Upplevelsen av ensamhet vid kronisk sjukdom

Sammanfattning

För en person i kronisk sjukdom präglas livet av flera förändringar. På

många

sätt innebar kronisk sjukdom ett livslångt tillstånd med psykiska och

fysiska

hinder för personen. Det är inte alltid kronisk sjukdom syns från utsidan,

detta innebar ofta att personerna blev bemötta med lite förståelse från

omvärlden. Ensamhet var något som tydligt förekom hos dessa personer. Syftet

med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelsen av ensamhet vid

kronisk sjukdom. Sexton artiklar analyserades med manifest innehållsanalys

vilket resulterade i fyra kategorier: Att förlora självkänslan: Att förlora

gemenskapen: Att känna sig isolerad: Att inte bli tagen på allvar. I

resultatet framkom att kontakten med omgivningen försvårades, vilket

resulterade i att personens kontaktnät ofta blev kraftigt reducerat.

Isolering var ett centralt tema för en person som lever med kronisk sjukdom,

ofta berodde detta på en svårighet att göra sig förstådd. Personerna kände

en

allmän misstro från omgivningen när de försökte beskriva sina symtom. De

visade sig också att personerna upplevde ett utanförskap på grund av de

fysiska och psykiska hinder sjukdomen medförde. De framkom att stödgrupper

var en viktig intervention för de personer som upplever ensamhet. Det

framkom också att vårdpersonal bör visa mer förståelse för personernas

subjektiva sjukdomsupplevelser.