Konfliktlösning vid familjetvister

Sammanfattning

När människor lever i relation med andra människor uppstår någon gång en

konflikt, meningsskiljaktigheter är ett naturligt inslag i livet. Dessa kan

dock hanteras och lösas på en del olika sätt, några sätt är mer

konstruktiva och några sätt är mindre konstruktiva.

Vid alla myndighetsbeslut som berör barn ska beslutet fattas utifrån vad

som är ”barnets bästa”. Det efterlevs inte alltid idag, inte på grund av

ovilja från samhället sida utan av okunskap och omoderna regelsystem samt

utav brist på resurser. Detta leder inte sällan till att det är barnen som

blir den största förloraren vid föräldrarnas konflikt. Det är dem som

hamnar i kläm och det är långt ifrån vad som kan sägas vara ?barnets

bästa?. Det är vi nog alla eniga om.

Om du tänker efter så känner du säkert ett flertal föräldrar i din

omgivning som är skilda. Kanske dina föräldrar? Kanske du själv? Hur löstes

konflikten dessa gånger? Ett vanligt sätt är att lösa konflikten i domstol.

Ett alltför vanligt sätt enligt min åsikt! Jag har på nära håll sett hur

föräldrar påverkas och förändras i en rättsprocess, sällan till det bättre.

Jag har som nämndeman vid Luleå tingsrätt tvingas ta beslut om ett barns

framtid baserat på motstridiga utsagor från barnets föräldrar. Det är krig

och bara en kan vinna tycks den allmänna inställningen vara.

Det finns andra alternativ än en rättsprocess för att lösa en konflikt,

till exempel samarbetssamtal och familjerådgivning, och jag ska se hur de

är utformade och om problemet kan hanteras på ett mer konstruktivt sätt

genom dessa metoder. Vidare vill jag också se om det skulle finnas behov av

andra mer anpassade konfliktlösningsmetoder för att hjälpa föräldrar vid en

skilsmässa, till exempel medling. Men hur skulle metoderna i så fall kunna

förbättras? Vad skulle behövas förändras för att uppfylla

kriteriet ”barnets bästa” vid myndighetsbeslut och vad skulle det i så fall

krävas för insatser av samhället? Och sist men inte minst vad önskar de

verksamma inom familjerätten, socialsekreterarna, se för utveckling? Mitt

syfte är att försöka hitta några svar på dessa frågor.

Mitt arbetssätt för att utreda frågorna i uppsatsens syfte utgår från den

doktrin som finns inom området samt från befintliga lagrum i svensk rätt

och i FN:s konventioner. Jag har även gjort en enkätundersökning som vände

sig till socialsekreterare i landets alla kommuner. Av 290 kommuner så

svarade 103 stycken. För att uppsatsen inte ska bli alltför omfattande så

kommer jag inte att behandla vilka orsaker som kan ligga bakom en

separation. Jag tar inte heller upp de samhälliga- och juridiska orsakerna

eller de historiska förändringarna av ett äktenskaps upplösning.

De resultat som jag sett med att använda sig av andra metoder än en

rättsprocess vid konfliktlösning inom familjen är att de leder till både

mänskliga och ekonomiska vinster och de uppfyller kriteriet ?barnets

bästa?. Metoderna kan dock utvecklas för att bli ännu bättre i framtiden.

De stora samhällsekonomiska vinsterna kan vara ett motiv för staten att på

olika sätt stimulera kommuner att ge fler föräldrar tillgång till

samarbetssamtal och medling samt att ge resurser för att göra dem

effektivare. Vad som även framkommit under arbetets gång är att

familjerättsmål inte borde avgöras inom rättsväsendet. Att handlägga dessa

tvister i domstol är inte förenligt med "barnets bästa". Genom

enkätundersökningen jag genomförde 2002, se bilaga 4 eller sid 39,

framkommer det önskemål från socialsekreterares håll att en lagändring

borde komma till stånd så att familjerättsmål inte ska handläggas i

domstol. Återigen hänvisande till "barnets bästa", ett kriterium i svensk

lagstiftning och FN:s barnkonvention som vi måste följa. Vidare framkommer

det önskemål om vidareutbildning, metodutveckling, möjlighet till

marknadsföring, samarbete mellan kommunerna, utvidgade samarbetssamtal,

uppföljningssamtal och kompetenshöjning av personalen från

socialsekreterares håll runt om i landet.

Vad gäller samarbetssamtal och medling så är de båda metoderna lika i

stort. De utesluter inte varandra, tvärtom. Medling är en

konfliktlösningsmetod som skulle passa mycket bra inom familjerätten.

Medling ger ytterligare verktyg till att lösa en konflikt och att nå en

överenskommelse. Båda främjar kommunikationen mellan föräldrarna samtidigt

som de måste ta eget ansvar för en uppgörelse. En uppgörelse som de ska

leva med en längre tid. Detta leder till att överenskommelsen i större

utsträckning efterlevs samtidigt som föräldrarna lär sig samarbeta. Detta

gynnar i slutändan barnen varför jag anser att dessa metoder uppfyller

kriteriet "barnets bästa"!

Samarbetssamtalet skulle alltså kunna utvecklas och bli en ännu bättre

konfliktlösningsmetod än vad den är idag. Jag tycker att i stort sett alla

familjetvister borde lösas genom medling och samarbetssamtal inom

socialtjänsten och i den minsta möjliga mån inom domstolsväsendet.