Magisteruppsats

Systemmetaforik

Språk och metafor som verktyg i systemarkitektens praktik

Sammanfattning

En systemarkitekts praktik besta?r till stor del av att tolka, beskriva och strukturera verksamhetsprocesser och -information som underlag för föra?ndrings- och utvecklingsarbete, oftast med sto’d av it-system. Professionen betraktas traditionellt som en teknisk ingenjörskonst. Men de problem jag sta?lls inför som arkitekt handlar inte enbart om att designa tekniska system och kommunikation mellan maskiner, utan minst lika ofta om att hantera utmaningar relaterade till mellanma?nsklig kommunikation i komplexa situationer.

Vad ha?nder om vi fokuserar pa? denna andra del av arkitektens praktiska kunskap? Denna magister- uppsats handlar om spra?kets och kommunikationens roll i kontexten av ett systemutvecklingsprojekt. Författaren anva?nder sig av metaforer i en gestaltande skönlittera?r kontext som kreativ metod för att visualisera och förmedla olika aspekter pa? systemarkitektens yrkesroll och praktik. Pa? sa? vis utnyttjar uppsatsen den mer experimentella form som essa?n erbjuder för att a?ven utforska sina egna uttrycksmöjligheter.

Essa?ns teoretiska material baserar sig pa? den spra?kfilosofiska tradition som utvecklats av Ludwig Wittgenstein och Gilbert Ryle. Utifra?n dessa ba?da ta?nkares verk förs ett resonemang runt spra?kets och den kontextuella första?elsens betydelse för systemarkitektens praktiska kunskap. Essa?n va?ver a?ven in tankega?ngar fra?n Thomas Kuhn, Peter Naur och Donald Schön i syfte att utforska just metaforens, improvisationens och den kreativa kommunikationens roll som verktyg i systemarkitektens praktik.

Läs hela uppsatsen hos lärosätet