NATO

Sammanfattning

Sovjetunionens upplösning 1991 gjorde att själva grunden för NATO:s

existens att vara en försvarspakt inriktad på ett invasionsförsvar

försvann. NATO var därför tvungen att hitta nya uppgifter eller upplösas.

Syftet med uppsatsen är att undersöka om alliansen har förändrats och

teorin jag har tagit till hjälp är neorealismen och strukturrealismen.

Neorealismen menar att makt, främst militär och politisk, och maktbalans är

viktigast och att NATO är en typisk allians i en bipolär värld där

alliansens huvudsakliga styrka ligger hos dess ledande stat, supermakten

USA. Strukturrealismen menar istället att kapacitet och interaktion hos ett

system kan vara lika viktigt som makt och tar även upp andra faktorer än

bara militära och politiska som ekonomiska, kulturella och sociala. Att

NATO lyckas klara sig i dagens multipolära värld beror enligt

strukturrealismen främst beror på interaktionen i systemet och de

gemensamma värderingarna hos medlemmarna.

Det som främst skiljer NATO:s nya och gamla roll är invasionsförsvarets

tillbaka- gång och framväxandet av uppgifter som krishantering,

stabilisering av Europa, fredsbevarande operationer. Även den militära

sektorns tillbakagång måste lyftas fram och istället den ökade betydelsen

av den politiska sektorn genom exempelvis Tysklandsfrågan och

understödjandet av de nya demokratierna i Östeuropa.