Kina

Sammanfattning

Syftet med uppsatsen är att belysa Kinas ekonomiska utveckling, vägen från

planekonomi till marknadsekonomi och om det därmed uppstått skillnader

mellan städer och landsbygd. Vidare studera Kinas relation med omvärlden

gällande handel. I teoriavsnittet reder vi ut definitionerna på de tre

ekonomiska begreppen marknadsekonomi, blandekonomi och planekonomi. Detta

för att se om Kina har gått från planekonomi till marknadsekonomi.

Sedan Mao Zedong övertog makten 1949 har Kinas ekonomiska situation

förändrats ett flertal gånger. När Zedong tog över makten socialiserades

Kina och all egendom som varit privatägd tillföll staten. All produktion

och försäljning styrdes av staten, det bidrog till överproduktion och

misskötsel av industri och jordbruksverksamhet. Arbetskraften var tvingad

kvar på landsbygden och bönderna hade ingen möjlighet att investera för

staten tog det överskott som blev. Planekonomin planerades i femårsplaner

såsom förebilden Sovjetunionen. Dessa femårsplaner följde inte den gällande

marknaden och efterfrågan som förekom i landet och omvärlden. Men trots

detta var tillväxten högre än tidigare även om den inte var lika hög som

omvärldens ökning. Kina gick från misär till fattigdom. När Mao dog kom den

så kallade andra revolutionen: reformpolitiken från 1978. Det blev tillåtet

med privat ägande och det fanns både kollektivt och privat ägande. Kina

öppnade sig till omvärlden och utländskt kapital bidrog till den ekonomiska

utvecklingen. Kinas öppnande till omvärlden innebar också att Kinas

befolkning fick se vad som skedde i omvärlden och blev därmed kritisk till

omvärldens försprång. Men också att allt fler från utlandet investerade i

Kinas industrier. Monopolet på utrikeshandeln togs bort och företagen fick

större rättigheter och större självständighet. Privatisering av småföretag

bidrog till att de som ägde och arbetade i de små företagen tjänade i vissa

fall dubbelt så mycket som en statsanställd med låst lön.

Det som ligger till grund för den marknadsekonomiska utvecklingen är

kollektiviserandet av jordbruket och förstatligandet av industrin. Men

också på grund av utrikeshandeln som tidigare var uteslutet i Kina. Efter

reformen 1978 då den statliga kontrollen minskade ökade den ekonomiska

tillväxten. Kina övergav det kollektiva jordbruket och de införde

produktionsbeslut för lantbrukarna, och de fick åter makten över sin

produktion och vinst.

Det finns också problem med ekonomin i Kina, de har under en längre tid

haft en stigande inflation, allt mellan 2% till 20% med följd som försämrad

tillväxt och minskad inflationstakt. Kina har haft en opåverkad

arbetsmarknad. Det är inte tillåtet med fackföreningar och därför har det

inte funnits kollektiva förhandlingar eller arbetsrättsliga regler. Deras

information som de ger ut till omvärlden är inte heller opålitligt detta på

grund av den stora befolkningen och det sker både överrapportering och

underrapportering.

Skillnaderna mellan städer och byar är stora, under maoismen var

arbetskraften störst bland byar men i och med reformen 1978 koncentrerades

industrierna till städerna. Detta trots att befolkningen är störst på

landsbygden. Stadsborna och byborna har olika rättigheter, de på

landsbygden har en liten tillgång till bidrag och skattefinansierade

transfereringar. Endast 10-15% resten går till städerna. Förut kunde en

landsbo inte bege sig hur som helst till städerna och det är än idag svårt

att komma in i städerna. En stadsbo har rätt till den sociala välfärden

medan en landbo bara har tillgång till att odla på sin mark.

EU är en stor handelspartner till Kina men EU vill inte erkänna Kina som en

marknadsekonomi. De anser att staten har för stor inblandning i ekonomin

och att deras lagar inte är tillräckligt starka. Medan Kina säger att 70% av

deras ekonomi är marknadsstyrd och enligt WTO behöver bara 60% av ekonomin

vara det för att det ska anses vara marknadsekonomi. Men EU säger att genom

förhandlingar håller de på att lösa detta problem, för Kina kräver ett

erkännande som Marknadsekonomi från EU.

Kina blev 2001 medlem i WTO (World Trade Organisation) detta sedan både USA

och EU gett sitt erkännande. Detta ger dem större tillgång till den

utländska marknaden men det ger också omvärlden tillgång till deras

marknad. Det ger de inhemska företagen konkurrens och Kina kan drabbas av de

regler och lagar som medlemskapet kan tvinga fram.

Kontentan av det skrivna är att landet befinner sig i en övergång mellan

plan- och marknadsekonomi. Men dock återstår hinder som måste passeras för

att detta ska ske.