Huvudsyftet med denna uppsats är att visa på ett behov av och möjligheterna med hydroakustiskkommunikation mellan ubåtar, ytstridsfartyg och helikoptrar. Ubåtars uppträdande ställer särskilda krav påkommunikationsvägar. Idag sker kommunikation till och från svenska ubåtar huvudsakligen med hjälp avradio vilket begränsar deras taktiska uppträdande. Inom ramen för det nätverksbaserade försvaret kommerdet att bli nödvändigt att utnyttja nya kommunikationsdimensioner.Hydroakustisk kommunikation utnyttjar ljudvågsutbredning i vatten vilket skiljer sig avsevärt frånradiovågsutbredning i luft. Östersjön med sitt bräckta, skiktade vatten ställer särskilda krav på utformningenav ett hydroakustiskt kommunikationssystem men skapar också möjligheter.

Denna uppsats behandlar de undervattenskränkningar som skedde i och omkring Hårsfjärden i oktober 1982. Syftet med uppsatsen har varit att studera förändringen av den offentliga bilden. Författaren har analyserat Hårsfjärden utifrån fyra jämförelsedimensioner. Motiv för kränkningarna, nationalitet, kränkningarnas karaktär och tekniska indikationer och observationer.Ubåtsskyddskommissionen kunde 1983 peka ut Sovjetunionen som den kränkande makten. De sade likväl att motiven bakom kränkningarna var förberedande skeden i en militär operativ planering.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur personalen upplever att arbetet inom Marinen har utvecklats över tid. Vilka skillnader upplevdes under perioden år 1957-2010? Hur utvecklades verksamheten och arbetsuppgifterna? Vilken kompetens behövdes? Ändrades kompetenskraven under perioden, och i så fall hur? Hur påverkade tekniska framsteg arbetssättet? Dominerade civilt eller militärt betonade uppgifter?.

Operation Atalanta är en EU gemensam marin operation utanför Somalias kust som syftar till att skydda Word Food Program sjötransporter från piratattacker i området. Försvarsmaktens styrkebidrag till operationen består i huvudsak av Internationella Korvettstyrkan (IKS) som innehåller korvetterna HMS Stockholm, HMS Malmö och stödfartyget HMS Trossö. Förbandet transporterades till insatsområdet med strategisk sjötransport. Att transportera svenska örlogs-fartyg på detta sätt är tämligen nytt inom marinen. Strategiska sjötransporter kräver framförhållning då sjötransportresurserna i vissa fall kan vara svårt att få tillgängliga på den tid som önskas.

Marinen måste i framtiden kunna hantera uppdragstaktik och kommandostyrning, i hela konfliktskalan såväl nationellt som internationellt.Detta ställer höga krav på nyanserad användning av marina stridskrafter. Uppsatsens syfte har varit att klarlägga om det föreligger skillnader i val av ledningsmetoder vid ledning av marina förband.I denna studie har jag funnit att det finns ingen klar gräns mellan kommandostyrning och uppdragstaktik. Begreppen är svårdefinierade och tolkas på olika sätt av olika individer. Utbildning, erfarenhet, förbandstraditioner samt motivation och vilja kan vara exempel på faktorer som påverkar den enskildes uppfattning om huruvida det är ledning genom uppdragstaktik eller kommandostyrning.Det förefaller också vara så att kommandostyrning kommer bäst till sin nytta vid lägre konfliktnivåer samt vid funktionsledning. För att säkerställa ledningskvalitet, kommer chefer i mer komplexa och svår överskådliga situationer tvingas till delegering av beslutsrätten, om hur uppgifter skall lösas till underställda chefer.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka om och hur det går att använda begreppetkrigföringsförmåga som ett analysverktyg vid en jämförelse mellan Marinens organisation 2007och det nya organisationsförslaget som tagits fram under samma år. Begreppet Krigföringsförmågahar i enlighet med syftet operationaliseras och utvecklats till ett analysverktyg utifrånidentifierade mätpunkter och variabler och därefter prövats vid en jämförelse.Att använda begreppet krigföringsförmåga som ett analysverktyg har visat sig fruktbart. Begreppetkanske främst är tänkt att ses ur ett försvarsmaktsperspektiv men med viss flexibilitet går det attanvända för att analysera en enskild försvarsgren. Det går också att dra slutsatsen att det nyaorganisationsförslaget överlag bättre hanterar de faktorer och komponenter i den fysiska pelarensom identifierats som mest betydelsefulla. Naturligtvis går det inte i detalj att konstatera vad detnya organisationsförslaget kommer att innebära, men den genomförda undersökningen ger ändå enfingervisning om att det är positivt för Marinens krigföringsförmåga..

Uppsatsens syfte är att undersöka teoribildningen kring teknik- och taktikutvecklingens inbördes påverkan och beroende i utvecklingen av moderna marina system. Undersökningen skall ge förslag på hur den kausala samverkan från teknik till taktik kan förklaras för de två utvalda typfallen, och därigenom bidra till formuleringen av en teori för sambandet. Eftersom teoribildningen inom området präglas av mestadels oproblematiska empiriska beskrivningar av sambandet har författaren närmat sig problemet genom att formulera ett antal hypoteser som prövas mot två utvalda fall hämtade från den svenska marinen.Studien visar att inte bara storleken på den nya teknik som implementeras inverkar på dess förmåga att påverka taktiken, utan även organisatoriska förutsättningar för att bedriva en medveten taktikutveckling samt karaktäristiken på den taktik inom vilken den nya tekniken implementeras. För undersökningen har författaren skapat ett.

A decision has been made that the Swedish and the Finnish Navy will expand their cooperation by creating the ?Swedish-Finnish Naval Task Group? (SFNTG).Based on Michael Codner?s theory of interoperability, this essay?s aim is to investigate if the Swedish and the Finnish currently are interoperable with each other, due to their military strategic concepts.According to Codner, similarities between the cooperating nation?s military strategic concepts are required in order to reach a high degree of interoperability. This essay will analyze and compare Sweden and Finland?s military strategic concepts, based on three categories; Global Projection, Territorial Defence and Combat Capability.The conclusion is that there are differences between the Swedish and the Finnish military strategic concepts in every category, of varying degrees. By looking at the results of this investigation, it is clear in what direction the two nations have to adapt their concepts to enable a high degree of interoperability for the future of the SFNTG..

Sjöminan har sänkt och skadat mer tonnage än alla andra vapensystem till sjöss. Då medel föder motmedel har sjöminan och minröjningen följt varandra i en lång duell.Huvudsyftet med denna uppsats är att undersöka hur de svenska minröjningsförbanden utvecklas inom taktik och teknik och hur dessa komponenter förhåller sig till varandra. Uppsatsen söker även svaret på hur utvecklingen från minröjningsklass Landsort till minröjningsklass Koster skett.Med hjälp av deskriptiv metod kommer Militärstrategisk doktrin, Doktrin för marina operationer samt Försvarsmaktens läroböcker i Mineringstjänst, Minmotmedelstjänst och Minröjningstjänst att användas för att redogöra hur den marina taktiken och tekniken utvecklas som ett medel i duellen mot sjöminan.De svenska minröjningsfartygens taktiska och tekniska utveckling grundar sig på de militära basfunktionerna, ledning, verkan, skydd, rörelse, underrättelse samt uthållighet. Samtidigt utvecklas minröjningsförbanden i Försvarsmakten mot ett, både för personal och materiel, säkrare och effektivare förband..

Sverige och Finland har en ambition att skapa en gemensam sjöstyrka, SFNTG (SwedishFinnish Naval Task Group). Länderna har historiskt mycket gemensamt men har också olika utgångspunkter för sina respektive säkerhetspolitiska lösningar. Med sjömaktens betydelse för nationerna ? den nationella uppfattningen om sjömakt, jämförs ländernas förutsättningar för att i framtiden fördjupa det marina samarbetet. I uppsatsen används Alfred T Mahan, Geoffrey Till och Eric Grove som teoretisk grund för att utifrån strategiska och doktrinära nationella dokument tydliggöra avgörande skillnader i ländernas syn på sjömakt.Den svenska utgångspunkten för sjömakt är global där den finska utgångspunkten är terri­toriellt försvar med en internationell ambition.

Marinens sjöstridskrafters förmåga har sedan kalla krigets slut genomgått stor förändring. Den största är att kvantiteten drastiskt har minskats. Frågan som måste ställas är om den förmåga marinen besuttit har uppnått de krav politiken har ställt.Uppsatsen genomför en komparativ studie och kartlägger hur de marina materiella förmågorna har varit tillräckliga för att kunna nå de mål och möta de hot som svenska regeringar identifierat i propositioner sedan 1981 tills 2009 med fokus på det marina närområdet och Östersjön med tre nedslag i historien. För att förstå förändringen som skett tas även förändringen av den säkerhetspolitiska omvärldsuppfattningen upp.I analysen ses den förändring av omvärlden som legat till grund för de mål och hot som identifierats samt vilken marin sjöstridsförmåga som funnits. Från en omvärld som givit ett mål att verka fredsbevarande och bekämpa en invasion ensamt, har fokus skiftat till att möta det vidgade säkerhetsbegreppet, som ska mötas tillsammans med andra efter solidaritetsförklaringen.

1958 års Försvarsbeslut innebar att den svenska Marinens anslagstilldelning kraftigt minskades. Marinens uppgifter i invasionsförsvaret skulle i händelse av krig dessutom reduceras och till del övertas av Flygvapnet. FB 58 blev styrande för Marinens utveckling under hela perioden efter 1958.Marinens sjöoperativa doktrin (doktrinen för sjöstridskrafterna) var vid denna tid inte officiell eller uttalad. Doktrinen har inte tidigare beskrivits som sådan för denna tidsperiod.Uppsatsen beskriver Marinens sjöoperativa doktrin 1958-61. För rekonstruktionen prövar författaren en modell framtagen av övlt Tommy Pettersson (ChP 06-08) för en motsvarande studie av luftoperativ doktrin 1958-66.

I USA:s nya maritima strategi anges kravet att kunna uppträda med marina enheter i farvatten från havet intill kusten. För att kontrollera det kustnära havsområdet krävs effektivitet inom krigföring på och under ytan.  Den nya maritima strategin har lyft fram minkrigföringens roll. Minvapnet framställs dels som ett hot men också som en möjlighet att utnyttja i offensiva och defensiva syften. Med de nya strategiska kraven har amerikanska marinen vidtagit åtgärder för att förbättra kapaciteten inom minkrigföringen. En historisk jämförelse mellan USA som enda kvarvarande supermakt och Sverige som en småstat belägen vid ett innanhav idealiskt för minkrigföring kan ge intressanta aspekter på minkrigföringens strategiska roll.Denna studie fokuserar på USA:s och Sveriges syn på minkrigföringens strategiska roll under 100 år, 1900 ? 2000.

Denna uppsats har som syfte att undersöka huruvida det i Militärstrategisk doktrin respektive Doktrin för marina operationer beskrivna manövertänkandet tillämpas vid internationella insatser med fartygsförband. Bakgrunden till detta är att det sedan doktrinerna skrevs har genomförts sådana, vilket innebär ett underlag som inte fanns under framtagandet av doktrinerna.Studien genomförs som en fallstudie av insatsen ME01 inom ramen för EUNAVFOR Operation Atalanta utanför Somalia mellan maj och september 2009. Data samlas in i huvudsak genom intervjuer med ett urval av deltagande officerare.Resultaten av studien visar att inom förbandet ME01 förekom manövertänkande, men det kan inte konstateras vara som ett resultat av något medvetet val eller av att det var en internationell insats. Avseende hela operationen konstateras snarare en avsaknad av manövertänkande som huvudmetod, vilket framförallt hänförs till egenskaper som återfinns i multinationella operationer..

Den svenska Försvarsmakten ominriktas från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar där internationell förmåga prioriteras. Kraven att delta i fredsfrämjande operationer ökar och militärt samarbete sker bl.a. inom EU och NATO. I Sverige förs diskussioner om vilka förband som skall delta i internationella operationer och EU:s insatsstyrka. Uppsatsens syfte är att undersöka om det finns förutsättningar för svenska amfibieförband att delta i internationella fredsfrämjande operationer i perspektivet 2010.