Variationsskapande spelljuddesign

Sammanfattning

Denna uppsats behandlar två tillvägagångssätt för att kringgå problemet med

upprepande ljudbild i spelsammanhang. Studien jämför om dessa ur ett

kvalitativt hänseende skiljer sig och i så fall, vilken av dessa metoder som

föredras. Ljudläggning enligt kvantitetsmodellen har jämförts med

processeringsmodellen. Kvantitetsmodellen innebär att variationen i ett

visst ljudmoment skapas genom att addera fler unika ljud. Fler unika ljud

ger större variation. Processeringsmodellen innebär att variationen i ett

visst ljudmoment skapas genom att ändra på egenskaperna hos befintliga

ljudfiler. Fler egenskapsförändringar ger större variation. Ett dataspel

ljudsattes från grunden på två sätt, uteslutande med dessa metoders olika

tillvägagångssätt som skillnad. Kvantitetssljudbanken försågs med 20 gånger

fler råmaterialsfiler. Processeringsljudbanken behandlades med olika

interaktiva redskap (volym, tonhöjd, attack, release) så att båda

ljudbankerna innehöll lika många variationer. Ett lyssningstest med 20

försökspersoner genomfördes för att undersöka skillnaderna. Resultatet

visade att det inte förelåg en upplevd kvalitativ skillnad mellan de två

ljudläggningsmetoderna och att ljudläggare därmed kan spara arbetstid och

kostnader genom att applicera interaktiva processeringssfunktioner i

kommande spel.