Magisteruppsats

Penningtvätt

rättsutredning med djupintervjuer

Sammanfattning

Den organiserade brottsligheten och även den ekonomiska brottsligheten

tillhör det nutida rättsystemets problemområden. En del i bekämpandet av

dessa är lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt (PTL). Lagen har

sedan dess ikraftträdande utvidgats betydligt i omfattning men även

genomgått en rad förändringar.

Syftet med denna uppsats har varit att utröna på vilket sätt lagen har

förändrats och utvecklats sedan dess tillkomst. För att kunna jämföra det

teoretiska i lagen med dess tillämpning har intervjuer gjorts med

Finansinspektionen, Föreningssparbanken och Finanspolisen.

Penningtvätt är ingen ny företeelse och det finns därför en rad olika

metoder för att utföra denna. Att tvätta pengar anses ofta ske i tre steg

och exempel på vanliga metoder är smuggling, handel med företag och

utnyttjande av växlingskontor.

Lagen medför bland annat skyldighet att utföra identitetskontroll, granska

transaktioner och rapportera misstanke om penningtvätt. När en aktör har

rapporterat sådan misstanke infaller därefter, dock med vissa undantag, ett

förbud att meddela detta till kunden eller klienten.

Den största förändringen som skett med lagen är den stora utvidgning

av aktörer som gjorts sedan lagens tillkomst. Med anledning av detta är de

intervjuade överens om att särskilt Finanspolisens belastning kommer att

öka under den närmaste framtiden.

Med tanke på den ständigt utvecklande brottsligheten inom området finns det

ingen anledning att tro att lagen kommer att sluta förändras och förbättras

inom en överskådlig framtid.

Läs hela uppsatsen hos lärosätet