Samebyns associationsform och dess konsekvenser för renskötseln

Sammanfattning

Rennäringslagen (RNL) är den lagstiftning som närmast reglerar och anger

förutsättningarna för den interna organiseringen inom dagens renskötsel i

Sverige. Den renskötselinterna organiseringen kan vidare sägas direkt

påverka bl.a. enskilda renskötares bärkraft samt renskötseln

förutsättningar att bevaras och utvecklas på ett bärkraftigt sätt. Det

finns inte i Sverige mycket skrivet om frågorna jag behandlar i detta

arbete, speciellt inte om vilka samebyinterna situationer RNL:s

bestämmelser kan ge upphov till och vilka konsekvenser bestämmelserna kan

ha på renskötselns bärkraft. Jag har inte kommit fram till vad det beror

på, men kanske kan orsaker till detta vara att kunskapen om samebyinterna

angelägenheter är minimal, som i sig nog beror på att insynen är begränsad

och att renskötare som utgör en minoritet inom en minoritet, har svårt att

göra sina röster hörda. Det beror troligtvis också på att rennärings- och

samepolitiska frågor i många fall är komplicerade vilket också decennier av

utredningar är exempel på.

Min analys tyder på att bestämmelserna renskötseln idag organiseras efter

medför att enskildas rättigheter både riskerar att politiseras och innebära

oförutsägbarhet och att enskilda riskerar att utsättas för situationer där

lika förutsättningar för konkurrens rubbas. Eftersom konsekvenser av

tidigare renbeteslagars och gällande rennäringslags bestämmelser på

renskötseln inte i någon nämnvärd grad verkar ha studerats i Sverige, kan

man dock bara resonera i att konstruktionen, som bygger på ett för den

traditionella renskötseln främmande koncept, skulle kunna vara en orsak

till detta. Bestämmelserna kan t.ex. inte sägas ta hänsyn till att den

praktiska renskötseln faktiskt bedrivs av enskilda och att renarna inom

dagens samebyar faktiskt ägs av enskilda. RNL:s konstruktion kan inte

heller anses stämma med de historiska förhållandena. Det torde mot bl.a.

denna bakgrund finnas anledning att ingående ompröva de principer som RNL

bygger på och inte endast göra en begränsad reform beträffande samebyarnas

förvaltning.

Siidan representerar den enhet inom vilken renskötseln traditionellt har

organiserat sig. I Norge är siidan sedan år 2007 ett centralt rättssubjekt

enligt reindriftsloven och den utvecklingen har också ansetts som en

positiv utveckling. I Norge pågår dessutom forskning om hur siidans roll

ytterligare skulle kunna förstärkas. En siida kan kortfattat sägas bestå av

ett antal hushåll med personer som tillsammans arbetar med renar i ett

visst geografiskt område. I siidan är bl.a. släktskapsförbindelser,

tillhörighet till ett visst betesområde och situationsbestämt ledarskap av

central betydelse.

Eftersom traditionerna inom den praktiska renskötseln bland renskötare i de

av mig studerade områdena i Sverige och Norge var och fortfarande till

mycket stor del är de samma, kan det verka märkligt att rättsutvecklingen i

länderna tenderar att gå i motsatt riktning. Det som kan tänkas ha

betydelse i sammanhanget är bl.a. att det i Norge satsas mer ekonomiska och

andra resurser på samiska frågor än i Sverige och att det troligtvis har

bidragit till att kompetensutvecklingen i samiska frågor, som utgör

underlag för t.ex. lagstiftningsarbete, kommit längre i Norge.