Sjukgymnastiska behandlingsmetoder vid lateral epicondylit

Sammanfattning

Ända sedan 1800-talet har ”tennisarmbåge” eller lateral epicondylit som vi

säger inom sjukvården idag varit ett begrepp. Etiologin är okänd, men det

är troligt att det uppkommer genom överbelastning av det gemensamma

muskelfästet för handledens extensorer som benämns den laterala epikondylen.

Prevalensen i befolkningen är 1-3% dock något högre 19% hos män mellan 40-50

år. Det är vanligt med kombinationsbehandlingar för lateral epikondylit men

det råder oenighet om vilken metod eller kombination som ger den bästa

effekten.

Syftet med denna studie var att kartlägga vilka metoder som sjukgymnaster

inom primärvården i Norrbottens län använder vid behandling av lateral

epikondylit samt om sjukgymnasterna anser att behandlingsmetoderna bygger på

vetenskaplig evidens. Metoden var en enkätstudie riktad till samtliga

sjukgymnaster inom primärvården i Norrbottens län.

Resultat som framkommit av studien var att akupunktur, ergonomisk

rådgivning, töjning samt råd och regim var de mest frekventa

behandlingsmetoderna. Akupunktur tillsammans med olika behandlingsmetoder

var den vanligast förekommande kombinationsbehandlingen. Inte fullt

hälften, 48% av sjukgymnasterna, anger att de känner till vetenskaplig

evidens för de behandlingsmetoder de använder sig av. Det finns idag ingen

metod som på egen hand kan göra alla med lateral epikondylit symptomfria

och så kommer det nog att förbli så länge etiologin är okänd.