Kriminalvårdens arbete mot organiserad brottslighet

Sammanfattning

Syftet med studien har varit att med hjälp av intervjuer och enkäter undersöka hur

Kriminalvården arbetar mot organiserad brottslighet. Uppsatsen fokuserar på tre

frågeställningar; 1) varför det finns skäl för Kriminalvården att identifiera personer med

koppling till organiserad brottslighet, 2) enligt vilka kriterier en sådan identifiering sker samt

3) vilka särskilda åtgärder som riktas mot dessa individer. Organiserad brottslighet har funnits

i någon form under alla tider men har på senare år fått ett allt större utrymme i såväl media

som inom politiken. Det förefaller finnas en allmän uppfattning om organiserad brottslighet

som ett växande hot mot det svenska samhället. Regeringen iscensatte 2006 en nationell

mobilisering mot organiserad brottslighet, en satsning som visat sig vara förhållandevis

framgångrikt med att lagföra personer för brott. Satsningen har således inneburit fler intagna

inom Kriminalvården med koppling till organiserad brottslighet. Undersökningen baseras på

en intervjuundersökning med fyra anställda inom Kriminalvården, samt en kompletterande

enkätundersökning bestående av 24 enkäter. Urvalet består av representanter från flertalet

verksamhetsgrenar inom myndigheten, bl.a. anstalt, häkte, frivård, underrättelsetjänst,

programverksamhet, Riksmottagningen och Placeringsenheten. De resultat som framkommit i

undersökningen visar att Kriminalvårdens behov av att identifiera intagna med koppling till

organiserad brottslighet främst är säkerhetsmässiga. Det handlar här om en ökad risk för hot

och våld, ökad risk för rymning och fritagning, ökad risk för fortsatt kriminell brottslighet och

en risk för etablering och nyrekrytering. Såväl enkät- som intervjuundersökningen vittnar om

att synen på organiserad brottslighet skiljer sig inom myndigheten. Bland de mest frekvent

återkommande kriterierna vid identifiering av intagna med koppling till organiserad

brottslighet ses (1) graden av organisation, (2) etableringsgrad, (3) antalet medlemmar, (4)

brottets beskaffenhet, (5) koppling till internationell verksamhet samt (6) strävan efter

ekonomisk vinning. Kriminalvården har idag relativt få insatser som särskilt riktar sig till

intagna med koppling till organiserad brottslighet. Ett av myndighetens viktigaste redskap är

möjligheten att placera och differentiera intagna i denna kategori. Utöver detta finns även ett

samarbete med Exit, ett särskilt behandlingsprogram, ett förbud mot exponering av

tillhörighet och en restriktivitet gällande permissioner och utslussningsmöjlighet.