Pedagogers resonemang kring utevistelse i förskolan

Sammanfattning

Att utevistelse a?r en sja?lvklar del inom den svenska förskolan a?r allma?nt vedertaget. Vi vill med denna kvalitativa studie da?rför synliggöra och analysera hur pedagoger inom förskolan resonerar kring utevistelse. Som teoretiska utga?ngspunkter anva?nder vi oss av miljöpsykologi, sociokulturellt la?rande, artefakter samt sociokulturella- och utvecklingspsykologiska perspektivet pa? lek. Med hja?lp av de utga?ngspunkterna analyserar vi empirin. Insamlingen av materialet a?r genomförd pa? tre olika sa?tt; enskilda intervjuer, gruppintervjuer och en öppen kvalitativ enka’t över mejl. I analys- och resultatkapitlet framkommer det flera sa?tt att resonera kring fenomenet utevistelse. Vi kan se tydliga likheter i de deltagande pedagogernas sa?tt att resonera kring utevistelse samtidigt som svaren i vissa fall skiljer sig a’t. Va?r slutsats visar att det finns ett reflekterande förha?llningssa?tt mot utevistelsen hos de pedagoger som deltar i studien. Trots det förekommer det a?ven ett mer oreflekterat sa?tt att se pa? utevistelsen. Resultaten pekar a?ven pa? att det a?r den fysiska och sociala miljön som vi vistas i som till stor del pa?verkar hur ba?de pedagogerna och barn agerar under utevistelsen. Det framkommer a?ven att det finns skilda sa?tt att tala om hur de som pedagoger agerar under utevistelsen samt att pedagogens förhållningssätt har stor inverkan pa? ba?de barn och miljo?.