Socialt kapital bland organiserade ungdomar

Sammanfattning

I ungdomsåren skapar vi grunden för de värderingar vi bär med oss resten av

livet. För att fylla ett samhälle med deltagande, kunniga och

tillitskännande medborgare är det med andra ord viktigt att introducera

dessa värden redan i ungdomsåren. I Putnams teorier om socialt kapital har

ideella organisationer en central roll I skapandet av en fungerande

demokrati. Uppsatsen syftar till att svara på huruvida svenska ungdomar

engagerade i organisationer visar större tecken på socialt kapital än

oengagerade. Socialt kapital definieras som ?inslag i

samhällsorganisationen, till exempel förtroende, normer och nätverk, som

kan förbättra samhällseffektiviteten genom att underlätta samordnade

operationer? (Putnam 1996, s 201). Göteborgsprofessorn Bo Rothstein

utesluter att föreningsmedlemskap skulle bygga tillit genom att göra en

regressionsanalys på surveydata. Den visar ett samband mellan individers

tillit till andra människor och dess tillit till statliga institutioner.

Barn och ungdomars socialisering kan delas in i två processer: den primära

och den sekundära socialiseringsprocessen. Under den primära

socialiseringsprocessen formas barnets världsbild och värderingar av de

absolut närmas stående individerna, oftast föräldrarna. I den sekundära

socialiseringsprocessen spelar skolan, media och fritidsaktiviteter stor

roll för individens värderingar. Ibland kan den sekundära

socialiseringsprocessen snarare handla om en resocialisation då värderingar

formade under den primära socialiseringsprocessen justeras. Mitt

kvantitativa material har jag hämtat från de årliga undersökningarna

som SOMinstitutet (Samhälle Opinion Media) vid Göteborgs universitet gör.

Jag har avgränsat materialet till ungdomar mellan 15-29 år. Mina

undersökningar med SOM-materialet som grund visar att ungdomar som är

medlem i en eller flera organisationer diskuterar politik oftare, hyser

större tillit till andra människor samt har som grupp högre valdeltagande än

de ungdomar som inte är medlemmar i någon organisation. Slutsatsen blir

försiktigt, men ändå att organiserade ungdomar visar större tecken på

socialt kapital än oorganiserade. Dock spelar graden av engagemang liten

roll.