Koordination genom informationsteknologi

Sammanfattning

Informations- och kommunikationsteknologins (IKT) utveckling har medfört

nya sätt att organisera och genomföra arbete. Kommunikation och i slutändan

dess innebörd information har förlängts i form av både tid och rum, då

människan inte i samma utsträckning är beroende av en specifik tid och

plats för att kommunicera med andra. Att organisera innebär i stora drag

att dela upp ett övergripande mål i mindre delar (aktiviteter) samt fördela

arbetet (vem gör vad och i vissa fall även hur). Att koordinera innebär att

hantera beroenden mellan aktiviteter, som organisationeringen skapar. I och

med att tekniken bidrar med nya sätt att kommunicera och organisera

förändras även möjligheterna till att koordinera, dock är det problematiskt

att veta hur tekniken bör användas för att på bästa sätt stödja detta,

alltså vilken roll IKT bör ha i koordinationen.

Ovannämnd problematik är ett område som fortfarande är relativt outforskat,

vår studie syftar till att belysa detta ämne ytterligare genom en

fallstudie med ett universitetsperspektiv på koordination och IKT

användning. Vi anser att universitetet är ett intressant

undersökningsobjekt för att det är en stor organisation (12 000 studenter,

1600 anställda) där omfattande organisering och koordinering är essentiellt

för den dagliga verksamheten.

Studien är kvalitativt inriktad och syftar till att via ett

studentperspektiv belysa vilka koordinerings-mekanismer som främst används

för att uppnå studentsamverkan, samt vilken inverkan IKT-verktyg har på

detta. Vårt resultat visar på att IKT ur koordineringsperspektiv främst

används för att tillgängliggöra information, så kallad implicit

koordination. Utöver denna mekanism har vi även identifierat förfaranden

där koordinationen är förprogrammerad, som exempelvis automatiserade

registreringar. De tydligaste slutsatserna vi dragit i denna studie är att

IKT-verktygen främst tillhandahåller koordineringsmekanismen implicit

koordination, samt att när studenter själva skall strukturera och

koordinera sitt arbete är det den ömsesidiga anpassningen som föredras.