Kandidatuppsats

Laver - orten som försvann

Sammanfattning

Vid slutet av 1920-talet hittade två blockletare från Boliden ett stort

kopparkisblock på Nattberget som ligger 46 km väster om Älvsbyn. I början

av 1930-talet lyckades man lokalisera kopparådern men provbrytningar visade

att malmen var något för låghaltig. Trots detta beslutade Bolidens

bolagsledning 1936 att brytning av kopparmalmen skulle påbörjas. Med

tillgång till den nya malmen gick det att utvinna mer guld ur Bolidenmalmen

vid Rönnskärsverken. Bredvid gruvan växte ett mönstersamhälle fram som fick

namnet Laver efter Laversjön som låg alldeles i närheten. I den samtida

dagspressen kom samhället att kallas för världens modernaste gruvsamhälle.

Husen försågs med elektricitet och fjärrvärme. I köken installerades

moderniteter som elektriska spisar, kylskåp och rostfria diskbänkar.

Bostäderna försågs även med rinnande varmt och kallt vatten, dusch, avlopp

och WC. Hela bostadsområdet försågs med elektrisk gatubelysning. Det fanns

även ett gemensamt solarium och modern tvättstuga med tvättmaskiner,

centrifug och en elektrisk mangel.

Under mitten av 1930-talet steg kopparpriset drastiskt. Detta berodde på en

omfattande vattenkraftsutbyggnad världen över och den militära upprustning

som rådde före andra världskriget. Kriget blev oerhört resurskrävande och

de viktigaste metallerna blev koppar, stål och aluminium. Sverige

importerade större delen av sin koppar, med det ökade kopparpriset skulle

det innebära en höjning av statsutgifterna med ca 14 miljoner kronor per år.

Samtidigt ville Boliden öka sin guldproduktion i Rönnskär. Det svinn av

koppar som skulle uppstå vid utvinning av mer guld ur Bolidenmalmen var

oacceptabelt. Det behövdes tillskott av kopparmalm för att kunna öka både

koppar- och guldproduktionen. Det var mot denna bakgrund som Boliden i juli

1936 fattade beslutet om att inleda kommersiell drift vid Laver.

I Lavergruvan bröts en sulfidmalm med stora inslag av kopparkis.

Fyndigheten låg nästan mitt i det s.k. Arvidsjaurfältet ca 4,5 mil från

Älvsbyn i väst-nordvästlig riktning. Själva malmen är en s.k. breccierad

malm som uppkommit genom att magma har runnit ner i sprickor i berggrunden

och där stelnat. I Lavergruvan användes i huvudsak en brytningsmetod som

kallas för skivpallbrytning. Laver var den första gruvan i Sverige och

kanske till och med i Europa där denna metod användes. Idag är

skivpallsbrytningen den vanligaste brytningsmetoden i världens gruvor. På

vissa ställen var berget skört och svagt här användes magasin- och

igensättningsbrytning. I dagbrottet brukades dagpallbrytning.

Den andra november 1946 gjordes sista skiftet i gruvan. Två dagar senare

stannade kvarnen i anrikningsverket. Direkt efter detta startade

nedmonteringen av byn Laver. Byggnaderna flyttades till andra

gruvsamhällen. Idag finns bara den vattenfyllda gruvan, betongfundamenten

och skyddsrummet kvar. Långsamt håller platsen som en gång var Laver på att

återgå till sitt naturliga ursprung.

Läs hela uppsatsen hos lärosätet