Vänsterpartiets väg till väljarna

Sammanfattning

Den här uppsatsen handlar om Vänsterpartiet, tidigare Vänsterpartiet

Kommunisterna och vilka val de har gjort när det gäller relationen mellan

ideologi och röstmaximering. Vänsterpartiet kommunisterna balanserade ofta

strax ovanför 4 Procentspärren. Efter namnbytet 1990 kom Vänsterpartiet att

öka sin andel av manskåren, för att 1998 göra sitt bästa riksdagsval

någonsin.

Vi har genom kvalitativa studier av partiprogrammen från 1987, 1996 och

2004

försökt att finna orsaker till denna framgång. Vid vår undersökning har vi

fokuserat på vad i dessa partiprogram som kan sägas vara förenligt med

rational choice teorin respektive marxism- leninism. Det senare anser vi

motsäger rational choice och röstmaximering. Utifrån resonemanget har vi

dragit konklusioner om hur partiet har agerat med avseende på rational

choice teorin, vilken vi anser vara den normala teorin för ett politiskt

parti att följa.

Vi har funnit att partiprogrammet från 1987 är tydligt Marxist-

Leninistiskt till sin karaktär. De som sannolikt skall attraheras av

politiken i programmet är folk som anser sig tillhöra vänsterflygeln av

arbetarklassen, samt en ideologiskt upplyst grupp som gillar Marx och Lenins

budskap. Förhållandet är påfallande annorlunda i partiprogrammet från 1996.

Vänsterpartiet anser sig då vara ett socialistiskt parti som breddat sin

socialism med en feministisk inriktning. Programmet från 1996 har klara

inslag av röstmaximering enligt rational choice. Partiet försöker tydligt

attrahera nya väljargrupper. Vi kan konstatera att programmet 2004 riktar

sig till ett flertal väljargrupper, nya likväl som gamla, enligt rational

choice resonemanget. Samtidigt så uppfattar vi det som att förekomsten av

marxist-leninistiskt retorik är mer framträdande än i partiprogrammet från

1996 och att partiet inte är lika röstmaximerande jämförelsevis.

Partiprogrammet 2004 är dock alltjämt betydligt mer röstmaximerande än dito

1987. Vår slutsats är därför att partiet alltjämt är röstmaximerande, men

att en viss återgång till de marxist-leninistiska tankegångarna har skett.