problematisk skolgång, pedagogerna har svårigheterr i arbetet med dessa barn och kamrater kan vara rädda är utgångpunkten.

Syftet med det här examensarbetet är att ge fem specialpedagoger/speciallärares perspektiv på hur de stödjer elever som har behov av extra stöd för sin läroprocess och jag har valt att utföra min undersökning genom intervjuer med denna personalkategori. I litteraturstudien har jag utgått från de tre största neourologiska funktionshindren som jag fann i min intervjustudie och som kan vara anledningen till många elevers behov av extra stöd för sin läroprocess. De är ADHD, Aspergers syndrom och dyslexi.I resultatet av min intervjusammanställning så kan man utläsa att specialpedagogerna/speciallärarna på gymnasieskolorna lägger ner stor kraft och engagemang på att ge eleverna det stöd som de behöver för sin läroprocess.NyckelordStöd till elever på gymnasieskolan, ADHD, Aspergers syndrom och dyslexi..

Bakgrund: Barn med Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) har svårigheter med uppmärksamhetsförmåga samt impulsivt och hyperaktivt beteende. Arbetsterapeuter genomför interventioner med mål att förbättra barns förutsättningar för lärande och att utvecklas socialt, teoretiskt och aktivitetsmässigt. Studiens syfte är att beskriva arbetsterapeutiska interventioner och dess effekter på inlärningsförmågan hos barn i åldern 6-12 år med Attention Deficit Hyperactivity Disorder.Metod: Studien är gjord i form av en litteraturöversikt utifrån aktuell publicerad empirisk forskning. Resultatet bygger på 13 artiklar som beskriver effekten av arbetsterapeutiska interventioner.Resultat: Resultatet beskriver hur arbetsterapeuter arbetar med barn med ADHD genom att anpassa miljön, arbeta med barns förmåga att fungera i social kontext, påverka barns kognitiva kapacitet och anpassa aktivitet. Interventionerna beskrevs generellt ha en positiv effekt på den problematik målgruppen barn med ADHD har.Slutsats: Interventionerna påverkar och visar effekt på faktorer viktiga för barns inlärningsförmåga och utveckling.

Undersökningens syfte var att ta reda på något om kopplingen mellan dyslexidiagnosen och den hjälp elever får. Vi sökte svar utifrån sex frågeställningar som berör om elever med dyslexidiagnos får mer och/eller annorlunda hjälp än de utan, om det är eleverna med de största läs- och skrivsvårigheterna som har diagnos,om hjälpen går till de elever som behöver den bäst och om föräldrars möjlighet att påverka. En enkätundersökning genomfördes bland 55 pedagoger i två olika kommuner och dessa jämfördes sedan med varandra. Resultatet visade att många pedagoger ansåg att dyslexidiagnosen var viktig. I den ena kommunen fick eleverna med diagnos mer hjälp än de utan.

Det förekommer att man i socialt arbete möter amfetaminmissbrukare som hävdar att de använder sig av drogen i självmedicinerande syfte. Preparat såsom Ritalin och Concerta som används vid medicinering av personer med ADHD innehåller samma centralstimulerande ämnen som amfetamin. Studier har också visat att personer med ADHD löper en ökad risk att hamna i missbruk. Syftet med denna studie är att undersöka centralstimulerande drogers funktion för vuxna personer med ADHD utifrån begreppen självmedicinering och identitet, samt att spåra eventuella skillnader och förändringar i förhållande till dessa begrepp efter påbörjad medicinering med centralstimulerande läkemedel. Syftet har sedan ytterligare preciserats genom fyra konkreta frågeställningar.Studien genomfördes med hjälp av kvalitativ metod i form av löst strukturerade tematiska intervjuer med nio personer som har eller haft ett missbruk av centralstimulerande droger samt har diagnostiserad ADHD.

Syftet med denna uppsats är att undersöka om man kan använda fysisk aktivitet i skolan som ett hjälpmedel för barn och ungdomar med ADHD och DAMP och i så fall hur. Jag har undersökt detta genom intervju med fem idrottslärare på fältet. I litteraturdelen beskrivs diagnoserna ADHD och DAMP ur olika synvinklar, hur olika författare anser att fysisk aktivitet påverkar kroppen och hjärnan. Jag beskriver också det pågående forsknings projektet Bunkeflomodellen och visar några delresultat från projektet. I diskussionen reflekterar jag kring hur fysisk aktivitet påverkar kroppen och hjärnan, hur man kan underlätta idrottslektionerna för barn med ADHD och DAMP.

Syfte: Syftet med denna uppsats har varit att undersöka och skildra den enskildes upplevelse av att som vuxen leva med diagnosen ADHD.Frågeställningar:1.Vilka svårigheter har, eller har personen haft? 2.Vilken uppfattning har den enskilde om omgivningens förståelse för svårigheterna? Hur anser han/hon sig bli bemött av andra människor och hur skulle man vilja bli bemött? 3.Vilken hjälp har den enskilde fått? Hur har den sett ut? Vad har hjälpen inneburit? Hur skulle den bästa hjälpen ha sett ut enligt den enskildes mening?Metod: Studien bygger på kvalitativa intervjuer med vuxna med diagnosen ADHD. Intervjupersonerna består av både män och kvinnor och de är mellan 20 och 60 år. Vi har utgått ifrån en väl konstruerad intervjuguide som syftar till de huvudfrågor vi ville få svar på. Huvudfrågorna är tydligt kopplade till undersökningens syfte och frågeställningar.

The aim of this study was to examine if parents, of children diagnosed with ADHD, exprerienced any changes regarding their childrens appetite after starting psycostimulant treatment. Further more the aim was to examine what kind of changes concerning the appetite that were found and if they affected the meal situation as a whole.Method: A questionnaire study was conducted in the spring of 2011. The study included 81 parent?s to children who were enrolled at the Habilitation in Uppsala and medicated with psychostimulants for ADHD. The children's ages ranged between six and 18 years.

Jag har studerat hur man hjälper de elever som har DAMP/ADHD till en bättre chans att lyckas med skolan. Jag har både undersökt vad som står om detta i litteraturen och så har jag varit på två skolor och intervjuat två specialpedagoger och en lärare om hur de arbetar med dessa barn. Resultatet blev väldigt olika på de två skolorna. På den ena skolan gjorde specialpedagogerna allt för att eleverna skulle klara sig så bra som möjligt, medan de elever som hade svårigheter och som gick på den andra skolan knappt fick någon hjälp alls och fick vara i helklass hela dagarna. Jag har också studerat diagnosernas roll, om de är avgörande för om eleverna ska få hjälp eller inte.

Syftet med denna studie har varit att undersöka huruvida det i barn- och ungdomspsykiatrins journaler förekommer dokumentation som visar på symtom som förekommer hos flickor som diagnostiserats med ADHD. Frågeställningarna är: Vilka symtom beskrivs hos flickor som diagnostiserats med ADHD? Vilka symtom beskrivs hos de flickor som har en tilläggsdiagnos utöver ADHD? I vilka ålderskategorier beskrivs symtomen som mest framträdande? I vilka miljöer framträder symtomen som beskrivs hos flickorna? Studiens tolkningsram är tidigare forskning och Erik H Eriksons modell över den psykosociala utvecklingen människans åtta åldrar. Metodvalet är kvalitativt med deduktiv ansats. Studien bygger på ett urval journaler, totalt 34 stycken, på flickor mellan 7 och 18 år som diagnostiserats med ADHD och som varit aktuella för utredning och behandling mellan 2005-03-01 och 2006-03-01 på en barn- och ungdomspsykiatrisk klinik i en mellansvensk stad.

Vi kommer i vårt arbete att belysa hur elever med neuropsykiatrisk diagnos ser på skillnaderna med att gå i specialklass jämfört med att gå i vanlig klass. Vidare kartlägges om eleverna hade önskat eventuella förbättringar gällande undervisningssyftet. På skolorna finns det vanliga klasser, men även speciella klasser för elever med neuropsykiatriskt funktionshinder, såsom t.ex. ADHD, DAMP, ADD och Aspergers syndrom. Vi har genomfört semistrukturerade intervjuer med sex elever på två olika gymnasieskolor, där majoriteten av eleverna föredrog att gå i specialklass.

Vi kommer i vårt arbete att belysa hur elever med neuropsykiatrisk diagnos ser på skillnaderna med att gå i specialklass jämfört med att gå i vanlig klass. Vidare kartlägges om eleverna hade önskat eventuella förbättringar gällande undervisningssyftet. På skolorna finns det vanliga klasser, men även speciella klasser för elever med neuropsykiatriskt funktionshinder, såsom t.ex. ADHD, DAMP, ADD och Aspergers syndrom. Vi har genomfört semistrukturerade intervjuer med sex elever på två olika gymnasieskolor, där majoriteten av eleverna föredrog att gå i specialklass.