Utformning av ett digitalt träningstillbehör för rullskidåkning

Sammanfattning

Ro Rollytech AB är ett företag med visioner om ett nytt träningssystem för

rullskidåkare, där åkaren ska kunna samla in data under träning/tävling och

sedan få möjligheten att utvärdera denna efter passet. I ett samarbete

mellan Luleå tekniska universitets avdelning för Industriell design och

Institutionen för systemteknik fick Rollytech under våren 2006 chansen att

påbörja arbetet med sin idé. Ett digitalt träningstillbehör skulle

utvecklas utrustad med en touch screen för navigering och med teknik som

skulle möjliggöra trådlös kommunikation mellan träningstillbehöret och en

rullskida. Den rullskida som skulle användas var en ny del av Rollytechs

sortiment: en skida i glasfiberkomposit som Rollytech samtidigt hade under

utveckling i företagsorten Öjebyn. Arbetet med att ta fram tillbehörets

skal skedde genom ett examensarbete av Alexandra Teterin och Erika Hedvall

som avslutning på deras studier i Industriell design. Utvecklingen av

tekniken som skulle rymmas i tillbehöret sköttes av ett antal personer på

EISLAB (embedded internet system laboratory) vid LTU.

En systematisk problembehandling påbörjades och utifrån givna

förutsättningar och de avgränsningar som gjorts i projektets inledningsfas,

påbörjades teoristudier och informationssamling för att kunna utforma en

färddator väl anpassad för de ingående komponenterna och till målgruppen.

Skidgymnasieelver runt om i Sverige fick fungera som referensgrupp i

sökandet efter önskat uttryck och vilka funktioner som var mest

efterfrågade i denna typ av träningstillbehör.

Under en kreativ fas togs konceptuella förslag på färddatorer fram med

hjälp av skisser och lera, vilka presenterades för företaget. Det kunde då

konstateras att det uttryck som skulle eftersträvas var sportigt och

modernt och att färddatorn på något sätt även visuellt skulle kommunicera

med den nya skidan i glasfiberkomposit. Det koncept som uppfyllde dessa

krav var det så kallade ”Goggles-konceptet” och efter den delpresentation

som hölls i mitten på mars var det detta koncept som valdes för

vidareutveckling. I samband med delpresentationen presenterades även ett

förslag på ett menysystem vilket skulle fungera som grund i utvecklingen av

mjukvaran i färddatorn.

Efter detaljkonstruktion av konceptet skapades med hjälp av CAD-verktyget

Ideas10 en 3D-modell av färddatorn som sedan kunde användas i

prototyptillverkningen. 3D-printing var den metod som valdes för att

tillverka skalet och vakuumformning användes vid tillverkning av det glas

som skulle skydda displayen.

Strax innan den nya fiberkompositskidan skulle gå i produktion fattades

beslut av företaget att vissa mindre förändringar i geometrin var

nödvändiga för produktens hållfasthet. Då gavs även möjligheten att se över

skidans formgivning och detta kom att bli en del i detta examensarbete. Ett

förslag togs fram och anpassades för tillverkning i samarbete med

konstruktören på Rollytech.