Minoritetsspråkets möjlighet i den liberaldemokratiska staten

Sammanfattning

Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida den liberaldemokratiska

synen på minoritetsrättigheter överensstämmer med den svenska

språkpolitikens inställning till minoritetsspråk, historiskt och fram till

nutid, med avseende på tornedalingarnas rätt att använda meänkieli.

Uppsatsens tar därför formen av en tvådelad textanalys, där det i den

första teoretiska delen redogörs för den liberaldemokratiska synen på

minoritetsspråksrättigheter, representerad av liberala filosofer som Rawls,

utilitaristiska filosofer som Mill samt den mer kommunitära liberalen

Charles Taylor. I den andra delen som är av empirisk karaktär kommer den

svenska språkpolitiken i Tornedalen att beskrivas, från och med mitten av

1800-talet fram till år 2000. Slutligen kommer den teoretiska delen liksom

den empiriska delen att placeras in i ett analytiskt schema över staters

synsätt på den nationella identiteten och förhållningssätt till

minoritetsspråk, för att tydligt kunna se om den svenska språkpolitiken i

Tornedalen är kompatibel med de liberaldemokratiska teoriernas inställning

till minoritetsspråk. Om de teoretiska och empiriska resultaten inte

sammanfaller kan det innebära stora komplikationer, eftersom det är svårt

för medborgarna att acceptera och legitimera en politik som strider emot

samhällets fundamentala principer.

Samtliga av de ovan nämnda filosoferna inom den liberaldemokratiska

teoribildningen kan tänka sig att erkänna specifika språkrättigheter för

minoriteter och förespråkar därmed ett språkpluralistiskt samhälle, inom

vilket minoriteter ska ha rätt att kunna använda sitt språk. Den

liberaldemokratiska teoribildningen visade sig också ha ett civilt synsätt

på den nationella identiteten, vilket innebär att individers integration

till en nationell identitet inte är beroende av deras etniska ursprung. När

teorin placerades in i det analytiska schemat föll den inom ramarna för en

politik som främjar mångkulturell integrering.

Genom studiet av den svenska språkpolitiken i Tornedalen framkom det att

denna har karakteriserats av en sträng assimileringspolitik, vilket innebar

att tornedalingarna skulle integreras in i den svenska kulturen och det

svenska språket. Denna försvenskningspolitik inleddes under slutet av 1800-

talet och pågick mer eller mindre ända fram till de minoritetsspråkslagar

som sattes i verket 1 april år 2000. Även om attityden till meänkieli blev

mer tolerant under slutet av 1900-talet fanns det trots allt en tydlig

vilja hos politiker på såväl lokal som nationell nivå att försvenska

tornedalingarna. Flera olika faktorer, såsom nationalismen och

moderniseringen samt säkerhetspolitiska och ekonomiska motiv låg bakom

assimileringspolitiken i Tornedalen.

Nuförtiden ser dock den svenska minoritetsspråkspolitiken annorlunda ut. I

och med de minoritetsspråkslagar som ratificerades år 2000 har Sverige

tagit ett stort kliv mot ett accepterande av ett språkpluralistiskt

samhälle. Tornedalingarna har nu rätt att använda meänkieli i domstol och

förvaltning samt i barn- och äldreomsorgen, i vissa kommuner i norrbotten.

Orsaken till förändringen i språkpolitiken är främst på grund av Sveriges

inträde i EU. Språklagarna är nämligen resultatet av Europarådets

ramkonvention om skydd för nationella minoriteter. Sålunda är den svenska

språkpolitiken idag kompatibel med den liberaldemokratiska inställningen

till minoritetsspråk, trots att situationen under en mycket lång tid inte

alls sett ut så som den gör idag. Skulle inte språkpolitiken ha bytt

riktning mot ett mångkulturellt strävande torde den förmodligen stå inför

stora problem, eftersom den då skulle strida mot samhällets fundamentala

principer. Ett mångkulturellt och språkpluralistiskt samhälle som går hand

i hand med de liberaldemokratiska principerna om minoritetsspråk bör

däremot sannolikt finna stöd hos medborgarna och därmed bådar det gott,

både vad gäller stabilitet, legitimitet och effektivitet, för en fortsatt

språkpolitik i mångkulturell anda, inom den liberaldemokratiska staten

Sverige.