Examensarbete, grundnivå
Modern behandling av förmaksflimmer
Sammanfattning
Hjärtverksamheten styrs av de elektriska signaler som startar i sinusknutan
i hjärtats högra förmak. Vid förmaksflimmer uppstår elektriska signaler på
flera olika ställen i förmaken. Följden av det tillståndet blir att
signalerna från förmaken till kamrarna blir oklara samt att sammandragning
av kamrarna blir snabba och oregelbundna. Hjärtats pumpförmåga försämras.
Utöver besvären av hjärtarytmin medför förmaksflimmer ökad dödlighet, ökad
risk för blodproppsbildning i hjärtats förmak vilket kan orsaka stroke.
Upplevelsen av symptomen skiljer sig från till individ från inga symptom
alls till svåra som andnöd, brist på ork och till och med svimning.
Förekomsten av förmaksflimmer ökar med åldern. Den åldrande befolkningen
kommer att kräva effektiv och optimal behandling.
Idag finns det olika behandlingsalternativ vid förmaksflimmer.
Farmakologisk behandling ser till att patienter med förmaksflimmer blir
hjärtfrekvensreglerade genom att återställa eller behålla sinus rytm.
Det ursprungliga valet av behandlingen kan visa sig ineffektiv varvid kan
tillämpas kirurgisk behandling. Kateterablation utförs för att eliminera
flimret. Maze operation genomförs som den sista lösningen vid
svårbehandlade symtomatiska förmaksflimmer med starkt behov att återställa
hjärtrytmen till sinusrytm.
Oavsett vilken strategi som leder till behandling bör hänsyn tas till
antitrombotisk profylax eftersom stroke som följd av flimmret kan leda till
stroke vilket i sin tur kan medföra förlamningar, talrubbningar och i
värsta fall död. För att förebygga risken för stroke ges ASA
(acetylsalicylsyra) eller Waran (warfarin). Warfarinbehandling är mycket
effektivt vid alla typer av förmaksflimmer vid jämförelse med ASA men
medför stora kostnader och kan vara besvärligt att hantera för patienterna.
De ökade kunskaperna om de kliniska konsekvenserna av förmaksflimmer och
dess behandling motiverar till ett djupare engagemang hos läkemedelsföretag
att hitta läkemedel som underlättar och minskar biverkningarna hos de
behandlade. Detta framgår genom många pågående megastudier.