Mänskliga miljörättigheter

Sammanfattning

Den Allmänna Förklaringen om mänskliga rättigheter fastställer att alla

människor är födda fria och med lika värde och rättigheter, oavsett ras,

hudfärg eller annan åtskillnad. Den fastställer även att de har rätt till

bland annat liv, frihet och personlig säkerhet. De rättigheter som hanteras

i denna förklaring kan delas upp i två kategorier: medborgerliga och

politiska rättigheter samt ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Många omnämner dem även som två ”generationer”, vilka vuxit fram utifrån

olika revolutioner där människor har kämpat för sina rättigheter. Under

1970-talet utvecklade Karel Vasak, universitetsprofessor inom lag, teorin om

att en tredje generation rättigheter var på väg att träda fram. Generationen

skulle innehålla rätten till att utvecklas, rätten till mänsklighetens

gemensamma arv, rätten till en hälsosam och ekologiskt balanserad miljö

samt rätten till fred. Vasak döpte dessa till ”solidaritetsrättigheter”.

Under den senare delen av 1900-talet växte det fram ytterligare en ny

rättighetsdebatt som handlade om miljörättigheter. Lagstiftningar och

konstitutioner idag innehåller idag allt fler åtgärder för att förbättra

miljön, både på nationell samt på internationell nivå. Miljöteoretikern

Robyn Eckersley spekulerar om att miljörätt skulle kunna utgöra en fjärde

generation rättigheter. Det intressanta blir då att undersöka om det är på

väg att växa fram en fjärde generation rättigheter, eller om Vasaks tredje

generation håller på att utvecklas ytterligare.

Syftet med denna uppsats är att undersöka ifall miljörätt kan tillhöra

någon av de tre olika rättigheterna, eller ifall vi står inför en helt ny

generation rättigheter. För att besvara detta kommer även tidigare

generationers framväxt att undersökas, där jag hoppas att kunna urskilja

olika ”mekanismer” som krävs för att en ny generation rättigheter skall

kunna få genomslag.

Mitt teoretiska kapitel baseras på Karel Vasaks definition av de tre

generationerna rättigheter, samt Robyn Eckersleys artikel om

miljörättigheterna som en potentiell fjärde generation av rättigheter.

Teorin tar avstamp i vad de tre generationerna rättigheter kategoriseras

som, samt en mer ingående definiering av vad de kan sägas innehålla för

rättigheter. Vasak liknar de tre generationerna rättigheter vid den franska

revolutionens nyckelelement frihet, jämlikhet och broderskap. Den första

generationen kännetecknas då av friheter, den andra av jämlikheter och den

tredje av broderskap, eller solidaritet.

Mycket kan läras genom att studera den kontext i vilken en deklaration av

mänskliga rättigheter uppkommer, vilka tenderar att utgöras av folkkamper

och revolutioner. Den första generationen rättigheter kom till vid

borgarrevolutionen under 1700-talet, den andra vid det tidiga 1900-talets

socialistiska revolutioner, och den tredje sägs ha utvecklats från

efterkrigstidens antikolonialistrevolutioner. Robyn Eckersley anser att det

under sent 1900-tal vuxit fram ett nytt synsätt, en växande

miljömedvetenheten, som kan ses som en tyst miljörevolution. Utifrån denna

miljömedvetenhet har förslag på miljörättigheter florerat. Stater och

internationella samfund har under konferenser och världsråd lagt grunden

för miljörättigheter, och sedan dess har hundratals föredrag, förklaringar

och strategier dragits upp för miljöskydd under de senaste 30-40 åren.

Det tredje kapitlet skildrar etablerade solidariska samt miljöbetonade

rättigheter som kan sägas finnas idag, där bland annat rätten till en

hälsosam miljö.

Det fjärde kapitlet för vidare studien till en analys av dagens rättigheter

utifrån den kartlagda debatten samt de kriterier som framförts för att en

generation av rättigheter skall sägas existera. I detta kapitel besvaras

till slut frågan om miljörättigheter kan sägas tillhöra sin egen generation.

Det finns många tecken på att miljörättigheter är på väg att få genomslag i

internationell rätt eftersom så mycket har gjorts för att implementera en

miljöstandard, mål och riktlinjer som länder måste hålla sig till för att

skydda miljön. På både internationell, subnationell, regional och nationell

nivå kan man påträffa olika dokument som beskriver människors rättigheter

till en hållbar utveckling, men samtidigt är det svårt att avgöra ifall

inte dessa miljörättigheter utgör en expansion av den tredje

generationens ”rätten till en hälsosam miljö”.

Avslutningsvis måste dock en avvägning göras, och i denna framkommer

slutsatsen att miljörättigheter faktiskt utgör en egen generation

rättigheter. Betydelsen av detta diskuteras sedan vidare i ett avslutande

kapitel som belyser utveckling och problemet med förändring.