Examensarbete, avancerad nivå

Metodikutveckling

försilvring av kaviteter med pulsteknik

Sammanfattning

Vid försilvring av filterhus till telecomindustrin uppstår ofta oönskade

kanteffekter, silverskiktet fördelas ojämnt över detaljen. Utstickande kanter

och hörn får ett tjockare silverlager än kaviteter. I detta examensarbete

skulle vi undersöka om det genom att endast ändra på strömstyrparametrarna

skulle gå att få en bättre materialfördelning. Arbetet bestod i två delar,

dels en laborationsdel, för att utröna vilka pulsparametrar som styr

materialskiktets fördelning, och dels en uppskalningsdel, där försök

genomfördes i fabriken. Eftersom man måste ställa om strömparametrarna vid

varje ny sorts detalj som ska försilvras, var försöksmetodik också en stor

del av examensarbetet.

Ansatsen var att använda periodisk omvänd pulserande ström med strömpulser i

både katodisk och anodisk riktning för att få en bättre materialfördelning.

Eftersom man under en katodisk puls lägger på mer silver på utstickande

detaljer, kan man under den anodiska pulsen ta bort mer silver på dessa

detaljer. Den primära strömdistributionen mellan anod och katod är lika under

både anod- och katodpuls, därför är det teoretisk möjligt att styra

försilvringen mot en jämnare materialfördelning med metoden omvänd strömpuls.

Laborationsdelen visade att det främst är laddningsförhållandet mellan

anodiska och katodiska pulsdelen, (Qa/Qc) som inverkar på

materialfördelningen. Övriga parametrar kan ha en viss effekt, men resultaten

var inte entydiga.

Försöken i full skala bekräftade resultaten från laborationsdelen, men

påverkade försilvringen så pass att filterhusen blev skadade och oanvändbara.

För att undvika skador fick vi gå ner i nivå på Qa/Qc. Detta gav en något

sämre materialfördelning, men filtren blev inte skadad, och produktionstiden

minskade.

För att förhindra att filterhusen skadas, rekommenderas att kombinera

konventionell försilvring med polvänd puls. Först bör ett lager silver läggas

på filterhusen med hjälp av konventionell puls. Detta lager bör vara så pass

tjockt att det inte kan tas bort under tiden för anodpulsen, när man sedan

övergår till att använda polvänd pulsteknik.