Samverkan i arbetslag

Sammanfattning

Syftet med detta examensarbete var att beskriva vilken betydelse samverkan i

arbetslaget har för lärares reflekterande. Efter en litteraturstudie

utformades en enkät som delades ut till lärare verksamma på högstadieskolor

i Luleå kommun. Resultatet kan ge en fingervisning om vilken betydelse

yrkesverksamma lärare menar att samverkan i arbetslaget har för deras

reflektion över sitt arbete.

Under vår utbildning har vi lärt oss att utvärdera, analysera och kritiskt

reflektera över det arbete vi gör, och fundera över vad vi kan göra för att

främja elevernas utveckling och lärande på bästa sätt. Ofta har vi upplevt

att det är lättare att få syn på sig själv och sitt arbete när man får ta

del av andras presentationer och texter. Genom att se andra, diskutera och

argumentera för sitt eget sätt att arbeta, förmås man formulera de kunskaper

och åsikter som ligger till grund för ett arbetssätt. Detta är vitalt för

att kunna se på sitt arbete med distans. Utifrån tidigare erfarenheter från

arbetslivet och iakttagelser under praktikperioder ute på skolor, vet vi

även att arbetskamrater har en mycket stor betydelse för hur arbetet upplevs

och fungerar. Traditionellt är läraryrket ett ensamt arbete, där var och en

sköter sitt. Det var först i och med att Läroplanen för grundskolan 1980 kom

ut, som det bestämdes att lärare ska arbeta tillsammans i arbetsenheter och

i arbetslag, och samverkan blev därmed en del av läraryrket. Med dessa tankar

och erfarenheter i bagaget valde vi att lägga fokus på lärarens situation i

arbetslaget och hur samverkan i arbetslaget påverkar den enskilde läraren.

Resultatet indikerar att lärare tillmäter arbetslaget en ganska stor

betydelse för den egna förmågan att utvärdera, analysera och få en ökad

förståelse för yrkesutövningen. Därtill har samverkan i arbetslaget också

stor betydelse för lärares känsla av trygghet och stöd i sitt arbete. Det är

däremot inte så många av lärarna som anser att detta leder till att de

omprövar sina egna handlingsmönster i samma utsträckning.