Magisteruppsats

Om ersättningsmöjligheter vid brottsskada

Sammanfattning

Jag har med den traditionella juridiska metoden till en början beskrivit

brottsoffrets ersättningsmöjligheter vid brottskada. Då den skadelidande

tillfogats skada genom brott vet de allra flesta brottsoffer att det

föreligger rätt till skadestånd från gärningsmannen. Mer problematiskt har

det visats vara i de fall då gärningsmannen har bristande

betalningsförmåga,

eller då den som begått brottet förblir okänd. De allra flesta människor

har, vid personskador, ett grundläggande skydd i sin social-, hem-, eller

eventuella olycksfallsförsäkring men då försäkringarna kan variera och då

skyddet ibland inte är heltäckande blir följden ofta att inte full

ersättning utgår. Ersätter inte skadeståndet skadan eller om försäkring

saknas, eller om sådan inte gäller pga. undantag i försäkringsvillkoren,

finns möjligheten att söka brottsskadeersättning hos BrOM. Från det

empiriskt insamlade materialet har det visat sig vara absolut svårast för

de

brottsoffer som har pekat ut en gärningsman, att få någon ersättning. I

många sådana fall står nämligen ord mot ord, i andra fall är det åklagarnas

beslutsmotiveringar som har förhindrat ersättning till brottsoffret. Ofta

åberopar försäkringsbolagen och BrOM, i sina respektive

beslutsmotiveringar,

att de inte har möjlighet att frångå polis- och åklagarmyndigheters

tidigare

beslut. Att ersättningssystemet inte fungerar tillfredsställande är

oroväckande och innebär negativa följder, vilket har åskådliggjorts såväl

ur

ett rättsekonomiskt såsom ett rättssociologiskt perspektiv. Ur ett

rättspolitiskt perspektiv bör den främsta lösningen vara att låta all sådan

försäkringsersättning, i framtiden, utgå från BrOM. En rättighet som

brottsoffret har, vilken de ofta inte har vetskap om, är att de kan väcka

enskild skadeståndstalan i ett tvistemål, där beviskravet är lägre. Med

tanke på vad brottsoffret tidigare upplevt från rättssystemet och med tanke

på brottsoffrets erfarenheter från ersättningssystemets olika delar är

förståelsen fullkomlig från min sida till varför de inte utsätter sig för

sådan prövning. Problematiken, när brottsoffret utsatts för brott där det

finns dokumenterade skador samt en utpekad gärningsman som sedermera varken

kommer att kunna lagföras i brist på bevis eller behöva kompensera

brottsoffret, kvarstår således.

Läs hela uppsatsen hos lärosätet