Samhällskunskapsundervisning på program

Sammanfattning

Uppsatsen handlar om hur samhällslärare arbetar med att bemöta de

svårigheter som finns i samband med undervisning på gymnasiet, i klasser

där ett fåtal elever som har svenska som andraspråk ingår. Studien riktar

sig särskilt in på undervisning andraspråkselever som integrerats i svensk

grundskola under högstadiet. Undersökningen baseras på kvalitativa

intervjuer med tre samhällslärare, verksamma inom samma gymnasieförbund.

Frågeställningarna riktar sig in mot vilken kompetens läraren har, vilket

stöd som finns i organisationen, samt lärarens planering och genomförande

av undervisningen.

Resultatet av studien visar att de deltagande samhällslärarna, trots att de

arbetar inom samma gymnasieförbund, jobbar under olika förutsättningar.

Lärarna arbetar nästan helt uteslutande utifrån sina egna samlade

erfarenheter. Utbildning kring undervisning av elever med svenska som andra

språk saknas helt. Undersökningen visar också att lärarna nyttjar arbetslag

och resurser i varierande utsträckning. Samtliga samhällslärare jobbade

utan samarbete med modersmålslärare, eftersom det inte fanns någon sådan

att tillgå.

Studien visar att ingen av de intervjuade samhällslärarna förenklar språket

i undervisningen, eller förenklar texterna på något sätt, utan de ställer

samma krav på samtliga elever. Eleverna med svenska som andra språk gör

samma prov och inlämningsuppgifter som sina kamrater, även om dessa är

väldigt svåra för eleven. I mån av tid försöker de tre ämneslärarna att

diskutera ord och begrepp, ställa följdfrågor m.m. till eleverna. Lärarna

ger även tips till svenska två eleverna om olika internetsidor där

ämnesområdet finns med ett enklare språk. Samhällslärarna menar samstämt,

att många elever som har svenska som sitt andra språk och integrerats i den

svenska grundskolan under högstadiet, inte har ett tillräckligt utvecklat

språk för att klara av samhällskunskapsämnet på ett bra sätt.