Samlärande i musikundervisning

Sammanfattning

I denna uppsats syftar jag till att undersöka hur, när och på vilka sätt samlärande kan ske i

musikundervisning. Genom observationer och intervjuer på barn undersöks hur och på

vilket sätt barn lär av varandra på musiklektioner. Med samlärande menas allt lärande

som sker mellan människor och begreppet utgår ifrån hur vi i en lärprocess kan

förespråka delaktighet, kommunikation och mångfald av idéer och tankar. Vygotskij och

Piaget har haft stor inverkan på samarbetes roll i våra läroplaner och det framgår främst

genom ett demokratiperspektiv på undervisningen. Dock tycks betydelsen av barns

samverkan i läroplanerna minskat genom åren. För att barn ska lära sig av varandra är det

ett antal faktorer som spelar in. Bland annat har läraren en stor roll för att uppmuntra

eleverna till att samarbeta. Utifrån Vygotskijs teorier om den proximala utvecklingszonen

har det vuxit fram ett antal olika modeller för kamratsamverkan, som används i

undervisning. I musikundervisning kan elever praktisera samlärande på ett konkret sätt,

både för att lära sig samarbeta men också som metod till musikalisk utveckling. På

lektionerna kan elever lära sig av varandra och med varandra, och genom att se varandras

kunskaper som en tillgång blir eleverna jämlika och kunskapsutbytet mer demokratiskt.