Magisteruppsats

Reparativ rättvisa ur ett medlingsperspektiv

Sammanfattning

Syftet med denna uppsats är att belysa reparativ rättvisa och känslors roll

utifrån ett medlingsperspektiv. Vidare att undersöka om det går att vidga

det retributiva rättvisesystem som finns idag. Reparativ rättvisa är ett

samlingsnamn som innefattar alternativa tillvägagångssätt som riktar in sig

på att reparera den skada som sker vid ett övergrepp. Tillvägagångssätten

ska också ha en preventiv verkan mot framtida övergrepp. Motsatsen är den

retributiva (vedergällande) rättvisan som praktiseras idag, denna bestämmer

skuld och förvaltar smärta mellan stat och förövaren i en tävling bestämd

av systematiska regler. Reparativ rättvisa, med medling i spetsen, står för

en strävan att inte bara se världen i svart och vitt, som den retrebutiva

rättvisa så lätt gör. Här är ord som helande, försoning, kommunikation,

ansvar, förlåtande och förståelse en del av tänkandet. Att stärka

brottsoffrets roll är viktigt utan att för den del glömma gärningspersonen.

Man försöker se människorna och inte handlingen, och beaktar den

känslomässiga aspekten. Känslornas roll är central både för insikt och

bearbetning. Uppsatsen vill åskådliggöra dessa begrepp och förhoppningsvis

visa att dessa två rättvisesystem kan samarbeta. Metoden som används är av

kvalitativ deskriptiv art med inslag av fenomenologi. De juridiska

aspekterna av reparativ rättvisa tas upp endast i den omfattning som är

nödvändig för en allmän förståelse. Samma gäller de psykologiska och

neurologiska aspekterna. Således faller djupare aspekter av dessa områden

utanför denna uppsats.

Läs hela uppsatsen hos lärosätet