Ska alla behandlas lika?

Sammanfattning

I ett globaliserat samhälle spelar förflyttning av varor och människor en

nyckelroll för växande ekonomi och välstånd. För att undvika diskriminering,

segregation och utanförskap måste varje medborgare i samhället kunna delta i

denna globaliseringsrörelse. Detta medför att den gemene människan ställs

inför fler förflyttningar och mer resande. För stora grupper av människor, inte

minst för synskadade och blinda personer, innebär detta en stor utmaning som

kan upplevas svår att klara av.

Taktila plattor är ett av många hjälpmedel för att öka tillgängligheten och

självständigheten för blinda och synskadade personer. Dessa plattor används

för att skapa ledstråk där naturliga sådana saknas, exempelvis på perronger

där väggar och andra kanter saknas. Taktila plattor som installeras på platser

där de utsätts för väderlek måste vinterunderhållas, vilket kan orsaka ett ökat

slitage.

Underhållet av de taktila plattorna är under vintertid nödvändigt för att de

ska fylla någon funktion över huvudtaget. Detta examensarbete har därför

bland annat ämnat undersöka det samhällsekonomiska förhållandet mellan

underhållskostnader, livslängd och byggnationskostnader för taktila plattor och

de vinster som görs i form av en ökad tillgänglighet.

Arbetet har bedrivits med en informationssamlande karaktär men har även

innehållit en inventering av de taktila stråk som finns installerade på

järnvägsstationerna i Norr- och Västerbotten. Detta har varit den geografiska

avgränsningen för arbetet.

Arbetet har visat att det i dagsläget råder problem vad gäller underhållet av

perronger med taktila plattor. För den enskilde underhållaren ses det som en

svårighet att, under vintertid, kunna bibehålla plattornas fulla användbarhet

inom avtalets ramar. Beslutsfattare tycks inte vara helt medvetna om

problemet och nöjer sig med att ansvaret inte ligger på deras axlar. Denna brist

på handling kan ses som kärnan till problematiken runt taktila plattor i

dagsläget.

Vid samtal med medlemmar hos Synskadades Riksförbund (SRF) har det

framgått att vistelsen vid järnvägsstationer är en så pass liten del av deras liv

att de inte har någon större åsikt om hur pass viktigt det är för dem att det

finns taktila plattor på järnvägsstationerna.

Den samhällsekonomiska analys som gjorts under arbetet visar att ett

relativt högt passagerarantal är nödvändigt för att motivera att taktila plattor

installeras. Analysen har, på grund av svårigheter att fastställa vissa värden

under datainsamlingen, gjorts med många antaganden och därför bör resultatet

på 330 passagerare per dag ses som ett maximalt tröskelvärde. Stationer med

ett högre passagerarantal än detta bör ha taktila plattor ur en

samhällsekonomisk synpunkt.

Fältet som detta examensarbete har hållit sig inom är ett ämnesområde där

få tidigare undersökningar och arbeten utförts, kanske för att problemet med

vinterunderhåll och taktila plattor är relativt nytt. Det har satt sina spår i

detta arbete då det varit svårt att finna fakta och erfarenheter. Bristande

kunskap hos berörda kan lätt leda till låg kommunikation mellan parterna.

Detta kan ses som det största problemet till varför perronger idag inte har den

tillgänglighet som de är menade att ha, året om.