Järnvägen till Luleå

Sammanfattning

Denna undersökning syftar till att klarlägga den beslutsfattandeprocess som

låg bakom byggandet av järnvägen till Luleå i slutet av 1800-talet. Hela

problematiken började mer än 250 år tidigare när malmtillgångarna i

Norrbotten blev kända och de första försöken att exploatera dessa kom till

stånd. Ganska snart insåg man att transporten av malm till hamnstäder som

Piteå och Luleå var besvärlig samt ineffektiv då dessa mestadels företogs

med hjälp av ackjor och slädar. I och med att järnvägar började byggas från

1825 och framåt så kunde en lösning på problemet skönjas och en mängd

undersökningar gjordes för att övertyga de styrande i Stockholm om detta

alternativ. Intresset från centralmaktens sida var dock till en början

svalt, framför allt på grund av den rådande oviljan från mellansvenska

bruksägare att uppmuntra till en ökad produktion av malm i Nordsverige.

Från norrbottnisk sida görs allt som är möjligt för att realisera denna

järnväg och polemiken med företrädare från övriga landet blir ibland både

frän och uppgiven. Det är dessa aktörers handlande som ligger till grund

för denna kvalitativa undersökning som presenteras tematiskt samt i

kronologisk ordning.