Tying på en innovativ marknad - Microsoft mot Kommissionen

Sammanfattning

Förstainstansrättens dom i målet Microsoft mot Kommissionen har gett upphov till

många konkurrensrättsliga frågor, bl.a. gällande Microsofts tying av Windows

Media Player till sitt operativsystem Windows. Denna uppsats för framförallt ett

resonemang kring frågan om huruvida de ”traditionella” EG-rättsliga metoder

som idag används vid bedömningen av kopplingsförbehåll (tying) är förlegade när

dessa ska appliceras på en ”ny” produkt som mjukvara. En analys av konkurrensrättslig

doktrin och rättspraxis visar att Microsoftdomen i delen vad gäller tying är

konsekvent gentemot den praxis som etablerats på området genom målen T-30/89

Hilti AG mot Kommissionen samt C-333/94 P Tetra Pak International SA mot

Kommissionen. Dock förefaller situationen vara annorlunda om hänsyn tas till

mjukvaruproduktens respektive mjukvarumarknadens egenskaper. Författaren

konstaterar bl.a. att då mediespelare av mjukvarutyp ofta tillhandahålls utan avgift

samt kan reproduceras utan kostnader i ett oändligt antal exemplar bör nya metoder

utvecklas för att bedöma huruvida tying av sådana produkter kan utgöra missbruk.

Då tying av mjukvara är en del av produktutvecklingen inom branschen

föreslår författaren två alternativ till hur Microsoft kunde ha dömts på grunder där

Windows tying av Windows Media Player i sig inte utgör missbruket ifråga. The Court of First Instance judgement Microsoft v. Commission has raised many

questions in the light of competition, some concerning Microsoft’s tying of Windows

Media Player to its operating system Windows. This thesis produces above

all a line of arguments concerning the question if the ”traditional” methods in EClaw

used today judging tying are obsolete when applied to a ”new” product like

software. An analysis of competition doctrines and case-law shows that the Microsoft

judgement is consistent case-law in line with the established cases on the

field, T-30/89 Hilti AG v. Commission and C-333/94 P Tetra Pak International SA

v. Commission. However, it seems the situation changes when the software product

and software market characteristics are taken into consideration. The author

states, among other things that since software media players often are provided

free of charge and at the same time being able to reproduce, without costs, an infinite

number of copies there should be new methods developed capable of estimating

whether tying of these products can constitute an abuse. Since tying software

is a part of the development of products within this line of business the author

suggests two alternatives on how Microsoft could be judged on grounds not

making the tying of Windows Media Player to Windows the abuse in question.