Säkerhetsrisker vid Grytforsdammarna

Sammanfattning

I detta examensarbete har möjliga säkerhetsrisker för Grytfors kraftstation

i Skellefteälven identifierats och sammanställts, främst utifrån

anläggningens tidigare dokumenterade säkerhetsstörningar och

fyllningsdammarnas uppbyggnadssätt. De anläggningsdelar som har berörts är

Grytfors tre stenfyllningsdammar, betongdamm och avbördningsanordning.

Vid händelse av ett dammbrott i någon av de två högkonsekvensklassade

fyllningsdammarna eller i betongdammen, förmodas konsekvenserna bli stora

för människor, miljö och samhälle. Därför är det av vikt att de mest

riskfyllda områdena inom anläggningens byggnadstekniska- elektriska och

mekaniska delar uppmärksammats i förväg, för att en viss beredskap ska

kunna finnas tillgänglig om en svaghet visar sig, eller när det finns en

tendens till att en större förändring håller på att ske som kan leda till

ett dammbrott. Detta förfarande behöver inte innebära att de mest relevanta

säkerhetsrisker som tagits fram utgör en direkt fara för anläggningen.

Med start år 2005 genomfördes en uppgradering av stora delar av

dammanläggningen med bl.a höjning av tätkärna och förbättrat erosionsskydd

för att öka dess förmåga att ta emot och avbörda ett högsta flöde som

statistiskt sett beräknas uppstå vart 10 000:e år. Detta flöde medverkar

till att vattennivån i dammagasinet stiger till nära på en meter ovanför

nuvarande dämningsgräns och kommer att orsaka stor påfrestning, inte bara

på själva anläggningen utan längs hela Skellefteälven och omgivande mark.

En av de slutsatser som går att dra är att en möjlig dammsäkerhetsrisk för

Grytforsdammarna förhåller sig till platsen för de två fyllningsdammarnas

anslutningar till betongdammen. Där finns bristande hållfasthet i tätjorden

som bevisats genom undersökning i områdena och som till stor del orsakats

av betongens konstruktionssätt samt de inbyggda järnspontarna i tätkärnan.

Sjunkhål har även varit synliga vid några tillfällen i områdena och enligt

beräkningar med hänsyn till RIDAS riktlinjer finns inte tillräcklig

säkerhet mot skred under ett dimensionerande läckage för den ena

fyllningsdammens anslutning mot betongdammen. Under normal drift kan dock

säkerhetsfaktorn mot skred anses vara fullt tillräcklig. Anslutningarna

står idag under bevakning av instrumentering och fyllningsdammarna har

tåbankar för ökad stabilitet som ska ge en tidsmarginal för eventuella

åtgärder vid händelse av förändringar.

Trots dammförstärkande åtgärder finns det obesvarade fråge¬ställ¬ningar

under normalt driftförhållande som omfattar bl.a. fyllningsdammarna och

dess funktion, fyllningsdammarnas anslutningar till naturlig mark och

injekteringens hållbarhet i berggrunden.