Magisteruppsats

Veera och Kirill Västerut

Sammanfattning

Syftet med studien a?r att undersöka pa? vilket sa?tt en slagverkare anva?nder kroppen som semiotisk resurs samt hur övningsprocessen under en begra?nsad period a?r utformad. För att undersöka detta har jag under en femveckorsperiod övat pa? ett marimbastycke 20 minuter om dagen fem dagar i veckan och dokumenterat detta genom videoobservationer och loggboksskrivande. I analysen utga?r jag ifra?n ett designteoretiskt perspektiv. I resultatet redovisas att kroppen anva?nds ba?de som uttrycksmedel men a?ven som ett substitut för metronomen. Under övningspassen ligger ett stort fokus pa? tempo och stycket övas i uppdelade avsnitt och sa?llan som helhet. I diskussionen debatteras mitt anva?ndande av kroppen som semiotisk resurs utifra?n ett designteoretiskt perspektiv. Vidare diskuteras i förha?llande till relevant litteratur och forskning huruvida min övningsstrategi a?r fördelaktig för min progression.

Läs hela uppsatsen hos lärosätet